För att knyta an till J's inlägg om sin make, ska jag berätta om när jag löser sudoku:
Jag ser det hela som ett geometriskt ekvationssystem där varje tom ruta är en obekant och de ifyllda rutorna är villkor för att kunna lösa ut just den obekanta. Samtidigt som jag löser själva sifferproblemet, ritar jag upp ekvationssystem i mitt huvud - hur nördigt är inte det, på en skala?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nej men menar du det? *Fniss*
Igår var maken på föreläsning nummer 19. Jag har en teori om att han är informationsbullimiker.
Jag har inte förstått tjusningen med Soduko, eller så är det för att jag inte har "det rätta sinnet".
Äsch då, ingen nörd inte. Låter mer som du är värsta smarta bruden. :)
Skicka en kommentar