Var hos mamma i helgen och åt middag, och berättade stolt att jag har gått ner två kilo på bara ett par veckor genom att sluta med sötsaker förutom en dag i veckan + börjat gå långa och snabba prommenader med hunden. Då säger hon att jag har ju dragit ner på portionerna också, och tillägger med en blandning av förundran, förmaning och en liten smula förakt att ju åt "jätte portioner" då i början. Jag kände bara hur jag inte orkade förklara, orkade påpeka att
1) alla kan inte leva på sånna pytteportioner som hon äter
2) att om man inte har kunnat äta något på 9 månader, och det man tvingar i sig smakar skit, så tacka fan för att man äter sen när man kan
För hon skulle aldrig förstå, för hon låtsas helst inte om att jag är sjuk eller mår dåligt. Det är nog enklare så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar