Och när jag ändå håller på och tänker tillbaka, funderar jag lite på de val, mina eller andras, som har tagit mig hit där jag är idag.
... hade jag inte åkt tillbaka till Sydafrika några veckor efter att pappa dog hade jag förmodligen inte träffat maken.
... och hade H. inte övertalat mig att åka dit som utbytesstudent första gången, hade vi heller inte träffats
... hade jag inte blivit gravid med lille Herr'n hade jag inte haft någon migrän. (Å andra sidan hade jag inte haft någon liten H. och det är ju otänkbart.)
... osv
Jag funderar också lite på de saker jag inte gjorde och hur mitt liv hade sett ut då? Vad hade hänt om jag stannat kvar i Sydafrika t ex, eller om jag istället för att börja plugga i Uppsala hade åkt till Grekland och jobbat en säsong?
Vad har du gjort för val för att komma dit du är?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hissnande tankelek med valen man gjort. För mig är nog valet att ej söka hjälp som ung o boendes i ett sjukt hem, valet att plugga utbilning jag ej ville gå och valet att flytta utomlands pga kärleken de största. Jag hade nog gjort om dem, för i situationen jag var var de det rätta.
Utlöste sista graviditeten den vidriga migränen? Det hade jag inte förstått, somom det inte räckte med den dramatiska leveransen av honom!
Vid filosofiska infall kan jag också sitta och tänka i dom banorna - om jag inte gjort si utan gjort så...Har allt en mening? Kommer man till slutmålet oavsett vägval tidigare i livet?
Jag tänker också så ibland; Tänk om.. Mycket som spelar in i hur sitt liv ser ut. Det går ju tillbaka långt i tiden- dominoeffekt. Intressant..
Jo, jag kan tänka på vissa tydliga val som jag har gjort. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år (vilket krävde väldigt mycket vilja och strategi), vilket sannolikt räddade min mentala hälsa. När jag var i dryga 20 års åldern fick jag hjärtat kört i en köttkvarn plus att min pappa blev mycket sjuk plus att jag blev av med min lägenhet - vilket paradoxalt ledde till att jag valde yrke och började på forskarutbildningen. Jag var eg på väg åt ett helt annat håll just då. Det tredje vägskälet kom vid dryga 30, då jag flyttade till Norrland - och väldigt otippat träffade maken (efter ungefär två minuter). Då tog livet åter igen en helt ny vändning. Och det känns lite fascinerande...men det är kanske tur att man aldrig får veta alternativen?
Skicka en kommentar