Muffins

Med vit choklad. Väldigt smarriga. Och lättbakade. Med citrontopping på är dom riktigt farliga. Synd att jag lovat ta med dom till praktiken i morgon (sista dagen typ).

Recept finns här >>> för den som känner sig sugen.

Vad trött jag blir

Kontaktade magtarm idag och det visade sig att sköterskan just hade pratat med min läkare. Om fel saker. Suck.

Det visade sig att sköterskan jag pratade med förra veckan, som är på semester nu, inte hade överlämnat rätt info till hon som jobbade nu. Och nu visste hon inte ifall min läkare jobbar mer innan påsk. Suck igen.

Visst, jag kommer få hjälp innan påsk, men det blir jobbigare när det är någon ny läkare man ska prata med.

Hyfsad dag

Tack vare att jag glömde ta imurel i morse. Det känns ju så där halvbra att jag mår bättre utan medicinen. (Förhoppningsvis ska den göra att jag mår bättre på sikt, genom att den motverkar tarmskov.)

Inte har min magtarm-läkare ringt heller. Brist i kommunikation hos syrrorna skulle jag tro. Får ringa och gnälla i morgon igen...

Säg till mig på skarpen!

Samtidigt som jag skriver hur skönt det är att bara ha jobb och skola, sitter jag här och funderar på att ta på mig ett jobb till. Det är inte välbetalt men kommer se jädrigt bra ut på CV:et och det behöver man i min ålder om man vill slå sig in i journalistbranschen.

Men man ska ju orka också.

Trots det är jag sugen. Verkar vara något allvarlig fel på mitt huvud.

Det är nu jag borde göra allt jag inte gjort tidigare i veckan

Men jag orkar inte. Inte alls. Jag får leva med det dåliga samvetet i stället.

Det innebär också att jag måste orka praktisera och jobba i morgon. Får hoppas på en god natt helt enkelt. Nu vecka, nya tag. Och det är sista veckan på praktiken. Tråkigt på ett sätt, oerhört skönt på många andra. Äntligen bara jobb och skola igen.

Nu borde man gå och lägga sig

För i morgon är klockan mycket, oavsett när man vaknar känns det som.

Helt ärligt förstår jag inte det här med sommar- och vintertid längre. Någon som kan förklara vad det ska vara bra för efter att vi EU-anpassade den? (Jag menar alltså att de eventuella vinster som fanns förut har försvunnit nu eftersom tidsändringarna ligger för sent.)

Och med ens kändes det som jag skrivit om det här förut.

Jo, det gör fortfarande ont

Idag såg jag en mamma och en pappa och deras ganska så nya bebis (3-4 veckor typ) på Barnens Hus. De gick där och handlade lite smått och gått till bebisen och var så där bebislyckliga som man bara kan var precis i början (innan vaknätterna gör sitt ;).

Och det ger ett sting i hjärtat, fortfarande. För när lille Herr'n var tre veckor hade vi precis kommit hem från sjukhuset och någon bebisshopping fanns inte på kartan. Bara gångerna jag varit ute med honom i vagnen som inte varit transport till eller från dagis kan räknas på båda händerna.

På något konstigt sätt gör det mer ont ju äldre han blir...

Uppmärksamt och omtänksamt

Den senaste veckan har jag inte ätit så mycket, eftersom tarmarna har krånglat. Jag har som vanligt lagat mat till de andra, men inte ätit med den utan det har blivit mycket gröt.

Idag tittade Prinsen på mig när jag dukade undan min frukost-gröt-tallrik. Sen sa han lite bekymrat:
- Mamma, idag ska du inte äta gröt till middag, utan idag måste du äta riktig mat.

Inte mycket att säga

Men jag mår i alla fall bättre sen jag drog ner på imurelen. Fortfarande trött, men inte längre den förlamande sorten. Har kunnat göra saker, lite mer som vanligt (inte som vanligt som vanligt, tyvärr, utan som vanligt sedan migrändebuten).

Jo, och så har jag roat mig med att packa Traderapaket. 40 stycken närmare bestämt. Har man inte att göra kan man alltid skaffa sig det...

På sjukan

Men det är inte värre än att jag ska lämna prover. Mitt i lunchrusningen. Mycket välplanerat av mig att åka hit just nu...

