Ut ur mitt skal

Vad jag är glad att jag har en vän som Busmamman! En vän som jag känner att jag kan och orkar ringa till. En vän som jag kan prata av mig med, om allt.

Tack finaste du för att du drar mig ut ur mitt migränskal. För att du får mig att inse att jag faktiskt är mer än min migrän, att jag kan och orkar en hel del. Som maken sa efter vårat telefonsamtal igår: "Jag kan inte ens minnas när du ringde upp någon självmant och pratade så länge... Det känns friskt!"

Du får mig att känna mig frisk, så är det.