Tänk om jag hade haft 40 veckor studiemedel kvar. Då hade jag inte behövt oroa mig för min sgi, vi hade kunnat ha bestämma själva hur mycket barnen skulle vara på dagis och ekonomin skulle också gå ihop.
Tyvärr hjälper det inte att önska, man måste orka kämpa för det. Och den energin vet jag inte om jag orkar slösa på det nu - den vill jag lägga på utbildningen istället. Funderar på att ta att min SGI sänks med 25 %, för det känns enklast just nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
usch, så motigt det ska vara då... Hoppas allt löser sig på ett bra sätt utan att du behöver anstränga dig alltför mycket! Ibland sker ju faktiskt mirakel :o)
Hoppas verkligen att det löser sig! Har du sökt dispens hos CSN?
Skicka en kommentar