Det var jobbigt, ibland ville jag bara gråta eller försvinna, men det gick. Hjälpen var för det mesta bra och tillräcklig, även om det började jävligt jobbigt med att lillasysters (för mig och barnen) okända pojkvän "flyttat in"* hos dom den här veckan. Naturligtvis var båda grabbarna livrädda för honom, vilket inte precis underlättade för mig och migränen under timmarna på fredagen innan mamma kom hem från jobbet. (Alltså, det är absolut inget fel på pojkvännen, men i mitt tillstånd blir alla oväntade saker jätte jobbiga; jag fixar inte överraskningar, måste veta vad som ska hända så jag kan förbereda mig mentalt.) Dessutom var det lite jobbigt med amningen och nätterna; amningen eftersom pojkvännen blev så himla generad när jag halade fram brösten, (vilket jag i normala fall inte hade låtit påverka mig, men nu är det som sagt annorlunda) och nätterna för att jag kände att jag var tvungen att ta upp Lillfisen så fort han pep för att inte väcka någon (läs: pojkvännen).
Att komma hem var himelskt skönt, men också jobbigt eftersom de två största barnen saknat varandra så mycket att de var tvugna att slåss och maken, som hade kunnat sova ordentligt för en gångs skull, varit uppe halva natten och följdaktiligen var på skithumör precis som jag. Bara hunden och Lillfisen som uppförde sig som folk, och det vill inte säga lite när den ena är hund och den andre spädbarn!
Nu borde jag gå och sova, som de andra gör, men kändes så skönt att sitta här i min egen soffa, framför den varma kaminen i min ensamhet, att jag nog blir kvar ett litet tag till. Jag och min dator, vi har det bra här.
* Inte flyttat in flyttat in, mer kommit för att stanna på obestämd tid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Låter skönt - det där med kamin och dator. Trist att helgen blev strulig.
Inte så pjåkigt ändå, varför skulle du inte störa pojkvännen, det hade jag gjort *s*
-Åsa
Skönt att ni överlevda trots att det var lite jobbigt! Borta bra men hemma BÄST stämmer verkligen!
Kram
Släkt... *skakar uppgivet på huvudet*
Min nya paroll är att sluta vara trevlig och hänsynsfull!
Du bodde ju där innan han (pojkvännen) så varför behöva vara tyst. annars kunde han flyttat hem igen. hihi.
visst är det mysigt när alla har gått och lagt sig och man sitter i sin tysthet. själv är min tysthet då jag går ut och röker och sätter mig på trappen.
du har en utmärkelse att hämta på min blogg :) för du är så duktig tycker jag.
Skicka en kommentar