Jag råkade nämna häromdagen att jag tyckte den nya Sony Ericson Xperia X10 mini verkade som en mobil för mig, att jag väldigt gärna vill köpa den men att jag inte behöver någon ny mobil. I helgen gick jag verkligen och suktade efter den, ni vet så där riktigt längtade efter att köpa den (sjukt, jag vet...). Var inne på webshopen där den är billigast och la den i varukorgen några gånger (ja, jag är patetisk som låtsas-shoppar), men sa bestämt "nej" till mig själv innan jag checkade ut och betalade.
Så idag kommer maken och säger att han beställt en X10 mini till mig. Och vad blev min första tanke? Besvikelse, över att jag inte fick köpa den själv. (Sen blev jag naturligtvis jätte glad och undrade lite om han vunnit på lotto - både cykel och mobil på en gång liksom.) Jag börjar ana att mitt shopping-beteende inte är helt igenom sunt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men. Din telefon är väl ändå inte så gammal? Har för mig att du bytt under tiden jag läst din blogg...
Själv är jag så in i helskotta snål att jag inte ens ville låta maken köpa ny dator när vår gamla dragit sin sista suck ;).
Som sagt; skönt att höra att fler konsumerar nödvändiga grejer. Själv kan jag känna en märklig lycka över att få grejer av maken, trots att pengarna definitivt är våra gemensamma (öhhh...och att jag har högre lön). Typ, å vad bra att förtjänar att FÅ grunka x!
Ps. Iphonen är betald från "mitt" konto.
Snäll make du har. Honom har du fostrat bra. ;)
S: Nej, min telefon är sannerligen inte gammal och den funkar alldeles utmärkt. Men ändå vill jag ha en ny. Sjukt, som sagt...
Helene: Jag önskar att jag var lite snålare just nu...
J: I vanliga fall brukar jag också tycka om att få saker av maken (även fast det är samma pengar), men nu har jag liksom riktat in mig så mycket på själva handlandet att jag blev besviken när jag inte fick klicka hem den själv...
Lotta: Ja, han är den bästa och alldeles självlärd. :)
Skicka en kommentar