måndag, mars 03, 2008

Nätmytomani

Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket av det som folk skriver på nätet (på hemsidor, i forum och bloggar) som faktiskt är hittepå. Jag har sett ett par tydliga fall där det liksom inte finns några som helst tvivel på att personen bättrar på verkligheten, eller hittar på saker för att få uppmärksamhet. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker det är irriterande eller fascinerande faktiskt, eller kanske t o m skrämmande?

Ett annat fenomen som intresserar mig är när det ställt frågor på olika forum, t ex angående sin egen eller sitt barns hälsa. Hur vågar folk lita på det som skrivs, hur vågar de tro på att det är sant när det inte finns några källor att backa upp påståendena med? Hur vågar man ta någon annans åsikter som sanningar när det gäller så viktiga saker som t ex hälsa?

Hur tänker ni när ni läser saker på internet - litar ni på allt som skrivs eller har ni era kritiska glasögon på er? (Jag erkänner, det är lite av en yrkesskada, för inom forskningsvärlden måste man alltid vara källkritisk.)

Tack för era kommentarer, det var intressant att läsa hur ni tycker.

4 kommentarer:

Alex sa...

Intressant fråga du tar upp. Själv försöker jag vara källkritisk och tar råd och tips som "åsikter" där jag själv tar beslut om vad jag känner är rätt för mig. Inget är lag så att säga. Kanske det också har att göra med mitt jobb? Jag försöker ju få eleverna att förstå att allt som skrivs inte är sanning.

Att bättra på verkligheten i bloggar och hemsidor förstår jag mig inte på. Att ljuga offentligt när det finns en chans att avslöjas ;) Tvärtom kanske jag inte alltid skriver hela sanningen för att inte alla ska veta precis allt. det gäller att hitta en balansgång - den kända mellan personligt och privat.

Lotta sa...

De där hitta på personerna är väl så olyckliga med sina vanliga liv och då blir internet en chans att få det liv man skulle vilja ha. Det är visserligen ljug men de ser nog inte det så.

Jag granskar det jag läser kritiskt och letar jag efter tips och råd sållar jag friskt. Letar jag efter medicinska råd läser jag helst på sidor som är experter på området. Om jag ställer en fråga på ett forum tar jag svaren som just tips och inga universallösningar. Om något tips passar mig kan jag testa det.

Pernillas blogg sa...

Jag försöker va kritisk och ta till mej det som känns bra samt kolla upp om det är ngt speciellt... Sen märker man, tycker jag, efter ett tag om det är en person som har vettiga tankar och ideer då tar jag till mej mer såklart...

Världen enligt J. sa...

Jadu, visst är det fascinerande vad folk frågar om i olika forum. Visst kan det vara bra att ventilera tankar och farhågor ibland, men att ställa medicinska frågor - eller exempelvis väldigt personliga frågor (om allt från barnuppfostran till sexproblem) - känns väldigt främmande. Jag skulle aldrig kunna lita på vad "vem som helst" skulle råda mig till i sådana fall. Då vill jag veta bättre vem det är som säger vad.

Mytomaner i bloggar känns mest lite tragikomiskt ;)