Nå väl, jag har i alla fall hunnit kvista bort till mag-tarm och pratat med dom om hur jag mår. Min läkare på mag-tarm är inte tillbaka för än på måndag, så till dess får jag själv gissa vad jag ska göra för att må bättre. Sköterskorna ville inte alls föreslå vad jag skulle göra, vilket är lite konstigt, eftersom de brukar och får komma med medicinska råd...

Nu sitter jag och funderar på om jag ska åka till skolan på fyra timmars seminarium, eller om jag ska åka hem efter det här. Det lutar åt det senare...

Uppdatering:
Jag åkte på seminarium och det var helt jäkla värdelöst. Det gav mig ingenting mer än mera migrän. Tid jag helt klart hade kunnat utnyttja bättre, till exempel genom att ligga hemma i soffan.

Hemma idag

Det fanns liksom inget alternativ. När man inte ens kommer ur sängen, då finns det inget att fundera över.

Ska mejla mag-tarm nu och höra hur mina prover såg ut förra veckan, för något är det som inte är bra.

Inte bra

Har åkt på någon sorts migrän-tarm-skit. Legat i sängen sen 14 och mått illa plus migrän. I morgon mastodontseminarium 10-17. Verkar inte så troligt just nu.

Btw, visst har jag fint påslakan? Dottern ville inte ha det längre för att det ger henne mardrömmar. Lite otippat att prinsess-älvor skulle ha den effekten på henne, om ni frågar mig.

Framsteg!

Helt plötsligt kan jag läsa en halvtimme-förtio minuter innan huvudet ger upp. Det gör en enorm skillnad mot de tio minuters pass jag fixade förut. Det betyder att jag faktiskt nästan hunnit läsa klart det man ska till i morgon. Bara en sån sak!

Tom och trött

Har varit ganska lugnt idag, men ändå är jag tom, utan ord. Och trött. Innan jag får sova måste jag läsa 50 sidor till i en ohyggligt spännande kursbok.

Men i morgon, I MORGON, då får jag sovmorgon. Det gör faktiskt inte ont någonstans.

Återhämtning önskas

Nu har jag nog nått gränsen för vad jag klarar av och kroppen har sagt ifrån. Den skriker efter lugn och ro, något som inte är möjligt än på ett par veckor. Det känns (fortfarande) som att jag rör mig och tänker i sirap. Dessutom är jag dödligt trött, trots att jag sover. Blir lite orolig att mina levervärden blivit mycket sämre - ska be om en extra koll i veckan för säkerhets skull.

Den här veckan är det skola, praktik och jobb. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag sa att jag kunde praktisera även den här veckan? Blir nog till att ta semester från jobbet för att klara det här. Tur att vi har föräldrardagar kvar så att jag kan vara ledig lite i sommar i alla fall.

Och trots det, att allt känts som sirap, har jag ändå gjort ganska mycket idag. Först Dotterns skridskouppvisning (jag grät så där pinsamt mycket så fort hon kom ut på isen), sen lunch här hemma med mamma, två tvättmaskiner, bakat en plåt bröd och två plåtar bullar. Synd att det är lättare att tvinga kroppen att jobba än huvudet... Jag har en sak som borde varit klar i fredags redan, som jag inte jobbat på alls över helgen. Jag hoppas jag orkar lite senare, annars får jag bära hundhuvudet till praktiken i morgon.

Den där tiden i månaden

När ingenting känns roligt och det tar emot att göra minsta lilla grej. Samtidigt är jag grymt rastlös och (ännu mer) lättirriterad. Och det är säkert en vecka kvar till mensen kommer. Rolig vecka det kommer bli.

Inte mycket nytt

Trött som ett as idag, trots att jag tog en timmes sovmorgon i morse. Har jobbat lite och skrivit en del. Varit en snabb sväng på stan och köpt nya kläder till min nya, kraftigare kropp. (Behöver jag säga att det inte är särskilt roligt att väga lika mycket som jag gjorde efter halva graviditeten sist?)

Har fått ett par utbrott också här hemma, på barnen och maken. Jag önskar verkligen att jag kunde kontrollera mitt humör, men med kortison i kroppen liksom bara exploderar det.

Nu ska jag gå en promenad och grubbla lite känner jag.

Helt slut, ändå bloggar jag

Har varit en lång dag, som vanligt på torsdagar, men jag har fått en hel massa gjort. Nu borde jag sova, men först skulle jag bara blogga om något som hände idag... som jag naturligtvis glömt nu. Får bli en cliff hanger till i morgon.

