Helgen var precis som förra - full med både migrän och stökiga ongar. Jag önskade mest att den skulle ta slut så att jag åtminstone skulle få äta frukost i fred... (Igen, det är inte kul att känna att ens egna barn bara är jobbiga. Inte kul någonstans.) Idag har jag haft heldag i skolan med tillhörande hemstressning på lunchen för att vädra Vovvan. Sen åkte jag till Maxi när maken kom hem - kanske inte helt genomtänkt när migränen lurade runt hörnet, men ibland måste jag, trots att det inte är smart.
I alla fall - nu har jag en lugn kväll och, det bästa av allt, en lugn dag i morgon. Jag ska göra en intervju, med grannen, klockan halv två och innan dess har jag i n g e n t i n g att göra. (Intervjun har jag redan förberett och jag har researchat ämnet tillräckligt väl.) Behöver jag skriva att det känns gudomligt skönt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är svårt att känna att man inte orkar med familjen, jag vet alltför väl hur det är =( Jag försöker tänka att det blir bättre och att det som är just nu inte kan fortsätta i evighet (fast efter 4,5 år så börjar jag undra...).
Jag önskar dig en riktigt skön morgondag och ta hand om dig riktigt och gör bara saker DU vill och som är bra för DIG!! *kram*
Skicka en kommentar