Bara för att

... jag skrev bloggtorka, kom jag på en sak jag ville skriva om. *pekar uppåt*

Blogtorka

Känner mig märkligt tom, har liksom inget att säga just nu. Det rullar på som vanligt med alldeles för många måsten och dessutom sjuka barn på det.

I morgon ska i allafall jag och syrran äta kräftor, det ser jag fram emot, och om det inte skiter sig helt blir det nog simma av också.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Alex och Åsa:

3 saker jag skäms för:
1: Vårat hem, det har förfallit totalt det här året och kaos råder
2: Att jag glömmer bort viktiga saker hela tiden
3: Att min älskade hund inte får den uppmärksamhet hon borde ha

3 saker jag är stolt över:
1: Mina barn
2: Min empati
3: Min intelligens

3 saker jag vill göra år 2009:
1: Slippa migränen (otippat va?)
2: Disputera (yeah right!)
3: Få ordning på kaoset (se första frågan)

3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1: Kräkset
2. Förlossningen
3: Lille Herr'n

3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1: Maken, han är min livräddare och mitt allt
2: Medicinerna (sorgligt men sant)
3: Datorn (också det lite sorgligt, fast på ett annat sätt ;)

3 personer jag avundas:
Att avundas är bara dumt, bättre då att göra något åt sin egen situation istället! (Hurtigt va?! Ska skriva något mer uförligt en annan dag när jag inte har så mkt migrän...)

3 personer jag utmanar:
-sl-, Linda/Nellie och Somris, om ni vill och orkar förstås.

Ibland måste man försöka

Idag har jag varit nere på stan, själv, och ätit lunch med bästa Såsa. Det var jätte trevligt och ostressat, men ändå, ändå, fick jag bajsmycket migrän när jag kom hem. Försöka duger, men det är (som sagt) inget roligt när man får betala allt man gör i migrän.

I morgon ska jag i allafall försöka ta mig till sjukgymnastiken och köra mitt träningsprogram hon satt ihop till mig. Kan jag få lite snurr på träningen kommer förhoppningsvis de riktigt höga migräntopparna mer sällan.

Paket

Idag med posten kom det paket, till mig, och för en gångs skull innehöll det inte Traderakläder till ongarna utan bl a det här:
Vad har jag gjort för att förtjäna så bra vänner som ni? Tack ännu en gång för att ni satte guldkant på min dag!

Födelsedag

Och en mycket bättre sådan än förra året... (Kan hända att jag var en smula överkänslig då, med tanke på mitt delikata tillstånd, men helt lyckad var den inte.) Maken, vis av erfarenhet, frågade mycket noga igår kväll om jag ville ha frukost och sång på sängen tidigt på morgonen och blev nog lite förvånad när jag vänligt men bestämt avböjde. Stackarn, det är inte lätt att veta vad som gäller när det ändrar sig från år till år, men just nu är min och lille Herr'ns sömn högst prioriterad. Present har jag i allafall fått redan för ett par veckor sen, nämligen en extern hårddisk på 1 TERRAbite! Det lär väl räcka ett tag, även om jag fotar mycket flitigt... (Räknade ut att om jag snittar 5 gig i bilder per år då räcker hårddisken i två hundra år, bara! :D)

Fick i allafall åka iväg på en timmes massage, äntligen (har varit tre veckors uppehåll p g a sjukdom och ledighet) - jätte skönt och bra att ligga där och slappna av, kände hur en helt bunt spänningar försvann. Sen hem och pula i köket, baka tårta och förbereda middagen (ifred) - något jag tycker om. Brorsan med flickvän kom hit på middag, trevligt och avspännt som vanligt, förutom att dottern har en viss tendens att stirra upp sig när det kommer folk hit... Nu sover ALLA barnen och jag slappar i soffan. Kanske blir det en bit tårta till lite senare, men just nu känner jag mig mätt, nöjd och belåten. :)

Tack -sl-, Alex och Jenny för gratulationer! Tyvärr Alex, slog inte din önskan in, inte helt i allafall, men tack ändå. :)

Och tack Busmamman för grattis, både här och på mejlen, och pussarna i naveln också! :D

J: Tack så mycket! Och du har helt rätt, man måste instruera dom mycket noggrannt, annars vet man ju inte vad man får ju! ;P

Jaha, vad ska jag skriva idag då?

En riktigt trist söndag har det varit, fast ganska lugn eftersom maken fick i farsdagspresent att åka på mässa med Prinsen. ;) Lille Herr'n har ammat som en tok idag - man blir nämligen väldigt hungrig av att röra sig så mycket som han gör.