Åh vad jag borde jobba

Men det tar emot. Är så mycket skönare för huvudet att bara ligga i soffan och dumglo. Tyvärr flyttar inte deadline på sig för det, så det är väl bara att sätta igång.

Det förklarar saken

Det var så himla tungt igår. Och trögt. Varken kroppen eller hjärnan fungerade som de skulle, det var som att hela jag var sirap.

När jag gick och la mig upptäckte jag att jag glömde ta kortisonet* i morse. Smart.

* Kortison i sig är ju aktiverande men det trycker också ned den kroppsegna produktionen av hormonet kortisol, även kallat stresshormon. Inte så konstigt som sagt att det gick trögt, när det inte fanns något som eldade på.

Jädrar vad jag är sugen!

Sitter och tänker på glassen jag har i frysen och jag skojar inte när jag skriver att jag dreglar. Eller kanske inte dreglar, men det vattnas i munnen en masse. Det är på riktigt en plåga att vänta till kl 20 då Dottern gått och lagt sig.

Sa jag att jag är lite kortisonpåverkad?

Avslappningsgrupp

Idag var det alltså dags för mig att göra premiär i avslappningsgruppen på sjukgymnastiken. Och ja, vad ska jag säga? Det var väl skönt. Och lugnt. Men så mycket mer gav det inte.

Det hela gick ut på att jag och fyra andra låg på yogamattor på golvet, uppallade med kuddar. Sen mässade sjukgymnast-tanten entonigt: "Aaaandas iiiiin, aaaandas uuuut.... Och så spääääänner vi hööööger fot... Håååååll... Och slaaaaaaappna av." Och så vidare genom hela kroppen.

Helt ärligt får jag lika mycket ut av 45 minuters sovmorgon eller ensamtid hemma. Jag är liksom inte stressad på det viset, har inte svårt att slappna av eller sova.

Jag ger det några gånger till, sen övergår jag till gymträning istället. Känns som att det ger mig mer just nu.

KTH-dramat

Återigen kom det lite för nära. Lilla systern, a.k.a. Moster Oster, skulle ha skrivit tenta på KTH idag. Men hon valde att låta bli efter hotet om massakern. Klokt tycker jag, för om man nu mår psykiskt dålig och vill skada många känns en tenta sal som ett ganska självklart val.

Nu hände ju aldrig något, men man kan aldrig veta. Och det är inte värt att offra livet för en tenta. Dessutom får ju alla som inte skrev tentor idag göra om dom inom en snart framtid, enligt KTH:s ledning.

Och min första tanke var: Är det någon som inte pluggat till tentan som hittat på det här? Jag vet vad riktig tentaångest vill säga...

Vad tror ni om det här då?

Vodolls. Eller små dockor som man kan besvärja och sticka nålar i. Någon som är sugen?

Hobbys

Kolla in det här>>>. Coolt eller nördigt? Eller kanske både och?

Pyssligt är det i alla fall. Vilken tid det måste ta att pilla dit alla pärlor.

En helt vanlig söndag

Har varit på jobbet, träffat professorn, fått lite gjort och faktiskt kommit hem i okej tid.

Hemma har vi badat killarna (bara det ett hästjobb), jag har klippt lille Herr'n och Maken (en av dom var enklare än den andra kan jag meddela), bakat pizzadeg i min nya maskin (åååå den är så bra så bra, och tyst), kavlat deg till förbannelse och utfodrat klanen.

Sen tog jag slut. Nu blir det soffläge resten av kvällen.

Vårtecken

Såg nyss en man i shorts. Det måste väl räknas som ett vårtecken?

Ingenting

Har bara orkat ligga i soffan idag och dumglott på TV varvat med slösurfande. Ja, förutom när jag sprungit på toa. Kan inte äta utan att må dåligt, så det är flytande kost som gäller. Och det blir man varken stark eller glad av.

Höjde kortisonet i morse och ikväll kommer jag öka imurelet också. Allt för att komma ur den här skiten så fort som möjligt.

Bakslag

Inte magsjuka, men däremot har tarmskovet flammat upp igen. Magen är öm och jätte svullen (jag skojar inte om jag säger att det ser ut som jag är 4:e-5:e månaden), dessutom har jag fått halsbränna from hell. Inga tabletter hjälper och jag får nästan panik när det bränner ända upp i huvudet. Dessutom kan jag inte äta, vilket gör att jag får huvudvärk/migrän.

