Jag har i flera dagar känt att det varit något på gång i min tarm, men valt att ignorera det och tänkt att "om jag inte låtsas om det försvinner det nog". Jag borde verkligen veta bättre, jag borde ha satt in åtgärder på en gång, lagt om kosten och medicineringen. Men nej, det gjorde jag inte, utan jag åt mer mozarella, trots att jag vet att det inte är bra. Jag vet vad som händer, jag tycker inte om när det händer, men ändå struntar jag in varningstecknena. Och då får man betala priset för sin dumhet genom att sitta på toa med magkramper och diaréer. Dum var ordet sa Bull.
Jag önskar att jag inte var så dum, eller att jag slapp vara smart jämt...
Uppdatering 11/12:
Magen är bättre, men inte helt bra. Kurerar mig med skonkost och hoppas på det bästa. Tänker INTE höja kortisondosen i första taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Asch jag vet hur lätt hänt det är, jag blir säkert inte lika dålig som du men ändå, ibland är det svårt att stå emot...
Mozzarella är ju så gott, hoppas du får ur dig eländet snabbt!!
-Åsa
Jag håller på att ignorera håll och lite tarmont...när jag istället borde fasta ett par dagar. Får ta tag i det där tror jag ändå.
Visst är det ett konstigt beteende man har? Stoppa huvudet i sanden och vägra se... som om saker och ting bara skulle försvinna av sig självt?! Hoppas att det går fort över och att du tar hand om dig på ett bra sätt nu!
Sånt händer... Kanske du lär dig något till nästa gång?
MEN... det är ibland så mycket enklare att stoppa huvudet i sanden och strunta i problemet.
Jag har under en sååååå lång tid ignorerat att jag känner av ett hål i en tand... väljer att inte tugga på den sidan för att det inte ska göra ont och hoppas att det ska gå över... Men inser samtidigt att isåfall vore jag väl den första i världshistorien med hål i tand om bara poff! försvinner...:(
Usch, går det inte att transplantera en tarm? Huvudet tror jag dock att vi låter bli att transplantera och hoppas på mirakelmedicin mot migränen framöver!
Skicka en kommentar