Ja, så är det. När allt känns skit, då behöver jag läsa om någon som har det värre. Liksom riktigt gotta ner mig i någon annans olycka, känna att det nog inte är så jävla synd om mig ändå.
Det var säkert av samma anledning som jag i många år efter att pappa hade dött varje dag lusläste dödsannonserna på jakt efter de som var yngre än pappa när han dog. För att se att det kunde varit värre.
Om ni läser cancerbloggar etc, varför gör ni det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar