Jag är en kaka

You are a Gingersnap

You're sweet and kind, but never dull. Your flavorful personality and snappy style make a memorable first impression. Some people don't appreciate your spicy sense of humor, but your friends can't get enough of those witty wisecracks. You're smart, fresh, and totally tasty. Everyone wants a bite of you.

Huvudet på spiken, verkligen! Kunde inte ha sagt det bättre själv! ;D

Vill du se vilken kaka du är så finns testen här >>>>

Citat:

"You set the tone Carter"
Mark Green, ER

Vad jag gråter varenda gång jag ser det avsnittet. För er som inte vet är det Mark's sista ord till Carter innan han går hem för att dö i cancer...

Ett sorgligt besked

Fick idag veta att en av mina kursare dog i lördags i cancer. Hon är död, borta, finns inte mer... Tankarna snurrar runt i huvudet, om hur orättvist livet kan vara när en så ung människa dör. Så mycket hon inte hunnit med, så mycket hon hade kvar att göra. Jag har blivit påmind om min egen dödlighet, att man är hyfsat ung är ingen garanti och jag måste försöka ta bättre vara på dagarna som går. (Något jag lovade mig själv när pappa dog, men som har visat sig vara åh så svårt ibland...)

Hon var sjuk i lite mindre än ett år, det var en riktigt agressiv cancer hon fick, en cancer som hon inte kunde besegra. Jävla skit cancer, unga människor ska inte behöva bli sjuka och dö. I onsdags var hon fortfarande så pigg att hon kunde ta emot besök, och på lördagskvällen fanns hon inte mer. Svårt att tänka sig att det kan gå så fort, men så är det ju med döden - här ena dagen, borta föralltid nästa.

Mina tankar går till hennes familj och vänner som lever mitt i den Stora Sorgen just nu, och jag minns allt för väl hur det var...

Bestämt mig

Jag struntar i att köpa en assistent, utan satsar på en lite kraftigare elvisp istället. Det känns liksom inte motiverat att lägga 4000 spänn på något som jag med största sannolikhet mest kommer att använda till att vispa med ändå...
Efter att ha surfat runt och läst div tester och recentioner så har jag bestämt mig för en sån här:
Electrolux Assistent Line ASM450

En rasande stilig maskin, tycker ni inte? ;D

Den har betydligt starkare motor än en vanlig elvisp, även om jag inte räknar med att kunna knåda några större degar med den. (Med tanke på att jag aldrig bakar bröd så är inte det något problem direkt!) De har kampanjpris på den på Electrolux Home, sista dagen idag, så maken får snällt åka och handla! ;)

Fortfarande overkligt

Trots att det snart gått nio år känns det ibland som att han när som helst ska öppna ytterdörren, stampa snön av skorna och kliva in i värmen.

Vissa saker vänjer man sig aldrig vid.

Crappy Birthday

Bara så ni vet, så är det tydligen så att om man säger att man inte vill ha någon present (just nu) så vill man heller inte bli firad på sin födelsedag...

Ja ja, solen skiner ju i allafall, och det är inte ofta den gör det den här dagen.

Utmanad

Blev utmanad av Sanna, och här är mina svar:

Namn: Ponder, i allafall här i bloggen ;)

Ålder: 31

Bor: I den uppländska myllan, eller på kanske passar bättre?!

Kommer från: En annan del av den uppländska myllan

Gör: Är sjukskriven, ligger hemma och mår pest.

Stapelvara i garderoben: Vanliga bomullstoppar i olika färger och former.

Senaste kläd inköpet: Två tunikor på Lindex "tag 2 betala för 1"-rea idag.

Drycker: Ale, alltid ale, fast just nu blir det mest vatten...

Kök: Alla, så länge det inte är kött, och helst av allt fisk och/eller skaldjur

Dessert: Inte min grej, men chokladmousse och -pudding gillar jag.

Bästa köp: Hm, får nog säga min lilla fina laptop (IBM Thinkpad X40, vikt 1.2 kilo)

Sämsta köp: Vår förra bil

Favoritstäder: Kapstaden

Drink: En gammal hederlig GT, eller en White Russian om jag är på det humöret. Även en Irish Coffee slinker ner utan problem.

