Idag skulle jag få träffa den läkaren som var med under hela tiden jag blödde, hon som liksom har hela storyn och kanske kan hjälpa mig att fylla i mina luckor. Jag hade förberett med en bunt frågor och laddat upp för att fixa den mentala biten.
Klockan 11 hade jag tid, maken kom hem från jobbet vid halv för att hämta upp mig och Lillfisen. Fem i elva satt jag i väntrummet och var anmäld och klar. Sen väntade jag...
Klockan halv tolv tog läkaren in patienten som hade tiden innan mig; då gav jag upp och gick därifrån. (Fast först sa jag naturligtvis till - helt utan vett är jag inte ens när jag är arg. ;) Ny tid kommer på posten, får se när det blir. Känner mig mest tom nu; det är jobbigt att ladda så mycket för något som inte blir av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nä, vad surt! Hoppas du får en ny tid snart.
Nä fy vad respektlöst!! Visst kan arbetet hopa sig även för läkare, men då meddelar man väntande patienter det i god tid!! Dessutom var det ju ett speciellt samtal.
usch..blir arg bara jag hör det!
Skicka en kommentar