Flyr fältet

Det är för jobbigt att vara kvar hemma idag så vi drar iväg och återkommer någon gång nästa år.

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År.

Jag tog mig igenom dagen

Många tårar har det blivit, både från mig och Dottern. Prinsen, som inte riktigt förstår det här med döden än, har flera gånger sagt att "Vovvan kommer hem från veterinären ikväll" och lika många gånger har jag förklarat att hon aldrig mer kommer tillbaka. Lille H. tittar på hennes plats och säger "vovve nä", så även han har förstått att hon saknas.

Det är svårt att komma ihåg att hon inte finns här längre. Jag lyssnar hela tiden efter hennes steg där nere i hallen, ett tecken på att det är dags att gå ut. Eller var. Maken berättade att han höll på att lägga saker i soffan när vi skulle sova i natt/morse när vi kom hem utan Vovvan. Själv skulle jag plocka undan allt bröd, så att inte Vovvan skulle ta det. Det gör ont att titta på den tomma ytan där hennes plats var, ont att se att vattenskålen är tom, ont att hon inte finns här.

Samtidigt finner jag lite tröst i att det var rätt beslut vid rätt tillfälle. Jag är glad att jag höll mitt löfte och inte lät henne gå igenom fler undersökningar som kanske hade gett henne ett par (plågsamma) dagar till. Jag är också glad att min lillebror kom hit, så att jag kunde vara med när hon somnade in. Jag satt bredvid henne, med hennes huvud på min arm när hon somnade av den lugnande sprutan i bilen. Jag kände med min hand hur hennes hjärta slog sina sista slag, då klockan 03:03. Vi satt kvar en stund, strök hennes päls och masserade hennes öron. Sen bäddade vi in henne i filten vi hade med, klappade henne en sista gång och gick, sorgsna men ändå med en ro i kroppen för att hon inte behövde ha ont mer.

Tårar till maten

Vissa rimmar till gröten, andra gråter i den.

Vill inte

Ligger kvar i sängen och gråter. Vill inte gå upp, vill inte starta den första dagen utan min älskade Vovva. Så länge jag är kvar här och inte går ner är det inte riktigt verkligt. När jag går ner måste jag orka se hennes tomma plats, orka ta in helt och hållet att hon inte längre finns... Jag stannar i sängen och gråter ett tag till.

Det är över

Vovvan blev akut sämre vid midnatt. Så dålig att det bara fanns ett alternativ. Klockan 03:03 drog min finaste vovve sina sista andetag efter att ha fått en överdos sömnmedel.

Det gör ont. Förjävligt ont. Det tröstar lite att veta att det var rätt beslut vid rätt tid. Men hon saknas mig, så oerhört mycket och värre lär det bli i morgon...

Dottern sammanfattade det hela så klokt: "Innan var det synd om Vovvan, men nu är det oss det är synd om för att hon inte finns kvar här."

Kräks, kräks, kräks och kräks

Stackars Vovvans mage slog bakut av antibiotikan. Idag har hon kräkts fler gånger än vad jag orkar räkna - de flesta ute, tack och lov. (Jo, för hundkräks blir väldigt mycket mindre äckligt ute i tio minus än inne på parketten.) Nu sprutmatar jag henne med majsvälling var femte minut och ber till högre makter att det lugnar ner sig.

Nu räcker det med jullov

Vardag, kom tillbaka tack.

Svar: 50 %

Fråga: Antalet individer med halsfluss i det Ponderska huset.

Lille H visade positivt på halsprovet och sällar sig alltså till penicilinätarnas skara. Tack och lov att det bara var han, nu kanske det finns en chans ändå, att alla får rätt medicin vid rätt tidpunkt.

Ensamt nyår, igen

Jaha, då har vårt nyårssällskap bestämt sig för att åka till fjällen istället. (Vi visste att det ev. skulle bli så, det gick alltså schyst till.) Vi blir alltså ensamma på nyår, igen. Jag kan inte hjälpa det, men det känns lite ledsamt. Jag vet ju att "alla andra" kommer fira tillsammans med någon och ha det kul och festligt. Visst, jag älskar min familj, men är det bara vi här hemma blir det liksom inte så, utan mer som vanligt. Jag längtar efter att planera en stor meny som ska ätas av någon mer än de som alltid äter min mat, att få piffa till det lite extra. Jag vet också att vi skulle behöva den där piskan att någon kommer hit och hälsar på för att vi ska sätta fart med städningen.

Å andra sidan är det väl lika bra att ingen tänkte komma hit, med tanke på alla baciller som verkar cirkulera här. Men det blir inte roligare för det.

Jag har fått en award

... med motiveringen bloggerska med stort hjärta.
Tack snälla Pysen, det gjorde mig gladare, så klart. :)

Lukt-aura?

Innan man får ett migränanfall finns det en hel rad olika symtom eller tecken. Det vanligaste är de så kallade synaurorna (ofta synbortfall och zigzag-mönster), men även andra auror förekommer.

Idag tror jag att jag fick en luktaura för första gången. Jag satt hos veterinären och väntade på att få betala. Helt plötsligt känner jag att det luktar jätte skumt om mannen som sitter bredvid mig. (Nej, det var inte fislukt, utan något helt annat.) Det var liksom en kemikaliskt stickande lukt, som dessutom fanns kvar efter han gått. Jag tyckte det var lite konstigt, men tänkte inte så mycket på det.

