Dödsfall

I måndags dog farbror som bodde på mammas gata. (Jag har skrivit om honom förut, det var han som var så dålig när Dottern var hos mamma...) Han har alltid bott där och var som en extra-morfar till mina småsyskon. Otroligt sorgligt, speciellt som mycket av hans lidande på slutet hade kunnat undvikas om vården tagit honom på allvar.

Idag fick jag reda på ett en pappa på våran gata dog i förra veckan. Han hade fått en massiv hjärtinfarkt hemma och det gick inte att rädda honom. Hans yngsta dotter är ett år yngre än Dottern och de går på samma fritids. Fruktansvärt sorgligt så klart och väldigt skrämmande att det tog en hel vecka innan jag hörde det. Vi bodde tre hus ifrån varandra. Är det inte också sorgligt, att man inte vet mer om varandra än så?

Och som vanligt kommer det så nära. Jag känner och ser min syster framför mig, hur hon mådde den första veckan efter att pappa dog och jag tänker på vilket helvete den familjen går igenom just nu.