... hoppas jag, eller åtminstone vill jag slippa se ut så här på väldigt väldigt länge.
Jag är nog lite udda, för det är inte själva sticket och ditsättandet som jag tycker är jobbigt, utan att ha den där, att sitta fast och inte kunna röra mig som jag vill. Höll på att stressa upp mig ganska rejält över den när jag skulle amma Lille Herr'n (se nedan), som tur var kom de och hämtade mig till operationen då så jag fick annat att tänka på. Den lättnad jag kände när det var klart och de tog bort kanylen var nästan löjligt stor, när man tänker på vilken liten grej det egentligen är.
Det är inte utan att man får lite panik när han försöker rycka tag i droppslangen. Notera armviftandet och mitt krampaktiga tag om dropslangen...
tisdag, oktober 21, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilken buse, men det är klart han försökte befria mamsen :-)
Skönt att det är över!
-Åsa
Usch...får lite tankar på när jag var inlagd när jag fick mastit en vecka efter förlossningen. Dropp dygnet runt i flera dagar, en liten minibebis som skrek, verkligen skrek dygnet runt...hurra för det...
Kram
Hoppas du slipper det igen! Jag avskyr allt vad nålar heter, höll på att svimma en gång när de satte en nål på mig. Skönt att operationen är över och att allt gick bra.
Kram
Hamnade här lite av misstag... Hoppas du slipper fler operationer och att du kan bli fri från migränen.
Va skänt att det är över nu.
Hoppas det blir bra nu.
kram.
Aldrig mer!!!! Nu är det bestämt.
Hoppas du snabbt är på G igen.
Kram!
Skicka en kommentar