Inte förän vi kom hem och jag fick megamigrän. (Nu hållen i schack med stora piller.)

Skum hur blodkärlens vidgande/ihopdragande kan på verka hjärnfunktionen. Jag antar att anledningen till att jag får olika sorters auror är att migränen sitter på olika ställen i huvudet. Crazy.

Fortfarande sjukt i vårt hus

Maken har halsfluss och Vovvan lika så (inte undra på att hon inte velat äta när tonsillerna varit stora som pingpongbollar). Resten av oss ska testas i morgon, eftersom det verkar som att vi har något som går runt här. (Det var ju bara ett par veckor sen Prinsen och Dottern åt antibiotika.) Lär väl bli antibiotika åt alla håll och kanter sen.

Undrar hur vi ska klara av att hålla reda på vem som ska ha vad när? Mig kan man ju inte lita på, som försöker äta hundens medicin.

Köpa eller inte köpa, det är frågan

Reatider. Och jag skulle kunna handla hur mycket som helst. Hur lätt är det inte att hitta saker man behöver när priset är så himla bra? Just nu sitter jag och funderar på en ny digitalkamera, trots att jag för bara ett par veckor sedan sa till maken att jag skulle vänta med att köpa en ny till jag har tid att fota. Men så kommer det ett bra erbjudande och genast känner jag att jag måste ha. Fast egentligen måste jag inte det, det är ju bara för att det är billigt som jag vill handla.

Ibland är jag en sån looser. Bäst jag börjar planer nyårsmenyn istället för att tänka på konsumtion. (J, finns det någon möjlighet att du har smittat mig?)

Uppdatering:
Det blev en ny kamera. Maken sa köp och då hade jag ju inga invändningar direkt.

Pizzatime!

Nu ryker julskinkan

Tänkte göra processen kort med julskinkan i år och slakta den redan nu. En pizzadeg står på jäsning - här ska det bli julskinkscalzone igen.

Fast jag sparade några skivor så att jag kan äta risgrynsgröt och skinkmacka några gånger till.

Årets bästa julklapp

För alla er med spänningshuvudvärk är det här da shit. Helt underbar.

Ett hus fullt av sjuklingar

Det är bara jag och Dottern som är helt krya. Alla andra är mer eller mindre dåliga. Ser ut att bli ett jobbigt avslut på det här året.

Undvik att hundäta choklad

En varning så här i juletid: Ät inte spritfyllda praliner för fort. (Vi snackar ett par snabba tuggor och sen svälja. Jag brukar kalla det för att hundäta, efter Vovvan som tuggar två gånger per matportion ungefär.)

Gör man det kan man nämligen, som maken lyckades med igår kväll, få ett lock med sprit över luftstrupen, vilket gör det oerhört svårt att andas. (Så här efteråt är det ganska roligt, men då, när han sprang omkring som galen, med vitt uppspärrade ögon och inte fick luft, då var det inte fullt så kul... Jag försökte till och med göra en Heimlich på honom, men det hjälpte inte alls.) Efter en halv minuts kämpande försvann spritlocket (fråga inte mig var det tog vägen, men jag hoppas han inte drog ner det i lungorna... Kan aldrig vara nyttigt tänker jag, med sprit i lungan.) och han hostade och väste ett tag. Innan han åt lite mer choklad. Skam den som ger sig. Men jag tror han tuggade lite mer noga efter det.

Julafton och juldagen

Den blev kortare än vanligt (för vi bestämde oss för att åka hem och sova), eller jag ska nog skriva lagom. Jag höll ihop hela dagen, barnen hann inte bli övertrötta och ändå hann vi med allt man ska. Dottern stannade kvar med mormor, moster och morbröderna och meddelade idag att hon minsann tänkte stanna en natt till.

Känns nästan lite lyxigt att bara ha två barn. Om de bara kunde sova lite längre på morgnarna...

(Dagen idag har, för att använda J's ord, ägnats åt konsumtion, eller tankar på konsumtion. Prinsen och jag var på SIBA i förmiddags när de öppnade, men fick ändå stå i kö i 20 minuter för att köpa en netbook till mig. Fast det blev två, för jag kunde inte bestämma mig vilken jag ville ha och väntade jag hade de tagit slut. (Länge leve öppet köp.) Resten av dagen har det surfats Playstation spel och minneskort, digitala systemkameror och diverse silver- och pärlgrejer. Just det, vi var ju på Maxi också och konsumerade, bland annat Höganäs koppar för 39 kr styck och Rosti-prylar (mini skålar, durkslag och kastrullunderlägg). Törs inte ens tänka på hur mycket pengar som dragits från mitt konto idag, men jag tröstar mig med att minst 2500 kr kommer tillbaka, beroende på vilken dator jag lämnar tillbaka.

Och jag är färdig!

Flera timmar tidigare än normalt faktiskt. Undrar hur det gick till? Jag kanske till och med hinner slå in mina julklappar innan julafton! (Annars brukar jag slå in dom typ fem minuter innan de öppnas, heeeelt meningslöst.)

Med det önskar jag alla er en riktigt GOD JUL!!

Vi ses på andra sidan julbordet.