Jo, jag kom iväg och det var en av de bästa resorna jag någonsin gjort! Har varit hemma knappt en vecka nu, hunnit landa i verkligheten och kommit över den värsta jet lagen. Håller fortfarande på att processa allt som hände, så jag ber att få återkomma med någon sorts reseberättelse lite senare.
Ett underligt fenomen var förresten att kortisonbiverkningarna i princip försvann helt när jag var där, för att sen komma tillbaka när jag kom hem igen. Skillnaden har varit att i Kalifornien tog jag kortisonet klockan 23:30, vilket motsvarar 8:30 här, dvs tiden jag alltid tagit det på. Nu försöker jag flytta tillbaka den tiden, så att jag tar det på natten här med, för att på så sätt kunna sova bort de värsta biverkningarna. Hittills går det så där, men nu får jag åtminstone må OK från typ kl 14 i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Sådär har vi också gjort med Lilla, när hon hade mediciner som gav jobbiga biverkningar i samband med att hon tog dem (fast det var inte på långa vägar samma typ av medicin som kortison!)
Hur funkar det egentligen ihop med det kroppsegna kortisolet när man pytsar i extra vid "fel" tid?
Vad glad jag blir över att du kom iväg! Ser fram emot att läsa mer om hur du har haft det :)
-sl-: Det är väl egentligen inte så bra, men med tanke på hur slarviga dom var på sjukhuset, när jag ändå stod på hästdoser, så tror jag knappast att det kan vara SÅ farligt. Det som möjligen händer är att jag mår skit längre tid efter att jag satt ut det, tror jag.
J: Tack! Det var välbehövt att få komma iväg på lite roligheter, helt klart. :)
Skicka en kommentar