torsdag, april 01, 2010

Maktlös

Prinsen har öroninflammation, igen. (Som vanligt, skulle man kunna säga, eftersom det har en förmåga att inträffa lagom till storhelgerna, vilket är ytterst opraktiskt när man vill träffa en läkare, men mer om det strax.) Han sitter i soffan och skriker av smärta trots att han fått både ipren och alvedon. (Ni som haft öi på äldre dar vet ju hur förbannat ont det gör.)

Ringde sjukvårdsupplysningen, eftersom husläkaren stängt tidigt p g a påsk. Fick visserligen prata med en sympatisk sköterska, men vad hjälper det när den tidigaste tiden till Närakuten är 21:30. Klockan var då 17, Prinsen hade fått både alvedon och ipren (plus nässpray) och hade ändå så ont att han skrek, konstant. Inget vi gjorde hjälpte, han bara skrek och grät och snyftade att han vill till doktorn och få medicin. Hur förklarar man för en snart 4-åring att han inte får komma till doktorn för än flera timmar senare när man inte förstår det själv?

Problemet är att de inte har speciella barntider, som på många andra ställen. Tider vikta till barnen, just för att de ska kunna få hjälp fort. Nej, här är det den som ringer först som får tiden, oavsett vilken sjuka det rör sig om. Och de sjuka barnen, de ska ryckas upp mitt i natten för att träffa en läkare i tre minuter.

Vad vi gjorde? Jo, maken tog den skrikande Prinsen med sig och åkte till Närakuten. Det tog tre minuter, sen hade de fått träffa en läkare som konstaterat dubbelsidig öroninflammation med mycket buktande trumhinnor. En stor eloge till personalen där, som struntade i att det var fullt och klämde in en liten ledsen kille.

Måste bara berätta: Jag ringde igen till sjukvårdsupplysningen för att höra om de hade fått något återbud. Då fick jag prata med en kärring jag råkat ut för förut och hennes kommentar var att det inte spelade någon roll när vi fick träffa läkare, för penicillin är minsann ingen mirakelkur som tar bort all smärta på en gång. Åh tänk, jag som gick här och trodde att det var bra mot ALLT, vad fel jag haft... Hade god lust att tala om för henne att jag forskar om antibiotika resistens och är mycket mer insatt i hur det fungerar än vad hon är, men jag nöjde mig med att säga att jag i möjligaste mån vill undvika att trumhinnorna spricker eftersom det kan påverka hörseln längre fram. Då blev hon lite mildare i tonen.

4 kommentarer:

Världen enligt J. sa...

Stackars prinsen - och tur att det gick att lösa så pass väl som det gick. Själva har vi varit förvånade över hur väl sjukvårdsupplysningen fungerar för barn (de har bokat akuttider och fixat allt möjligt), vilket står i bjärt kontrast till hur det fungerar om man ringer direkt till den vårdcentral/lättakut som vi hör. Då händer exakt ingenting, eftersom uppringningstiderna vanligtvis är slut.

Hoppas ni får en bra påsk - och att prinsen slipper ha ont i öronen.

Alex sa...

Ja stackars Prinsen! Närakuten har jag också bra erfarenhet av med barn, även om jag fått "normala" tider att komma på.

Hoppas ni får en lugn helg med en lite gladare prins.

kram

Anonym sa...

Heja mamma Ponder!!

Det är sinnesjukt att det inte finns tider till ungarna på vettiga tider...

Hoppas det blir bättre snart, stackars lille Prinsen :(

-Åsa

Ponder sa...

Jag vet inte vad det är, men jag har många fler dåliga erfarenheter än goda av det där stället...

Tack för era kommentarer och en glad påsk till er med!