Snittad, sydd och färdig

På det hela taget flöt det väldigt smidigt, förutom några mindre motgångar som att enkelrummet vi blivit lovade (eftersom maken och Lille Herr'n var med) inte fanns tillgängligt (inte så bussigt att sitta med bebis i samma väntrum som de som väntar på att göra abort) och att jag var tvungen att sätta nål trots att jag bara fick lokalbedövning. *muttrar över reglerna*

Själva ingreppet gick fort, men opererande läkare var lite bekymrad över hur de inre bristningarna (som jag inte ens visste att jag hade haft...) läkt ihop, men valde att inte göra något åt dom nu utan jag får återkomma om det blir problem. Det svider rätt rejält i stygnen och blöder när jag rör mig, så jag försöker hålla mig stilla så att det går ihop fort. En vecka kan det blöda och sen tar det tre veckor innan det är läkt, d v s ingen bassängträning för mig på länge.

Nu har jag migrän, men det beror främst på att jag var tvungen att gå upp så tidigt i morse och sen inte fick äta eller dricka för än kl 10:30. *muttrar lite till över reglerna*

Så här direkt efter känner jag:
1. Att de var synd att de inte sydde ihop bristningarna ordentligt efter förlossningen (ja, ja, jag vet att det hade fullt upp med att proppa mig full med ballonger och tamponger för att stoppa blödningen, men ändå...)
2. Att det nog hade varit bra vänta till efter jul med tanke på sjukgymnastiken.
3. Att det är skönt att det är över.
4. Att jag vill sooooooova för jag är trött som ett svin.