Ibland är de lite jobbiga. Idag var de ute och sprang med sina barn. Som i joggade. Tillsammans, hela familjen. Jag som knappt ens orkar gå ut i trädgården med mina. De har alltså så mycket ork att de orkar med att dra med sina små barn ut på en runda i spåret. Fascinerande.
Och sen kan man ju undra varför det ger mig dåligt samvete...
torsdag, maj 13, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Äsch få inte dåligt samvete det där kan ju inte vara normalt totalt jäkla onormalt skulle jag kalla det och inte vill man väl vara onormal? Ha! Ha!
Nikki: Ha ha, skönt att det inte bara var jag som tyckte det var lite konstigt. ;)
Skicka en kommentar