Inredningsaffär: IKEA

Klädaffärer just nu: Mycket Lindex eftersom vi bor granne med dom! ;)

Önskar mig just nu: Att få må bra lite mer än ett par timmar åt gången...

Nästa resa: Kanske till Norrland i december, men det beror på hur jag mår.

Största utmaning: Att avsluta den här jädra doktorandtjänsten någon gång...

Fotokalender från Önskefoto

Beställde för några veckor sedan fotokalendrar från ovanstående firma (de hade ett specielerbjudande, kostade 99 kr istf 198 kr), och i dag dök dom upp i posten. Det första jag ser är framsidan, där de satt miniatyrer av varje bild, och redan då började jag ana oråd eftersom allihopa var gryniga och pixliga. Öppnar kalendern och inser 1) att de inte ens skrivit ut bilderna på riktigt fotopapper, 2) att varenda bild är grynig/pixlig trots att jag skickat in högupplösta bilder (alltså betydligt större än 18x24 cm).

Jag fattar ärligt talat inte vad fotofirmorna håller på med, eller snarare vad de har för programvara när de skalar om bilderna? För det är inte första gången jag skickar in bilder som kommit tillbaka och sett ut som skit. Det här hade jag kunnat göra minst lika bra här hemma på våran egen bläckstråleskrivare, och billigare hade det dessutom blivit. Nej, nu ger jag upp dom här amatörfirmorna och kör bara på crimson - de vet i allafall vad de sysslar med!

Åldersskillnad

Min lilla lillasyster (inte ens 20 år fyllda) dejtar en kille (man?) som är 11 år äldre än henne, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om det? Saken är den, att egentligen borde jag inte tycka någonting, eftersom det är exakt lika många år mellan mig och maken, men det är svårt att inte kasta sten i glashus den här gången. Det jag undrar mest är vad en man på 30 ser hos en ung tjej på 19? Eller det vill jag nog inte veta förresten... Jag hoppas bara hon är försiktig, att han inte är ett svin och att hon inte gör något dumt (något som jag inte skulle göra höll jag på att skriva, men det vore inte så bra ;). Ibland är hon så väldigt naiv och blåögd min lilla syster att jag blir lite rädd, men sen kommer jag ihåg att hon måste göra sina egna misstag, och jag kan bara hoppas att det inte blir något ödestigert. Var rädd om dig älskade syster!

Årets julklapp

Den kanske inte ser så mycket ut för världen, men jag kan garantera att den kommer att bli årets bästa julklapp för dottern. Det här är nämligen inte vilken filt som helst, nej det här är Snuttefilten med stort S! Jag har letat efter en extra filt i snart fyra år, allt medan originalet blivit mer och mer sliten (och grå...), när den tillslut dök upp på Tradera. Helt oanvänd dess utom och jag ropade in den för ynka 53 kronor (hade kunnat betala det fyrdubbla)! Enda "felet" är att det är fel färg på fotavtrycken (originalet är mintgrönt), men dottern är så stor nu att jag tror (hoppas) att det inte spelar någon roll. Längtar efter att få se hennes min på julafton när hon öppnar paketet! :)

Hjälp! Jag kanske skrev för tidigt?? Har inte fått någon kontakt alls med säljaren, trots upprepade email... Hoppas att h*n bara har datorstrul eller är bortrest en tag, för det vore ju för tråkigt om det sket sig nu...

Säljaren har nu hört av sig och jag har betalat för filten. Hoppas hon skickar snabbt - jag känner mig inte säker för än jag har den i min hand! ;)

Isprinsessan

Om jag som nyligen läst boken inte rikigt får kläm på vem som är vem, hur ska då dom som inte läst den kunna följa TV-serien?
Lite tråkigt att SVT drama inte förvaltade en så pass bra historia bättre, att de inte får den att kännas mer genomarbetad. Jag tyckte den kändes billig och amatörmässig på det hela taget, förutom att den var så rörig. Nej, skaffa en bättre regissör till nästa gång, och gör fler avsnitt per bok!

