söndag, oktober 11, 2009

Stressen står mig upp i halsen

Det var ju nu i helgen jag skulle ta det lugnt och vila upp mig inför den kommande veckan med heldagar i skolan. Vet inte hur jag tänkte när jag trodde att det skulle gå -kanske hade jag glömt att jag har tre, mer eller mindre högljudda och påfrestande barn. De verkar ha utarbetat något diaboliskt skiftschema, där den ena tar vid och börjar gasta när den andra slutat, och så vidare till den tredje.

Jag är helt slut, helt migränig och helt nervös inför den kommande veckan. Det är så mycket runt omkring också, som föräldrartjänst på dagis, professorn som inte ens svarar på mejl, CSN som inte tagi något beslut, FK som väntar på besked osv osv osv.

Ja ja, det är väl bara att bita ihop och sikta framåt... och hoppas att jag är vid liv om två veckor.

Och nu kom jag på att jag dessutom måste åka hem på lunchen varje dag för att gå ut med hunden. (Maken jobbar ju inte så att han kan åka hem längre...) Inte ett dugg stessigt det heller.
Tyvärr kan jag inte välja att bara gå på vissa delar av den här kursen, för allt är obligatoriskt de här två veckorna.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, ja det låter alldels för mycket! Jag har lyxen att ta måndagsmorgon fritt så jag kommer ifatt efter helgen!

Just när man pluggar så är helgerna inte så avslappande!

Heja-kram Åsa

Linda #handgjordlyx sa...

Usch, vilken helg du har haft din stackare... Finns det någon möjlighet att du kan välja ut de allra viktigaste delarna ur veckans schema och bara gå på dem?

*kramar om*

Linda #handgjordlyx sa...

Finns det ingen granne som kan traska ut med Vovvan nån gång om dagen när du måste vara borta?

Livet på Citronodlingen sa...

Skickar över lite styrka!

Kram!

Ponder sa...

Åsa: Tack för kramen, och inte minst för blodpåsen. :) Hittills har det ju varit väldigt lugnt, men de här två veckorna är som sagt rätt fullspäckade. Som tur är kommer jag kunna göra en hel del hemifrån, vilket underlättar en hel del.

-sl-: Tack för kramar. :) Den som kanske skulle kunna ta ut Vovvan (är ju lite känsligt nu med hennes rygg och så) har sprungit in i väggen, så där varken kan eller vill jag fråga.

Pysen: Tack för styrkan och kramen. :)