Oförstående

Hela jag, all min energi konsumeras av oron för Vovvan. Sådana triviala saker som vad vi ska äta och när får inte plats. Jag hade önskat mig lite förståelse istället för ett avmätt "Nähä" som svar när jag förklarar varför jag inte orkar tänka på mat. Jag vet att han inte tänker och fungerar som jag, att det i hans värld inte finns några sorger innan de inträffar. Och förmodligen är det lika svårt för honom att förstå hur jag fungerar som det är för mig att förstå honom. Men ändå.