Maken har visst gått och köpt samma schampo som min pojkvän på gymnasiet hade. Ett sniff och jag är tillbaka i tonårstidens turbulens, med många långa tårfyllda nätter och smärta. Han var inte så psykiskt stabil den gossen, hotade att ta livet av sig när jag ville göra slut bl a. Måste nog be maken byta schampo, för det är jobbigt på allvar att känna alla dom där känslorna igen.
Hur är ditt luktminne förresten? Jag får ofta minnesbilder när jag känner en viss lukt, och jag använder det medvetet också för att framkalla fina minnen. När jag vill minnas min farmor t ex, (som dog för 24 år sen) luktar jag alltid på LdB-lotion, eftersom hon använde den. Den lukten har kommit att symbolisera allt som hon stod för: trygghet, glädje och innerlig kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
fy då, låter inge vidare om det inte är underbara minnen man har från lukten. Nä han måste ju byta förstår han väl.
Hm...jo jag har väl några lukter som påminner om vissa och saker å ting. När det luktar en speciell bröddoft så minns jag när vi bodde i las palmas (jag 2½år) och fick nybakat varje dag som hängde på våran dörr, en annan lukt kan jag tänka på min mormor/morfars restaurnag/cafiteria havspiren i norrtälje.
Men pga min allergi så kan jag inte lukta på starka lukter som perfym, vissa tvålar, vissa shampoo/balsam, städmedel, hår spray/gele/skum m.m. sköljmedel ja det mesta luktar ju.
Måste vara tråkigt att inte kunna lukta alls.
Ja det är märkligt ur lukter kan föra en tillbaka till forntiden! Har varit med om ung. detsamma, mannen luktade plötslit som ett ex, men jag gillade lukten så jag tänkte att med tiden kommer det ju att bli mannens lukt också!
Luktminnet ska ju vara det starkaste minnessinnet, det har jag verkligen erfarit också, när jag kom tillbaka till Saudi-Arabien, där jag bodde som barn, så började jag nästan gråta av vemod av den speciella lukten !
ohja vissa lukter slänger tillbaka mig många år i tiden. Dofter som jag egentligen glömt bort och så en dag när det dyker upp minns jag något. Fantastiskt hur sinnet funkar!
Förresten så är doften av Sverige något som slår mig först när jag kommer hem. Det räcker med att stiga av planet och ta ett par djupa andetag så känner hela själen att jag är hemma.
Luktminnet är nog det bästa minnet. Jag minns för ett tag sedan när jag kände en doft som genast påminnde om min underbara frökan Ann-Marie på lågstadiet, och jag blev nästan tårögd. Eller när jag stod bakom en herre i kasskön som luktade av dolcce&Gabbana rakvatten och jag höll på allvar på att kräkas, eftesom det var det rakvattnet Magnus använde när jag väntade Simon (Han slutade dock ganska fort...)
Oja, doftminnen är absolut min grej! Trist dock att maken gått och tjackat precis d e t shampot...
Skicka en kommentar