torsdag, maj 13, 2010

Grannar

Ibland är de lite jobbiga. Idag var de ute och sprang med sina barn. Som i joggade. Tillsammans, hela familjen. Jag som knappt ens orkar gå ut i trädgården med mina. De har alltså så mycket ork att de orkar med att dra med sina små barn ut på en runda i spåret. Fascinerande.

Och sen kan man ju undra varför det ger mig dåligt samvete...

2 kommentarer:

Nikki sa...

Äsch få inte dåligt samvete det där kan ju inte vara normalt totalt jäkla onormalt skulle jag kalla det och inte vill man väl vara onormal? Ha! Ha!

Ponder sa...

Nikki: Ha ha, skönt att det inte bara var jag som tyckte det var lite konstigt. ;)