Hela dagen idag har jag väntat på att min handläggare på FK skulle ringa upp. För det hade vi bestämt, eller rättare sagt, det hade hon bestämt. Jag vet inte hur ni är, men när jag väntar viktiga samtal så blir det liksom huvudfokus. Jag har svårt att göra något, eftersom jag vet att jag kan bli avbruten när som helst. Och det innefattar saker som att gå på toaletten (vilket jag följaktligen väntar med till det är absolut kris), borsta tänderna (då kan man ju inte svara i telefonen), hämta posten, laga lunch osv osv. Inte för att jag har så mycket att göra, mer än att vara sjuk, men gå på toa behöver jag i alla fall göra!
Och eftersom hon aldrig ringde upp, så försvann den här dagen till... ingenting.
Och på tal om ingenting så borde jag verkligen mejla Herr Professorn med en uppdatering. Men jag har verkligen ingen lust. Kanske på måndag, efter att FK ringt. Om hon ringer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Samma här. Läkaren skulle ta tag i saker och ting och ringa vidare och höra av sig efter det samtalet. Idag sa hon. Jag har traskat runt med mobilen hela dagen men ingen läkare ringde. Kan de inte istället säga att de ringer om ett par dagar? Då blir man ju glatt överraskad om de ringer dagen efter. :)
Det som irriterar mig är att det var HON som bestämde dagen och ville ha den här avstämningen. Och sen ringer hon inte eller hör av sig öht (hon har min mejladress, så hon kunde lätt ha slängt iväg ett snabbt mejl och sagt att hon inte hade tid att ringa). Vet inte om dom inser det, men min tid är också viktigt, även om jag är sjukskriven, och jag vill inte spendera den med att vänta på ingenting!
Jag håller med dig till 100% - telefonväntardagar går verkligen helt till spillo när ingen ringer upp. Fruktansvärt irriterande då läkaren/sjukgymnasten/handläggaren själv bestämt tiden.
Skicka en kommentar