P.s. Ni missade väl inte att Camilla gjorde en Hitchcock?

Stickning och Betapet...

... det är mina tidsfördriv just nu (har tröttnat på day time tv), och inte går det särskilt bra något av det. Sticka i olika färger är inte min grej, skitfult blir det när jag ska byta färg, eller blev i början, innan jag kom på tricket som gör att det inte blir hål i det hela. Egentligen borde jag väl repa upp och göra om, men jag ooooorkar inte. På Betapet har jag lyckats sänka min ranking 300 poäng på två dagar - jag är verkligen på topp just nu... Kanske dax att hitta något annat att pyssla med?

Var vinner man mobiltelefoner?

Sitter och kollar på mobilanonser på Blocket för kul skull, och jag ser ett tydligt mönster när det gäller nya mobiltelefoner till salu: Antingen är det mobiler uttagna på garantin eller så är det vinster i en tävling. I första fallet förstår jag inte riktigt varför man ska sälja, men kanske för att man vill ha ett annat märke? I det andra fallet förstår jag ingenting... Hur många tävlingar att vinna mobiler i finns det egentligen?? Och varför får aldrig jag veta var jag kan vinna en ny telefon? Eller är det kanske så att det är ett kodord för något annat... För det är märkligt att man inte får garanti när man vinner en telefon, tycker ni inte?! ;)

Jag visste väl det!

Läser i tidningen om hela Facebook grejen - att folk helt plötsligt inser att information man lägger ut där faktiskt kan läsas av vem som helst, och att de som är ens "vänner" kan sprida saker och ting vidare, saker som man kanske inte vill att hela världen ska veta om. Att uppgifter man lägger ut där kan användas till både det ena och det andra. Folk som är anonyma på andra forum, använder samma nick på Facebook, fast tillsammans med en massa oanonym information. Hur tänker man då, undrar jag?

Jag har varit skeptiskt ända sen jag fick höra om Facebook - visst, det skulle vara roligt att få kontakt med en del gamla kompisar, men till vilket pris? För att någon ska kunna hitta mig, måste jag ju lägga ut information som avslöjar mycket mer om mig än vad jag vill. Okej, jag vet att det inte är särskilt svårt att leta rätt på mig om man bara vet några få enkla uppgifter, men jag försöker vara försiktig på internet - inte lämna ut namn, adress, födelsedagar och annat som gör mig lätthittad. Sen vet jag att det inte är helt säkert ändå - förr eller senare dyker det upp saker som jag, eller andra, skrivit som gör att någon kan lista ut vem jag är IRL. Jag har varit med om det förut, varit med om en otrevlig människa som skickade mejl och talade om att h*n minsann visste var jag bodde, vad mina barn hette osv. Jag valde att ligga lågt och ignorera, och männsikan försvann efter ett tag, men sen dess är jag försiktigt. Så ja, jag är glad att jag inte är en Facebookare! :)

Hål i huvudet?

Hur kan man helt plötsligt bara glömma bort hur man gör något som man kunnat i över 20 år? Hur kan en färdighet bara försvinna (temporärt hoppas jag)? Vad är det för blockering som uppkommit som gör att jag inte längre minns hur man gör?

Jag satt och stickade alldeles nyss, ett mönster som innehåller både slät- och mosstickning varje varv, dvs både aviga och räta maskor omvartannat. Helt plötsligt, mitt i ett varv, minns jag inte längre hur man stickar aviga maskor! Hur jag än försöker, kan jag inte komma på eller se hur det är man gör. Jag försöker att inte tänka så mycket, utan låta händerna styra (tänker att jag blockerar det motoriska minnet genom att tänka för mycket), men inte heller det går. Så nu sitter jag här, med en stickning som är pausad mitt i ett varv för att jag inte minns hur man gör. Läskigt...

Om jag väntar tillräckligt länge kommer jag säkert på det igen, men jag tror jag gör det enkelt för mig och googlar reda på det istället...

Tack -sl- för stickupplysningen - nu kan jag sticka aviga maskor igen! :)

Nu ryker amningsräknaren...

