Idag var det dags för besöket jag väntat på sen i januari och det första jag har att säga är att jag omedelbart kom ihåg varför jag bytt från den här läkaren en gång förut. Mer överlägsen och stöddig man får man leta efter (vilket INTE funkar med mig, är det något jag avskyr är det att bli talad till som om jag vore mindre vetande). Han bad t ex inte om ursäkt för att jag fått vänta så länge, sa överhuvudtaget inget om det förän vi var nästa klara, och då bara i förbi farten typ "ja, du fick ju vänta ganska länge den här gången"...
Jag blev i alla fall remitterad till smärtkliniken, eftersom han inte tycker han kan hjälpa mig. Och sanning å säga blev jag lättad när han sa att han "inte kunde vara min läkare längre". Jag menar, det kan ju knappast bli sämre och på smärtkliniken arbetar dom i team med läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog osv för att ta ett helthets grepp. Jag hoppas att det kommer bli bra.
Berättade förresten inte att jag ska testa botox eftersom jag vet att man här i Uppsala inte tror på den behandlingen och jag faktiskt inte hade någon lust att sitta och försvara det inför honom. Nu återstår att se hur lång tid det tar innan remissen kommer iväg till smärtkliniken och hur lång väntetiden är där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Orkar du ringa nästa vecka, så skulle jag rekommendera det. Det är hemskt att säga, men den som skriker högst och mest får hjälp snabbast.
Jo, det är ju tyvärr så det funkar inom sjukvården idag... Dagens neurolog sa att han ska göra en telefonuppdatering om tre månader. Ska bli väldigt intressant att se när det blir i praktiken och hur många gånger jag måste ringa innan.
Jag tror jag tänker vänta med att ringa till jag varit och fått första botoxbehandlingen innan jag ringer.
Ja, det är ju smart att se vad botoxen gör, först! *håller tummarna*
Tack för tummarna! Synd bara att det tar 5-7 veckor innan man vet exakt hur bra det fungerar...
Skicka en kommentar