Fast varför skulle det gå enkelt att trappa ut kortisonet den här gången när det aldrig gjort det förut? Blir till att öka lite igen och vänta på råd från läkaren.

Kände redan i morse att det var något på gång. Mådde konstigt, kände mig svag. Tvingade mig ändå till praktiken. Så här i efterhand skulle jag naturligtvis ha lyssnat på min kropp och stannat hemma. Lätt att vara efterklok, som vanligt.

Dessutom är jag sur för att jag aldrig får prova min nya fina maskin. Hade tänkt att baka muffins idag, men om man inte kan äta dom är det liksom ingen idé ju.

Saker man inte vill höra

- Hej gumman, hur var det i skolan idag?
- Jätte bra! Och Emma* kräktes i skolan.

Preciiiis vad jag ville höra när alla äntligen är friska igen...

* Emma är en av dom Dottern leker mest med i skolan, de sitter vid samma bord i klassrummet och när de äter lunch.

Laptop-nacke

Det är vad jag har och det kunde sjukgymnasten lura ut utan att först fråga om jag hade en laptop. Det är muskelfästena i något som kallas nackrosetten som är överansträngda och jag har fått övningar för att stretcha dom.

I övrigt pratade vi en hel del om migränen och hon kollade balans, koordination och kände igenom nacke och axlar. Jag ska få börja gå på avslappning från och med nästa vecka och efter påsk är det en serie teoretiska pass om att leva med smärta. Förhoppningsvis kommer jag kunna börja träna i gymmet då också (rent tidsmässigt alltså), lågintensiv konditionsträning är visst da thing om man har migrän. Efter sommaren kör vi igång med akupunktur, två gånger i veckan i fem veckor med start den 18 augusti.

Det händer saker. Hoppas också att de hjälper.

Seg väntan

Nummer som betjänas: 66
Nummer på min lapp: 87

Och när det gäller provtagning går det, av förklarliga skäl, inte undan heller. Alldeles nyss var det en ung, stressad man som försökte tränga sig före. Han ändrade sig när halva skaran väntare började skälla på honom. Vardagsdrama.

Fyndat

Jag har länge suktat efter en KitchenAid Artisan köksmaskin, men prislappen på nästan 5000 kr har stoppat mig. (Dessutom vet jag inte hur bra de är, egentligen, om man jämför med andra maskiner i den prisklassen?)

Hur som helst, idag fick vi en kupong med 20 % rabatt på Maxis köksavdelning och när jag kom dit stod den där. Sista exet, utan kartong och utan prislapp. När jag frågade en tjejerna som stod och packade upp stekpannor, fick jag bara förvirrade blickar till svar. Som tur var kom überchefen gående just då, på väg hem. För att snabbt bli av med mig drog han till med ett pris och gick hem. I kassan lämnade jag fram min kupong och simsalabim! blev det ännu billigare.

Så nu har jag en sån här hemma på köksbänken:

Kenwood Patissier

Kostar normal över 2500 kr. Jag betalade 800. Hoppas nu bara att den kan knåda deg... (Och nej, den är inte riktigt lika snygg som KitchenAid, men förhoppningsvis minst lika bra.)

Jag kom på en nackdel med den: Det är bara en köksmaskin - den kan vispa, röra och knåda deg. Det finns inte ett enda tillbehör att köpa till. Till KitchenAid finns det en uppsjö mer eller mindre livsnödvändiga tillbehör att lägga pengar på.

Bättre dag

Maken mår bra idag och är på betydligt bättre humör. Alla kidsen är precis som vanligt, det vill säga ganska påfrestande för min migrän, som bestämt sig för att vara åt det monstruösa hållet idag. Längtar till i morgon då det (förhoppningsvis) blir dagis och skola för hela ligan.

Och jag, jag ska till sjukgymnasten på morgonen! (Jag skrev ett lite syrligt mejl vilket tydligen tog skruv. Hon har ju "glömt bort" mig i över ett år...) Hoppas hon kan svara på vad som är fel i nacken och vad jag kan göra för att förbättra det.

Nu ska jag skriva en artikel.

Otack är världens lön

Har roddat allt här idag, från kräktvättar till olika sorters mat till höger och vänster. Dessutom underhållit de två (än så länge) friska barnen, för att så långt det är möjligt få dom att hålla sams så att maken och lille H skulle få sova/vila. Nu ligger alla barnen i sina sängar och majoriteten sover. Ner kommer maken på ruttet humör och börjar med att kasta skit på mig.