... för jag ammar inte längre, i allafall inte på ett par månader. Tror ni att man kan pausa den på något vis, så att den fortsätter räkna sen när det är dax igen?! ;)

Här är den i allafall, ta en sista titt och säg farväl av denna fantastiskt viktiga räknare! ;D

Yes!

Fick just mejl från chefen där det stod att han förlänger mitt kontrakt med ett år! Jävlar vad skönt att det ordnade sig, och utan att vi blev för osams på kuppen (tror jag i allafall...). Skam den som ger sig, med bra argument kommer man långt, tom med en så envis man som min chef!

Nytt mejl från chefen

The primary aim is to get your thesis done. I don't understand the meaning of your question. If your position is prolonged one year, does it give an advantage economically for you, compared to half a year and then extension? I have not paid attention to this, since I have not been instructed regarding potential consequences of doing it one way or the other.

Vad säger man?? (Förutom att det är våldsamt töntigt att skriva på engelska när man är helt igenom svensk...)

Bipolära barn

Tittar på "CBS 60 minutes" som idag handlar om en lavinartad ökning av antalet barn som diagnosticeras som bipolära (manodepressiva) i USA. På 70- och 80-talet var det här en okänd diagnos för barn, men nu får över en halv miljon barn den diagonsen per år. Anledningen? Jo, det finns viss forskning som visar att de som senare i livet utvecklar manodepressivitet uppvisar vissa symptom och beteenden som barn, bland dessa hyperaktivitet, raseriutbrott, sömnproblem mm. Skrämmande nog har ett stort antal barnspykiatriker tolkat (valt att tolka?) den här forskningen som att ALLA barn med dessa symptom är bipolära, därav det stora antalet fall. För att behandla detta sätter man nio gånger av tio in psykofarmaka, ibland upp till 12 olika sorter, till ett litet barn. Mediciner som inte är godkända för barn överhuvudtaget, ingen vet vad dom gör med en växande hjärna, men det slätas på något vis över med att man ju hjälper barnet och familjen. Förutom att man inte vet vad som händer med hjärnan så har många utav dessa mediciner svåra biverkningar, så svåra att barnen ibland inte överlever. Ett fall togs upp i programmet, där föräldrarna blivit stämda för mord sedan deras dotter avlidit i något som rubricerades som "överdos av mediciner". Föräldrarna säger att de litade på läkarna, och läkarna säger att de "bara ville hjälpa". Till vilket pris undrar jag?

Är det värt att droga ner miljontals barn (och eventuellt ge dom men för livet), bara för att fånga upp den där procenten som faktiskt utvecklar manodepressivitet senare i livet? Är det rimligt att tro att det skulle vara vanligare med manodepressivitet bland barn än bland vuxna (där det finns bättre diagnosticeringsverktyg)? Vad vinner man på att tolka forskningen på det här sättet? Vem hjälper man egentligen?

Förhörd och försmådd

Först ringde FK och förhörde sig om min sjukskrivning, sen kommer anställningsbeviset från jobbet och jag får bara ett halvår till. ETT HALV ÅR?! Kom igen, är det ett skämt eller? Jag kommer ju inte hinna någonvart på ett halv år, speciellt inte om jag är sjukskriven. Så nu har jag två orosmoment:
1. Kommer sjukskrivningen gå igenom
2. Kommer jag ha något jobb efter mars nästa år

Håller på att samla ihop mig för att prata med min chef om anställningen, och höra vad han har för anledning till att bara anställa mig på ett halvår i taget. Jag har aldrig hört talas om någon annan som haft det så innan de disputerat, så varför jag? Kanske har han ett bra skäl, kanske är han bara dum i huvudet, vilket som är det JOBBIGT JOBBIGT JOBBIGT. Vill bara dra täcket över huvudet och gråta, men vad hjälper det?

Svaret från chefen (min fråga var varför avtalet löper på ett halvår):

Vet inte. Har det någon betydelse för någonting? 

Tack liksom, nu är ju allt MYCKET klarare... Och vilket jävla skitsnack, det är klart han vet varför han sa att det skulle vara 6 månader och inte 12.