Pest eller kolera - migrän eller tennisarmbåge?

Makens tennisarmbåge är inte bättre trots sjukgymnastik och voltarengel-behandling. Det innebär att jag måste sköta mycket mer av markservicen här hemma, speciellt när det gäller blöjbyte och barnbärande. Vad det leder till kan ni säkert lista ut... Eftersom det inte direkt finns några alternativ får vi helt enkelt ta att min migrän blir sämre ett tag medan hans armbåge (förhoppningsvis) blir bättre. Och lagom till det är det väl dags för maken att operera sin stela tå. Det tar liksom aldrig slut, eller så är det jag som är utopisk som tror att det ska det?