Men tack så jävla mycket. Nästa gång ska jag inte anstränga mig ett skit, det är en sak som är säker.

Uppdatering kl 21:
Nu meddelade surpåsen att han tänker gå och lägga sig. Inte mig emot. Ska han vara så'n föredrar jag mitt eget sällskap vilken dag som helst i veckan.

Så oangenämt

Jag mår illa igen. Vore ju verkligen toppen att börja om med kräksjukan nu.

Familjen Annorlunda

Det slog mig igår, mitt i kräkmisären när jag tyckte att två sjuka föräldrar till tre barn liksom inte räcker till:
- Hur fasen gör dom som har åtta-tio barn när de får kräksjuka?

Speciellt om båda föräldrarna blir dåliga samtidigt. Jag antar att de måste ha ett väldigt bra socialt nätverk runt omkring sig, som är beredda att rycka ut till och med vid kräksjuka.

Lyllos dom i sånt fall.

Ovant

För en gångs skull är det jag som är friskast av oss vuxna här hemma. Det var inte igår.

Idag håller jag, Dottern och Prinsen oss här nere, medan sjuklingarna får husera där uppe. Allt för att minimera risken för smittspridning. Återstår att se om det fungerar.

Nummer tre

Där vek sig maken. Låter som att det är hans tur att spendera natten på toaletten. Näst efter att spy själv så är nog det värsta att sitta och höra någon annan göra det. Speciellt när man själv mår lite halv skakigt.

Bit ihop och fortsätt.

Inte biverkningar, definitivt kräksjuka

Kräksjukan är här, på riktigt. Jag körde en all nighter och på eftermiddagen satte lille H igång. Nu väntar vi på de andra.

Och Prinsen hade öroninflammation också.

Bara att bita ihop och ta sig igenom skiten.

För övrigt blir jag lite irriterad på min käre Make som flera gånger idag ifrågasatt om det verkligen är kräksjuka jag har. Visst, jag förstår att han hoppas att det inte är det, men när man har spytt non stop hela natten, då finns det liksom inga tvivel.
"Är det verkligen kräksjuka du har?"
"Nej, älskling, det är nog bara något jag hittat på..."

Illamående

Hoppas verkligen att det är en biverkning. (Det känns mer som något annat...)

Dessutom verkar Prinsen ha ytterligare en öroninflammation på gång.

Och så några timmar på jobbet

För att döva mitt dåliga samvete och underlätta för nacken åkte jag till jobbet en sväng. Som vanligt på söndagar, skulle man kunna säga. Här har jag dessutom en mycket ergonomisk arbetsplats, med rätt höjd på bordet och en ordentlig kontorsstol. Lugnt och tyst är det också, vilket är gudomligt skönt, som vanligt.

Samtidigt har jag lite dåligt samvete för att jag dumpar ungarna med Maken var eviga helg. Jag ser nu, efter att han varit borta, hur jobbigt han tycker det är. Och jag vet precis, jag är likadan. Man är alltid som tröttast precis efter man varit borta och liksom inte kommit in i de normala (slitiga) gängorna igen.

Mycket samvete idag alltså. Kanske bättre jag jobbar lite nu istället för att blogga, så jag kan åka hem och avlasta maken snart? (Jag har satt upp ett beting för hur mycket jag måste hinna med idag för att inte behöva ha dåligt samvete och dit är det en bit kvar...)

Installerat mig i kontoret

Med vanlig bildskärm kopplad till den lilla bärbara. Och det funkar! Har jobbat i två timmar utan att känna av nacken. Tänk vad lite arbetsplatsergonomi kan göra.

Jag kan inte

Får erkänna mig besegrad av kroppen, närmare bestämt nacken. Jag fixar inte att använda datorn. Kan inte jobba, inte blogga, inte umgås. Måste snarast få tag på sjukgymnasten, för det här går inte. Till dess borde det råda bloggtorka här, om jag inte kan lura ut något sätt att använda datorn som inte gör ont.

No more single parent

Han är hemma. Jag är trött, har ont i nacken (min nya åkomma) och huvudet. Borde kanske sova, men det känns skönt att kunna släppa allt och bara slappna av en stund.

Hittade en rolig boklista:

Närmare bestämt här. Tyckte den verkade lite kul:

”BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read.”

(Fast jag fetar istället för att kryssa.)

1 Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling (Inte alla dock)
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights – Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens

11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy (osäker, kanske...)
13 Catch 22 – Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier
16 The Hobbit – JRR Tolkien
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger
19 The Time Traveler’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot

21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell (lite osäker här med, men jag tror det)
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky (har börjat på den flera gånger, men aldrig läst klart...)
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame

31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis
34 Emma – Jane Austen
35 Persuasion – Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis
37 The Kite Runner – Khaled Hossein
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – AA Milne

41 Animal Farm – George Orwell
42 The Da Vinci Code – Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding
50 Atonement – Ian McEwan

51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen
55 A Suitable Boy – Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville

71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson
75 Ulysses – James Joyce
76 The Inferno – Dante
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray

80 Possession – AS Byatt
81 A Christmas Carol – Charles Dickens
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web – EB White
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton

91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98 Hamlet – William Shakespeare (stora delar i alla fall)
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
100 Les Miserables – Victor Hugo

Tja, det blev ju fler än sex i alla fall. Men jag har en hel hög klassiker att beta av. Så fort jag kan läsa böcker igen ska jag göra mig en klassiker lista att beta av.

En timme kvar

Innan jag hade tänkt hämta hem barnen. Samtidigt som jag längtar efter dom och inte vill att de ska vara på dagis/fritids längre än nödvändigt, skulle jag helst vilja vara ensam i tysthet en stund till.

Alltid dessa dilemman.

Ny dag, nya bekymmer

Har lämnat killarna på dagis och upptäckte då att jag glömt lille H's skor hemma. Så istället för att åka iväg till sjukhuset och sen jobbet, blev det till att knata hem igen. Och sen tillbaka till dagis. Jag som hade planerat dagen så bra, typiskt att jag ska virra till det.

Nu blir det istället några minuters vila framför datorn, promenad till dagis, buss till sjukhuset och sen hem. Det får räcka för idag.

Sen ska jag förstås hämta barn, underhålla dom, laga mat och få dom i säng. Men det orkar jag inte tänka på nu.

De somnade tillslut

Och nu sitter jag bara och väntar på att någon ska vakna. Det vore ju inte så konstigt menar jag, att det blir en strulig natt inatt. (Natten till idag sov de faktiskt hyfsat bra, även om både lille H och A hamnade i min säng tillslut.)

Vilket som ska nog jag och min migrän gå och sova nu. I morgon ska jag bara klara av att få iväg barnen till skola och dagis. Sen kan jag gå hem och vila, eftersom jag ska "jobba" hemma. Nej fan, jag måste ju till sjukhuset och lämna prover. Där rök den vilodagen.

På bristningsgränsen

Migrän from hell och ungar som vägrar sova. Aldrig en lyckad kombo och allra minst så när man är ensam förälder i huset...

Nu har jag gått i strejk. Satt mig i soffan med datorn och väntar på att de ska sluta gasta och bestämma sig för att sova. Det låter som att det kan ta tid.

Vilken tur, förresten, att dagis bestämde sig för att låta lille Herr'n sova middag efter lunch istället för före. Inte så konstigt att han inte vill somna i vanlig tid på kvällen då...

Första gången utan Vovvan

Kom precis på att det är första gången jag är ensam hemma med barnen över natten utan Vovvan. Det känns ruskigt otryggt att inte ha henne som vaktar där nere. Och ensamt.

Hoppas jag kan sova inatt...

På allvar?

Får ett apotek verkligen heta "Kronans droghandel"? Och kanske ännu intressantare: varför vill man att det ska heta det?

För mig spelar det liksom ingen roll att de funnits sedan 1907, jag får ändå konstiga associationer av namnet.

Olöst igen

Pratade med chefskvinnan idag och tydligen har personalavdelningen satt sig på tvären. De har aldrig betalat ut några praktiklöner och har inga planer att börja med det. Några andra argument har de inte.

Chefskvinnan sa att hon inte kommer ge sig för än de antingen visar ett skriftligt beslut på det eller kommer med några bra argument.

Just som det verkade ordna sig...

Första dagen som ensamförälder

Fast egentligen räknas den nog inte, eftersom maken tog morgonruljansen (som vanligt) och mamma hjälpte mig att hämta på dagis och var här hela kvällen.

Men det har i alla fall gått bra. Över förväntan faktiskt. Nu återstår att se hur jag klarar av natten (med två barn som vaknar i skift) och sen morgonen, med allt vad det innebär. Mitt största problem är hur jag ska komma ihåg att ta mina mediciner på rätt tid, med allt annat runt omkring. Får nog sätta en påminnelse i mobilen, för glömmer jag kommer jag må pest hela dagen i morgon.

Nacksmärta

Jaha ja. Det verkar som att migränen gett mig spänningsvärk som flyttat ner i nacken. Precis där huvudet fäster i nacken, där känns det som att någon kört in ett järnspett. Jag tror jag måste försöka få tag på den där sjukgymnasten å det snaraste.

Den stora frågan är hur det kommer gå att vara ensam med barnen i tre dagar och två nätter. Jag kommer ha hjälp på eftermiddagarna/kvällarna, men mornarna (som inte är min bästa tid på dygnet) måste jag fixa själv. Intressant, minst sagt.

Jag gör som J

... och hoppar på tidsmaskinen:

(Egentligen ska man ta inlägg från 1 mars, men eftersom jag inte skrivit just den dagen, får det blå närmsta dag efter.)

1 mars 2009 gnällde jag på att journalistbloggandet gjorde mig självkritisk, gjorde en av de tråkigaste utmaningarna ever och förundrade mig över fenomenet "älvböcker".

3 mars 2008 var jag höggravid, mådde skit för det mesta och funderade på nätmytomani.

I mars 2007 bloggade jag mest i Prinsens blogg. Bland annat gjorde jag en EFIT med tillhörande rim, om ni minns?

I mars 2006 var jag gravid och mådde skit för det mesta.

I mars 2005 hade vi försökt bli gravida i mer än ett år utan framgång. (Om man inte, som reproduktionscentrum, räknar ett tidigt missfall som en framgång...)

I mars 2004 försökte vi bli gravida, men var fortfarande vid gott mod. Det hade ju bara gått några månader utan resultat.

I mars 2003 var jag föräldraledig med Dottern på 50 % och jobbade 50 %. Säkert hade jag ett tarmskov också, för det brukar jag ha så här års.

I mars 2002 var jag gravid och mådde skit ganska ofta.

I mars 2001 var jag nyförlovad och ganska ny på doktorerandet. Hade precis överlevt min första period av undervisning där mina gamla klasskompisar var mina elever. Blir fortfarande lite svettig när jag tänker på det.

1 mars 2000 visste jag att det skulle bli jag och Maken. Det tog bara några månader för mig att reda ut mitt trassliga liv först.

Ponder testar: chokladbilar

Nej, hörni Ahlgrens, bättre bilar än så här måste ni komma på. Den mjäkiga mjölkchokladen gör verkligen ingen glad och i kombination med bilsmakerna blir det bara äckligt.

Less, ledsen och trött

Idag har det varit en sån där dag ni vet, när allt man sagt blåsts upp och blivit infekterade gräl. Förut var det müsliförpackningen, alldeles nyss morgondagens VAB. Fast det är egentligen skit samma, det jobbiga är ju att det blir bråk och gräl om allting. När man sen får kastat i ansiktet att man bara är arg och bitter hela tiden, ja då är det nog lika bra att hålla käften och gå och lägga sig.

I morgon SKA i alla fall jag till praktiken. Sen är jag ensam med galningarna i tre dagar. Och är jag inte bitter efter det, då jävlar ska jag har pris.

VAB igen

Jag blev hemma idag ändå. Prinsen vaknade med feber och var allmänt uschlig. Gick och la sig vid igen vid åtta och sov till elva - då vet man verkligen att något inte står rätt till. Nu sitter han bredvid mig i soffan och tittar på film, medan jag jobbar.

Det viktiga är dock att ingen har kräkts. I jämförelse känns en liten förkylning enkel.

48 timmar!!

Vi klarade det igen - helt otroligt!! Kanske nu det är läge att spela på lotto?

(Bara för det lär väl någon börja spy som en fontän i natt...)

Jag har gått och tänkt på de andra barnen och fröknarna hela helgen och haft jag väldigt dåligt samvete för att Prinsen kräktes på dagis.* Jag hoppas verkligen att de klarat sig ifrån att bli smittade. Vore inte så roligt att vara den som startar en magsjukeepidemi.

* Ja, jag vet att det är sånt som händer, men det känns ändå jobbigt just eftersom jag själv är så mottaglig mot magsjukor och avskyr som så mycket.