Nu har jag nog nått gränsen för vad jag klarar av och kroppen har sagt ifrån. Den skriker efter lugn och ro, något som inte är möjligt än på ett par veckor. Det känns (fortfarande) som att jag rör mig och tänker i sirap. Dessutom är jag dödligt trött, trots att jag sover. Blir lite orolig att mina levervärden blivit mycket sämre - ska be om en extra koll i veckan för säkerhets skull.
Den här veckan är det skola, praktik och jobb. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag sa att jag kunde praktisera även den här veckan? Blir nog till att ta semester från jobbet för att klara det här. Tur att vi har föräldrardagar kvar så att jag kan vara ledig lite i sommar i alla fall.
Och trots det, att allt känts som sirap, har jag ändå gjort ganska mycket idag. Först Dotterns skridskouppvisning (jag grät så där pinsamt mycket så fort hon kom ut på isen), sen lunch här hemma med mamma, två tvättmaskiner, bakat en plåt bröd och två plåtar bullar. Synd att det är lättare att tvinga kroppen att jobba än huvudet... Jag har en sak som borde varit klar i fredags redan, som jag inte jobbat på alls över helgen. Jag hoppas jag orkar lite senare, annars får jag bära hundhuvudet till praktiken i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Låter som du har lite väl mycket på gång. Du är väl rädd om dig? Tycker nog du kan ta lite ledigt redan NU så du kan återhämta dig. Nu lyssnar du på tant Lotta! :)
Var RÄDD om dig!
Det låter inte alls bra det där...
Skicka en kommentar