Ända sen förra sommaren har min mamma tjatat om att vi måste komma och hälsa på henne den veckan hon hyrt en stuga vid kusten. Alltså har vi planerat in det, att vi skulle åka dit och vara med henne. (Förstår ju jag med, att hon inte vill vara ensam.)
Ju närmare vi kom, desto mer "problem" blev det: Vi skulle komma då, men inte stanna för länge för sen kom mina syskon och då skulle det bli trångt osv osv. Nu idag pratade jag med henne och då visade det sig att hon bjudit in ytterligare folk dit och att vi "kanske inte får plats då".
Vad jag inte förstår är dels hur vi hamnade längst ner i rangordningen (dvs dom som får anpassa sig efter alla andra) och dels varför det inte räcker för henne att umgås med sina barn och barnbarn? Varför måste hon bjuda dit div. löst folk?
Ja, ja, det lär jag aldrig få veta. Nu ska vi sätta oss i bilen och köra ut till kusten. Får se hur länge vi får vara kvar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vilket trist upplägg =( Hoppas att ni får lite kul trots allt.
Men oj. Hoppas att ni i alla fall kan få ut lite glädje under tiden som ni får stanna.
Fy vad trist att ni hamnat i botten på priolistan. Hoppas att ni får trevligt den tid ni stannar iaf.
Ja du...släktingar är ett ganska obegripligt kapitel. Först tjatar de om att ses, sedan vill de inte ses. Eller så dyker de bara upp, eller kommer inte när de har sagt.
Hoppas det ordnar sig på något sätt!
Håller tummarna för att ni får en trevlig tur ändå!
-Åsa
Gud va tråkigt! Hoppas att du ställde frågan till henne också och att hon förstod hur du upplever det!
Ja, det är trist att känna sig längst ner på listan och bara jobbig och i vägen...
Sofia: Jag sa inget för jag orkade inte bråka.
Skicka en kommentar