Gud vad pinsam hon är!

Ja, inte trodde jag att jag behövde skämmas för min mamma längre, men idag på luciafirandet fick jag den där känslan man hade som tonåring ni vet? När man önskar att hon skulle bli uppslukade av jorden och om inte det går, att jag skulle bli det. Det var på fikat efter luciatåget, och vi satt vid ett bord med bl a våra grannar. De har en kille som går i femman och han hade hjälpt till att baka fikat. Mamma frågar vad han gillar att baka, och han svarar "sån't som är gott", varpå hon kläcker ur sig "Jaha, negerbollar eller?"... i en lokal där hälften av besökarna har annan bakgrund än svensk. Heja mamma. Behöver jag säga att det blev en ganska beklämd tystnad runt bordet. Mamma skrattar lite generat och säger "Chokladbollar menar jag förstås...", men då var det liksom för sent. Undrar om hon fått sig en släng av Tourette's på äldre dar?