Vardagsdrama

Idag firade vi måndag genom att handla mat på McD (jag firar väl mest att jag slipper laga den...), i driven. Dottern fick fel leksak i sitt Happy Meal så maken kör till en parkering, kliver ur bilen och älgar iväg mot restaurangen. Bara det att han glömmer dra i handbromsen/lägga i en växel så bilen börjar rulla bakåt.

Där sitter jag, fastspänd i baksätet med all mat i knät medan vi rullar rakt över vägen (McD-vägen visserligen, med ganska lite trafik, men däremot en hel del människor som gick omkring...).

Dottern skriker och jag lyckas på något sätt spänna loss mig och dyka ner på förarsidan och trycka på bromsen. (Var tvungen att fråga Dottern om bilen stod stilla, för jag såg ju inget där nere på golvet.) Med ena handen på bromspedalen la jag i handbromsen innan jag började krångla mig upp igen. Såg att vi stod tvärs över vägen, några decimeter från en stolpe. Skickar Dottern att hämta Maken medan jag försöker samla mig en smula.

Maken kommer och... börjar gapskratta. Själv höll jag mig för skratt och hade jävlig ont på diverse ställen - bildykning är ingen lätt sport. Så här i efterhand är det kanske lite roligt, men just då, när man sitter helt hjälplös i baksätet, då var det bara otäckt. Ser hela tiden framför mig hur något barn rusade ut bakom bilen (vi rullade liksom snett emot lekparken)...