fredag, december 12, 2008

Gud vad pinsam hon är!

Ja, inte trodde jag att jag behövde skämmas för min mamma längre, men idag på luciafirandet fick jag den där känslan man hade som tonåring ni vet? När man önskar att hon skulle bli uppslukade av jorden och om inte det går, att jag skulle bli det. Det var på fikat efter luciatåget, och vi satt vid ett bord med bl a våra grannar. De har en kille som går i femman och han hade hjälpt till att baka fikat. Mamma frågar vad han gillar att baka, och han svarar "sån't som är gott", varpå hon kläcker ur sig "Jaha, negerbollar eller?"... i en lokal där hälften av besökarna har annan bakgrund än svensk. Heja mamma. Behöver jag säga att det blev en ganska beklämd tystnad runt bordet. Mamma skrattar lite generat och säger "Chokladbollar menar jag förstås...", men då var det liksom för sent. Undrar om hon fått sig en släng av Tourette's på äldre dar?

4 kommentarer:

Jenny sa...

Fast jag har verkligen inga problem med att säga negerboll, även om rummet hade varit fullt med färgade/svarta/negrer :)
Jag säger aldrig chokladboll!

Anonym sa...

Ja fy så får man inte säga! Vet precis känslan, fast då är det inte mina föräldrar (som åtminstone skulle kunna skylla på ålderdom,) utan min MAN som påstår sig vara en upplyst person som vräker ur sig något liknande med HÖG röst... Gah!

Linda sa...

Hm...ja, konstigt det där. Man, eller iallfall jag har alltid sagt det innan men plötsligt så får man inte det längre...Men jag hade oxå skämts :-)

Kikar in lite snabbt bara, ett livstecken såhär innan jul.

Stor kram

Anonym sa...

Jag säjer också negerbollar, har så svårt att ändra mig till att säja chokladbollar.

Men lite pinsamt blev det då på min möhippa -99 då jag sålde negerbollar och så kom jag fram till 2 st negrer och började säja vill ni köpa neg....hm...chokladbollar, men jag vet inte om dom hann fatta det men dom köpte det i allafall. lite pinsamt, men jag säjer fortfarande negerbollar.

Men jag kan förstå din pinsamhet där då din mamma säjer det när så många andra sitter där.