Makens vän hade fått åka in akut i helgen för att han hade så ont och då hittades flera nya metastaser, vilket inte är bra nyheter under pågående cellgiftsbehandling... Den sämsta tumören sitter i/vid ryggraden och trycker på nerverna, därav smärtan. Nu skulle beslut tas om den skulle opereras eller strålas, beroende på hur den sitter.
Maken slår ifrån sig, vill inte riktigt inse hur allvarligt det här är. Jag försöker få honom att inse att han ska ta vara på tiden med sin vän, åka dit och hälsa på o s v, innan det är för sent. Jag vet inte om det går fram, men jag hoppas för hans skull.
Jävlahelvetsskitcancer.
Minns inte om jag skrev det förut (tror det), men vännens cancer började som Malign Melanom. Tänk på att skydda er mot solen, nu när det börjar värma igen, inga brända vänner tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan det inte vara så att det är så otroligt svårt att vara nära, behöva se, ta in, förstå, lyssna? När något blir för tungt är det lätt att "stänga av" för att slippa känna smärtan. Kanske är det enda sättet för honom att klara sig i detta nu? Ni har ju inte en alldeles lätt situation hemma heller, som säkert tynger honom också, eller vad tror du?
Usch, usch, usch :( Hemsk djäkla sjukdom det där....
fy....
man kan bara hoppas att det går bra ändå.
Varför uppkom denna djäkla sjukdom.
Hoppas maken ta vara på vännenoch stötta han.
Skicka en kommentar