Vi överlevde

Nu är vi hemma igen, efter tre dagar och två nätter hos mamma. Egentligen var det meningen att vi skulle åka hem redan igår, men tack vare miss i kommunikationen (som vanligt... mamma vet aldrig vem hon sagt vad till) blev det en natt till. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om julen; av någon anledning infann sig aldrig den där julefridskänslan som jag hade föraning av på kvällen före julafton. Kanske för att så mycket kretsar runt min migrän hela tiden, eller så har jag vuxit ifrån den känslan?

Dagarna för flöt ganska lugnt hur som helst, inga större bråk, förutom min mellanbror som blev sur när jag och hans flickvän spöade honom i kortspel, ha ha. (Sämre förlorare och spelare får man leta efter!). Mamma höll sig förhållandevis lugn med sina kommentarer och pikar, fast hon var på maken lite oförtjänt när han inte ville ha mer julmat (pikade att han säkert skulle åka och köpa hamburgare på McD istället, som att det är något han gör ofta...) och hade köpt en riktigt gräslig leksaksgitarr till Prinsen, trots att jag uttryckligen bett alla att inte köpa sånt som låter i år... Vi kom även in lite på hur det var när jag låg på sjukhuset, jag sa hur det kändes för oss och hon verkade genuint ledsen över det (även om hon inte sa något om att hon skulle göra det annorlunda nästa gång, men man kan inte få allt).

Oj, vad långt och trasligt det blev, är nog lite trött av allt firande tror jag. Nu ska vi försöka hitta julefriden här hemma - undrar vart i röran den finns?!