Satt hos grannarna och drack te (ja, faktiskt) i 1.5 timme. Väldigt trevligt och det var alldeles för länge sen sist. Tiden har en tendens att rinna iväg, men det är lite fånigt att vi inte pratat ordentligt på tre(!) månader!
Nu är jag hemma igen och migränen kommer smygande. Varför varför varför kan jag inte ens få gå till grannen och dricka te utan att bli "straffad" (för det är lite så det känns).
Så. Slutgnällt. Nu ska jag bädda om mina finaste och framför allt sovande ungar. Sen blir det sängen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Inte rättvist alls. Får mig att tänka på den där visan...vad den nu heter... " vem har sagt att just du skall få lycka på färden.."
Själv har jag myntat mottot; ju bättre det smakar dessto sämre mår jag...med min kassa celiaki-mage. Du är inte ensam, om det nu hjälper nått.
Så länge skutan kan gå hette sången ja.
Nä, det är tamejtusan inte rättvist. *vet*
Du har helt rätt. Det är inte rättvist!
FortsättaRo: Klart det hjälper och jag gillar ditt motto i sin sorgligthet.
-sl-: Nej, och det är inte konstigt att jag blir mer och mer folkskygg...
S: Fast samtidigt så är det ju livet, mitt liv och det bästa är trots allt att gilla läget. Även om det är svårt ibland. ;) Tur att jag får gnälla av mig här. :)
Skicka en kommentar