Igår kväll frågade maken om jag ville ha lite godis (överblivet sen Påskafton), och eftersom jag inte alls var sugen svarade jag nej tack. När han sen började smaska tänkte jag "Äh, klart jag ska ha lite godis", hämtade en liten skål och åt si så där en 15 bitar. Efteråt kom jag på hur dumt det var att äta det där godiset - jag var inte sugen och det var inte speciellt gott, ändå åt jag. Varför gör man så? (Kan tillägga att det här inte är normalt beteende för mig, när jag inte är gravid eller ammar så har jag inga problem med att låta bli godis och sötsaker. På någotvis får hormonerna mig att tappa det där förnuftet jag i vanliga fall har...)
Å andra sidan sa maken till sonen idag "gå och lägg den i toaletten" (som i rummet toaletten). Ni kan ju gissa var sonen la schampoflaskan... :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad ska en annan som inte kan neka till godis skylla på då? Skendräktig? :D
Du... om det händer en gång är det nog inte så farligt? Men om det händer varje dag är det värre... Och jag tycker att sonen gjorde rätt när han fick den instruktionen ;-)
Skicka en kommentar