Nej, vad oinspererad jag blev, ska nog gå och förbereda tårtan till i morgon istället!

30-årsfest

Blev lite födelsedagsnostalgisk och började tänka på min 30-årsfest. Jäklar vad kul det var, eller vad säger ni som var med? (Ja, det är ett försök att locka ut eventuella tjyvläsare.. ;) Alla gästerna var indelade i grupper som tävlade mot varandra i karaoke och lite annat - fruktansvärt roligt, speciellt för mig som var spiknykter eftersom det bodde en liten liten Prins i magen då. Kommer aldrig glömma Lisa och Freddans version av Alice Coopers Poison, tror aldrig jag har skrattat så mycket åt några som sjunger så bra. *nostalgerar vidare*

Fet, flintskallig och otacksam

Ja, det är jag det, i allafall om man ska tro det min mamma insinuerar och säger. Att hon tycker att jag är tjock, och dessutom väldigt dum som inte gör något åt det, har jag skrivit om förut, men igår spädde hon på det lite till. Jag hade önskat mig en enda sak i födelsedagspresent - en salladsskål - men istället för det köpte hon en magtränare till mig (som vi dessutom redan har en). Jag blev faktiskt lite sur över det, dels för att jag inte kan träna som jag vill nu, dels för att jag är less på hennes tjat om min vikt och dels för att vi redan har en sån, vilket i hennes värld blev till att jag är otacksam. Som grädden på moset tryckte hon ner mig totalt genom att påpeka - högt, så att ALLA hörde - att jag tappat väldigt mycket hår och faktiskt ser rätt tunnhårig ut uppe på huvudet. Tack tack, så hjärtligt tack.

Jag borde inte bry mig, inte ta åt mig, men det gör jag.

Ja, ni har nog rätt, hon mår nog inte så bra själv. Som jag sa till Busmamman igår så kan hon varken hantera att jag höll på att dö eller att jag mår dåligt. Hon vill/vågar liksom inte ta in det tror jag. Endera dagen, när jag orkar, ska jag prata med henne i enrum och reda ut det här för så här kan jag inte ha det. Pratade med maken idag och han förstod inte heller vad hon sysslar med, speciellt inte hennes hang up med min vikt.

Och tack för alla grattis, egentligen har jag inte fyllt än, men jag suger åt mig ändå! :)

Äntligen något sevärt

Ni som har 9:an missar väl inte "Garp och hans värld" just nu? En utav mina favoritfilmer (trots bristen på snyggingar ;) baserad på en bok skriven av en av mina favoritförfattare (John Irwing).

Hur väl känner ni Ponder?

Lerica hade knåpat ihop ett sånt roligt test i sin blogg, och jag vill ju inte vara sämre.

Klicka här>>>> för att ta reda på hur väl du känner mig!

Det blir något knas i koden på sista frågan, för fast än man svarar rätt så får man fel... så ni vet!

Och alla ni som gissade på MP borde skämmas... ;)

Här kan ni se resultaten.

Ljugande sjukgymnast

Jag har ju glömt att berätta att jag kom på sjukgymnasten med att ljuga för mig häromsistens; inte direkt förtroendeingivande... Första gången jag var där frågade jag om akupunktur, vilket hon då påstod att hon inte hade tid att ge. Vid avstämningsmötet för snart en månad sen hade hon med sig en student (och uppträdde på det hela taget väldigt annorlunda från första gången) och då kom det fram att hon visst ger akupunktur men aldrig som första behandling! Så, istället för att förklara det för mig första gången, drog hon till med att hon inte hade tid. Antar att hon inte ville/orkade övertyga mig om att prova annat först, eftersom jag tyckte att akupunkturen hjälpte så bra?

Nu har det ju gått ett tag sen avstämningsmötet, men jag blir faktiskt bara mer och mer irriterad över det här. Varför har hon undanhållit mig en behandling, utan att motivera det dessutom, som kanske hade gjort att jag mått mycket bättre nu?

Jävlar, vilken migrän

Föraningen igår stämde, men tyvärr hjälpte det inte att ta tabletter i förväg. Det enda som hände var att anfallet sköts fram till idag på eftermiddagen, annars hade det nog kommit tidigare. När man har auror i form av lila medaljongtapetmönster med blixtar i orange, ont ända ut i tänderna och samtidigt tre barn hemma, då är det inte så himla roligt. För första gången längtade jag tillbaka till mitt (relativt) tysta rum på sjukhuset, där jag kunde få hjälp med H (ibland) och bara ha ont i fred...

Nu har det lättat lite, men det är fortfarande inte bra. Laddar för att maken ska kunna åka och städa på dagis, så fort Prinsen somnar (självklart väljer han idag för att strula)... men då har väl Lille Herr'n vaknat istället. Idag önskar jag att vi inte hade familjekooperativ.

