Vi acklimatiserar oss, till varandra och till att ha en extra person i huset/vara i någon annans hus. Fast jag känner mig fortfarande lite vilse när jag inte får sova i min säng i mitt sovrum (ja ja, det är vår säng och vårt sovrum, men maken berörs inte av att behöva flytta ut, därför får han inte vara med.). Jag har svårt att koppla av på dagen när jag inte får ligga där inne i husets tystaste rum. Får fly huset istället, för att få lite lugn och ro och det ger ju inte vila på samma sätt.
För att inte få allt för dåligt samvete ska jag tillägga att Svärmor är en mycket snäll (om än pratglad) människa. Hon respekterar att det här är vårt hus och att vi uppfostrar våra barn på vårt sätt. (Bara ett litet övertramp idag, men det märktes att hon insåg sitt misstag och ångrade sig.) Det är nog mest mig det är fel på, eller snarare - det är nog mest migränens fel alltihop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar