Rejält migränigt igen och därför ganska deppigt. Är det så här det ska vara nu?
Fan, vad jag hatar bakslag...
Det är egentligen inte bakslagen i sig som är jobbiga, utan det faktum att jag är så skör. Minsta lilla motgång eller jobbighet leder oundvikligen till en migränspik. Nu har jag migränat hela fredagen och hela lördagen. På lördagnatt tog jag en diklofenak (vilket jag helst undviker p g a tarmen) för att bryta toppen och nu känns det lite bättre igen. Tyvärr håller Prinsponken på att bli sjuk och sannolikheten att han kan gå på dagis i veckan är minimal. Förhoppningsvis är han en slagen hjälte* så att jag kan vila lite trots att han är hemma.
* Och hur kul känns det att önska och skriva??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är jäkligt surt...en steg fram och två tillbaka eller?
Men samtidigt så måste det väl vända snart, finns det någon handlingsplan från vårdens sida?
Eller ja det var medicinen och amningen va?
Hoppas på en bra dag imorgon!
-Åsa
Asch, egentligen så är det ju bättre, men jag blir lika deppig varje gång jag får en migräntopp - vill ju att de ska försvinna helt (vilket de förmodligen inte kommer göra utan jag kommer få dras med migrän då och då nu).
Jag går ju på en hiskelig massa rehab just nu, och vi får väl hoppas att det ger något. Annars så börjar jag närma mig beslutet att sluta amma, men en bit kvar är det än... (Dvs fördelarna med att amma väger ännu tyngre än de ev. fördelarna med medicineringen - det finns ju inga garantier för att den funkar tyvärr.)
Vi kan deppa lite tillsammans - fast jag har ingen migrän att skylla på. Kram!
Trist att migränen är jobbig igen. Hoppas det lättar upp snart igen. Bakslag är alltid jobbiga.
Kram
Skicka en kommentar