Föraningen igår stämde, men tyvärr hjälpte det inte att ta tabletter i förväg. Det enda som hände var att anfallet sköts fram till idag på eftermiddagen, annars hade det nog kommit tidigare. När man har auror i form av lila medaljongtapetmönster med blixtar i orange, ont ända ut i tänderna och samtidigt tre barn hemma, då är det inte så himla roligt. För första gången längtade jag tillbaka till mitt (relativt) tysta rum på sjukhuset, där jag kunde få hjälp med H (ibland) och bara ha ont i fred...
Nu har det lättat lite, men det är fortfarande inte bra. Laddar för att maken ska kunna åka och städa på dagis, så fort Prinsen somnar (självklart väljer han idag för att strula)... men då har väl Lille Herr'n vaknat istället. Idag önskar jag att vi inte hade familjekooperativ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch, stackars stackars dig! Jag hoppas att du mår lite bättre idag och att det blev någorlunda lugnt igårkväll!
Det blev allt annat än lugnt, men jag mår i allafall bättre idag (imigranen jag tog i går natt hjälpte nog). :)
Nu håller jag på att ladda för ett besök hos sjukgymnasten, får se hur det blir...
Skicka en kommentar