Idag ringde äntligen neurologen upp, bara tre veckor sen jag ringde första gången. Han ursäktade sig, som vanligt, med att han har för mycket att göra och bad mig förlåta honom. Ja, vad ska jag säga? Jag vill ju inte byta läkare (den andra migränexperten där kan jag inte med) och ingenting jag säger ändrar ju på hans arbetsbörda.
I alle fall. Jag ska börja kombinationsmedicinera. Saroten och propranolol samtidigt. Ett psykofarmaka och en betablockare. Testa och utvärdera. Igen.
Det var förresten lite roligt när jag ringde till systrarna på Neurologen idag igen. Jag fick prata med en präktigt sur tanta som mycket tydligt förklarade för mig att "doktorn har mycket att göra". Som jag var en femåring typ. Och sen tillade hon att läkaren ska ringa upp inom tre dagar, om han inte är ledig förstås. När jag sa att det var tre veckor sen jag ringde, första gången, blev hon tyst. Det kanske är svårt att vara präktig när man har fel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha, det är bra, sätt de på pottkanten!
Håller tummarna för att det här är den rätta kombinationen för dig, så att du får må bra varje dag snart!
Är det något jag avskyr så är det folk som inte gör sitt jobb och som har mage att vara snorkiga! Hade jag orkat hade jag nog sagt något snorkigt tillbaka...
Skicka en kommentar