En nästan bra dag

Skönt väder, glada barn, en make som på eget bevåg dammsuger hela huset. Borde varit perfekt, om inte min skalle känts som att den krympt tre storlekar över natten. Eller över natten är inte riktigt sant, över åren kanske är mer riktigt?

Det som irriterar mig mest är att det liksom inte går att ignorera migränen. Med Crohn's kan man ju i alla fall (med hjälp av mediciner) låtsas att man är som alla andra. Det är helkört nu. Det är liksom så tydligt, hela tiden, att jag kommer till korta, inte orkar med, inte kan. Bleh!