Vet inte om jag är naiv eller bara för optimistisk, men jag trodde faktiskt att jag skulle klarar av de här jobbiga veckorna. Jag tänkte att eftersom det är något jag tycker är roligt så skulle det gå. Det gjorde det inte. Det gör det inte. Chansen att jag får ihop ett nyhetsinslag till klockan 17 i morgon är i det närmaste obefintlig. (Visst, jag kan säker få uppskov, men då kommer hela helgen gå åt till det, helgen jag behöver för att vila upp mig så att jag klarar nästa vecka som är ännu tuffare än den här...)
Sanningen är att jag inte klarar av heltid, inte ens i skolan. Hur det ska gå sen, när det är tänkt att jag ska jobba på ett eller annat vis är en gåta. Just nu känns det nästan outhärdligt att vara så här skör och ohållbar. Jag vill, men kan inte.
Inte hjälper det vare sig att gråta eller beklaga sig. Migränen är ändå kvar och inget jag gör får den att försvinna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar