Maten är klar!

Kycklingsouvlaki (marinad: olivolja, vitlök, citronskal+lite saft, oregano, salt, peppar; citronsaft efter grill), ris, sallad och sås (gräddfil, citronskal+lite saft, spiskummin, salt och peppar).

Published with Blogger-droid v1.6.4

Jag längtar mig bort

Vet inte riktigt var, bara bort från kaoset här hemma. Allra bäst vore förstås om man skulle komma hem till ett städat hus. Men så funkar det nog inte.

Egenmisstro

Det är lustigt. Dom få dagar jag inte har migrän, tror jag nästan att jag hittat på, att det inte kan vara så farligt egentligen. Det är nog inte migrän jag har ändå.

Något sorts missriktat önsketänkande kanske?

Se och synas

Ibland tänker jag att det vore bättre att ha en sjukdom som syntes utåt. Kanske skulle folk ha större förståelse då? Jag menar, om jag t ex inte hade några armar, visst skulle det vara lättare att förstå att jag inte kan ta hand om mina barn då? Och jag har svårt att se att någon skulle ifråga sätta varför, om jag saknade övre extremiteter.

Å andra sidan är jag glad att det är migrän jag har, som ändå så pass många haft någon gång i sitt liv. Det gör att många ändå kan förstå lite grann hur det är att vara jag. Ändå verkar dom flest glömma bort det efter ett tag, och liksom inte har förståelse för att jag inte orkar med just någonting mer än de absoluta måstena när jag mår som sämst.

Vem äger osten?

Och andra frågor. Det är sånt man får vara beredd att svara på med en 5-åring i huset.

Idag har ovan nämnda 5-åring varit hes i halsen, men tro inte det har stoppat strömmen av frågor. Nej, han har istället ritat frågor. För att göra det hela lite enklare. Eller inte.

För övrigt är det fantastiskt vad mycket bättre han hör med rör i öronen, och vad mycket lugnare det blivit här hemma när vi slipper höja rösten hela tiden.

Antingen eller

Så är mitt liv nu för tiden. Alltid det där valet, aldrig kunna göra både och. För när jag gjort det första har jag alltid migrän och ingen ork till det andra.

Idag har jag varit på utvecklingssamtal på dagis, så nu får jag vara hemma istället för att vara med på simskoleavslutning. Vilket kanske inte är det roligaste i världen, men det vore trevligt att någon gång kunna.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ho ho?

Här var det tomt... nåja, jag har ju ändå ingenting att säga... mer än att det är jobbigt att sluta med kortison. hej då

Ett litet problem

Om jag inte ens klarar av att se att 40/8 inte är likamed 6, då är nog inte chansen så stor att jag klarar av att forska i beräkningsbiologi. Undrar hur jag ska kunna övertyga FK om det..?

Published with Blogger-droid v1.6.7

Skojar dom?!

Jag tycker nästan det är lite fräckt att be patienterna vara där en halvtimme innan utsatt tid när dom alltid är försenade...

Published with Blogger-droid v1.6.4

Rörande

Igår fick Prinsen äntligen rör i öronen. Och vilken skillnad det blev på en gång! Ungen hör ju vad man säger, utan att man behöver höja rösten och han själv pratar inte heller så högt längre. Eller som han själv uttryckte det när han vaknade ur narkosen:
- Mamma, min röst låter alldeles klar nu!

Sen tycker jag det är lite anmärkningsvärt att personalen på en vårdavdelning inte har koll på det här med allergier. Och då menar jag inte koll som i veta exakt vad som innehåller mjölkprotein, utan koll som i att läsa journalen... Det känns ju lite onödigt att fråga om allergier om man ändå inte läser det/kommer ihåg det menar jag. (Och ja, jag vet att det är underbemannat i princip överallt och att stressnivån är hög, men vissa saker får bara inte bli fel.)

Om barnen själv får välja

Bästa fredagsmiddagen enligt barnen. Och jag orkar inte invända, det är skönt att det finns något som alla äter utan att klaga.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Lyxmåndagsmiddag

Jo, för när färskpotatisen kostar 30 kronor kilot, då får nog potatissallad räknas som lyx. Gott var det i alla fall, tyckte jag och Maken. Dom där barna hade alla nånting dom inte tyckte om, men så är det alltid nu för tiden.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Mera pyssel

Någon sorts pulsvärmare eller så

Published with Blogger-droid v1.6.4

Att minnas vad man vet

Så praktiskt det är när man googlar något och hittar svaret i sin egen blogg...

Skumt

Det är vad jag mår. Liksom yrslig och öm i hela kroppen (utan att jag gjort något för att det ska bli så). Plus en migrän som ligger och lurar i bakgrunden så klart. Undrar vad det ska bli av det här?

Jag behöver en partner

Virka är kul. Sy ihop skiten och brodera ansikte är tråkigt. (Förmodligen för att jag är så dålig på det.)

Sökes: Flitig sömmerska tillika broderare. Vad säger ni, någon som känner sig manad?

Jag kan inte hjälpa det

... men jag tycker det är lite roligt att Billie Joe's bror skickar mejl till mig. Och ja, det är helt klart Lassie-varning på den.

Säg den lycka som varar

Måste sluta virka. Fingrar och handleder protesterar vilt. Misstänker att inflammationen satt sig där ett tag. Nåja, hellre det än en kass mage, faktiskt. Återstår att se vad jag ska hitta på för att hålla kortison-rastlösheten borta nu. Jag menar, utbudet är ju inte direkt jätte stort när man bor i migränträsket.

Nyheter från läkaren

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, än mindre tycka om det som min läkare sa igår. Behöver lite tid att sortera och tänka igenom tror jag. Dom goda nyheterna var i alla fall att min Crohn's ser mycket bättre ut nu än vad den gjorde för ett år sen. Det inflammerade området i tunntarmen har krymp och i tjocktarmen syns ingenting längre. Problemet att lösa är nu varför jag mått så dåligt fast än allt ser bättre ut. Och deras (= läkarna som diskuterat mitt fall på skyltronden i fredags) förslag är att det rör sig om mag-migrän. Häpp!

Ännu en dag i väntans tecken

... men den här gången är jag mer säker på att samtalet kommer komma eftersom det är min magtarmläkare som ska ringa. Fast vänta är ju tråkigt i alla fall.

Väntar förresten fortfarande på att FK ska ringa upp... Har inte hört ett pip, trots att jag mejlat en uppdatering och frågat när vi ska höras. Vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken?