Kom precis på att det är första gången jag är ensam hemma med barnen över natten utan Vovvan. Det känns ruskigt otryggt att inte ha henne som vaktar där nere. Och ensamt.
Hoppas jag kan sova inatt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch ja det det förstår jag, det är en trygghet med hund även om vår lilla Elsa var räddare än oss andra ;-)
Fast Vovan var väl en riktig vakthund?
Skickar en kram!!
-Åsa
Ja, hon var en riktig vakthund, min Vovva. Mesig som få, men hon lät väldigt farlig i alla fall. ;)
Kram tebax!
Skicka en kommentar