Grattis USA!

Det var ju tur att de tog sitt förnuft till fånga och valde Obama. Fast å andra sidan kan det väl knappast bli värre än vad de har nu...

Undrarförresten om G.B. d.y. verkligen är så korkad som han fått det att verka, eller om det är en illusion de lagt ut?

Idag vill jag bara gråta

Betyder det att jag kommer få hiskelig migrän i morgon? Bäst att medicinera för säkerhetsskull.

Ni som bloggat om träffen...

... förlåt att jag inte kommenterat, men jag känner mig fortfarande lite ledsen att det inte blev något för mig och då är det svårt att skriva klämmiga kommentarer. Det är inte så att jag missunnar er allt det roliga, inte alls, utan helt enkelt det att jag skulle varit där och haft roligt jag också. Hoppas ni förstår.

Städvecka, skenvalpning, mjölkstockning och orutiner

Det kan inte gå en hel dag utan att jag beklagar mig lite (eller mycket) så här kommer dagens gnäll:
Det är redan dags för städvecka igen på dagis, tycker det var alldeles nyss som maken slet med det. Tack vare vintertiden har Lille Herr'ns rutiner blivit helt sabbade och han är numera vaken måååånga lååånga timmar på kvällen. Så länge han är glad är det inga problem, men så fort han blir trött blir han arg och vill ingenting, förutom bli buren och det fixar inte jag. Idag har jag dessutom fått mjölkstockning, igen (andra gången på två veckor); bröstet är rött, ömt och jag känner mig lagom hängig. Har kurerat mig med värmekudde och kålblad, plus en massa amning förstås. Jo, förresten, har man kål i BH:n samtidigt som man värmer med vetekudden så luktar man ganska roligt, som en jätte kåldolme typ. Dessutom tror hunden att hon har valpar, osynliga valpar som bara hon ser, vilket tydligen gör att hon: 1) måste gnälla så fort Lille Herr'n låter, 2) måste gnälla så fort Lille Herr'n slutar låta, 3) måste gå omkring och gnälla om hon är ensam nere (t ex på nätterna), 4) måste bädda (d v s gnälla, krafsa och gå runt runt runt runt) sin säng två gånger per minut. Någon som är sugen på hund? Hon är väääldigt billig just nu...

Ja, det blev ju ett väldigt bra och osammanhängande inlägg, men nu har jag beklagat mig och måste amma lite till känns och låter det som.

Hell-o-ween

Jag blir faktiskt förfärad när jag läser i andras bloggar om att "traditionen" med bus eller godis resulterar i att man får sitt hus vandaliserat. Vad är det för några jävla dumheter rent ut sagt? Jag skulle bli helt skogstokig om någon kastade ägg på mitt hus bara för att jag inte har godis hemma att ge bort när de knackar på (oftast också på fel dag, men det har jag skrivit om förut så det skippar jag i år). I Mammabloggen kan man läsa om några olyckliga grannar som fick putsa om huset för en massa pengar efter haloween-"bus", och jag kan tänka mig att de inte vågar annat än att ha godis hemma varje år nu mera. Jätte fin tradition, verkligen, när man blir utpressad att ha mutor hemma för att slippa skadegörelse. (Känner igen det där från en bok, jag tror den heter Gomorran...) Jag tycker faktiskt att Svensk Handel ska stå för kostnaderna som vandalisering i samband med Halloween, med tanke på att de var dom som introducerade och marknadsförde den "högtiden" i Sverige.

Gråhårig

Ja, att det skulle hända efter det jag varit med om var väl kanske inte så otippat, men i armhålorna?? Numera har jag inte mörkt hår där, utan väldigt mycket ljusare, om inte grått så åtminstone blont. Nåja, inte mig emot, nu syns det inte lika tydligt när man glömt att raka sig (vilket är ungefär alltid för mig).

Känner mig som Madicken

Ni vet den där gången hon fick hjärnskakning när hon hoppade från vedbodtaket och inte kunde åka med på skolutflykten. Istället fick hon ligga hemma i sängen och kräkas. Jag kräks iofs inte, men å andra sidan tror jag chansen är rätt liten att Busmamman också får hjärnskakning (eller migrän?) just idag så att träffen blir uppskjuten. För sånt händer bara i Astrid Lindgrens sagovärld, tror jag. ;)

Äh, dags att sluta upp med att rulla runt i självömkan och försöka ta mig för någonting. Blir nog en liten tur till lekparken med Prinsen i det fina nästan-vintervädret och sen fika med bulle.