Strandpremiär för Ponder-familjen idag. Två väldigt badglada killar skulle hålla redas på av Maken/Pappan (eftersom Mamman inte har några badkläder som passar). Rätt var det var försvann den lille under vattenytan, framför fötterna på Maken. Istället för att, som jag hade gjort, kastat mig ner och rykt upp honom, böjer sig Maken långsamt framåt och fiskar upp den lille.
I min värld kändes det som evighets långa sekunder lille H. låg där under vattnet (bara solhatten syntes på ytan... *ryser*), medan Maken tycker jag är sjåpig - det var ju inga större fel på ungen när han väl kom upp... Olika, som sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Män! Gah! Lika olika hade det varit här. Utöver det hade jag troligen varit arg hela dagen.
Hehe, vem sa att jag inte var det. ;) Ibland är det verkligen svårt att förstå sig på dom...
Ja, visst är vi det. Själv vet jag faktiskt inte hur jag hade agerat eller reagerat.
Jag hade reagerat som du och fiskat upp ungen fortare än kvickt!! Jag vet hur snabbt det kan gå då wilda som 1-åring hamnade under vattnet och åkte in under en brygga på noll tid fastän jag stod precis brevid!
Skicka en kommentar