Förmaningar

Jag undrar lite vad hon* tror att förmaningar är bra för i det här läget? Ja, det var dumt gjort, ja, jag borde slutat äta kortison för länge sen, ja, jag ska till magtarm, ja ja ja!

* Mamma, som vanligt...

Nej nu får det här skitåret ta slut!

Ligger i soffan uppe, ensam, och har ont trots värktabletter. Väntar på att det ska bli mörkt och smällandet börja eftersom jag måste gå ner och stänga in mig med den vettskrämda hunden i badrummet. Nyårsmenyn jag planerat lär det inte bli så mycket av, men jag har i allafall gjort en chokladpanacotta till efterrätt så att dottern inte blir mer besviken på mig.

Hade tänkt skriva en sammanfattning av året, men vet inte om det är lönt? Blir nog bara en massa gnäll har jag en känsla av.

Nej, nytt år och nya tag, det är vad jag behöver, för sämre kan det väl knappast bli? (Samtidigt som jag tänker så mumlar jag mantrat "jag lever i allfall, jag lever i allafall..." och tänker på makens vän.)

Nu ropar maken, han vill visst veta hur man kokar musslor - det kanske blir någon mat idag trots allt?!

Uppdatering:
Jodå, mat blev det med hjälp av gemensamma krafter - kolla in matbloggen!

Stängt pga brutna ben

Revbenen är av, på mig. Ont som fan gör det. Nej, nu får det bli ett nytt, bättre år snart.

Gott Nytt År till er, om jag inte återkommer innan dess.

Ringande migrän

En ny, inte direkt angenäm upplevelse.

Migrän, tårar och skrik

Hurra vilken bra dag.

Mitt liv är för mycket för mig, jag behöver semester.

Pest eller kolera - migrän eller tennisarmbåge?

Makens tennisarmbåge är inte bättre trots sjukgymnastik och voltarengel-behandling. Det innebär att jag måste sköta mycket mer av markservicen här hemma, speciellt när det gäller blöjbyte och barnbärande. Vad det leder till kan ni säkert lista ut... Eftersom det inte direkt finns några alternativ får vi helt enkelt ta att min migrän blir sämre ett tag medan hans armbåge (förhoppningsvis) blir bättre. Och lagom till det är det väl dags för maken att operera sin stela tå. Det tar liksom aldrig slut, eller så är det jag som är utopisk som tror att det ska det?

Mattips

Behöver ni tips på vad man kan göra med överbliven julmat rekommenderar jag att ni tar en titt i matbloggen>>>>!

Varför det är så jobbigt att tvätta

Har jag berättat att de inte använder haklappar på dagis? Det innebär att vi får hem 5-10 tröjor per vecka som ser ut så här, eller värre. Mycket fläckborttagning, och en massa extra tid går det åt för att försöka få rent dom, och det är långt ifrån alltid det fungerar. Har slutat sätta på Prinsen de tröjor jag och han tycker mest om på dagis, tråkigt men sant, för jag har ingen lust att få dom förstörda på en gång.

Så mycket tid och energi som ödslas på något så onödigt...

Hur tänkte dom här?

Ska man behöva ta ner torktumlaren (som alltså står ovanpå tvättmaskinen) för att kunna få ut tvättmedelsfacket genom att vrida på tvättmaskinen? Alla vet ju hur äckliga dom där facken blir efter ett tag...

Att det ska vara så svårt att välja

Kameramobil eller mobil kamera - vad ska jag välja*? Just nu lutar det åt en kameramobil, en SE C902 (har egentligen allt jag vill ha, men lite för dyr) eller kanske en G900i (roligt att man kan bestämma var fokus ska vara genom att trycka på skärmen, har hittat en på rea). Fast nu dök det upp en K850i också, den verkar ju också bra och hyfsat billig nu. Snacka om i-landsproblem...

*Ja, vi har enats om att jag nog ska få en julklapp ändå, trots fadäsen med den tilltänkta kameran.

Vi överlevde

Nu är vi hemma igen, efter tre dagar och två nätter hos mamma. Egentligen var det meningen att vi skulle åka hem redan igår, men tack vare miss i kommunikationen (som vanligt... mamma vet aldrig vem hon sagt vad till) blev det en natt till. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om julen; av någon anledning infann sig aldrig den där julefridskänslan som jag hade föraning av på kvällen före julafton. Kanske för att så mycket kretsar runt min migrän hela tiden, eller så har jag vuxit ifrån den känslan?

Dagarna för flöt ganska lugnt hur som helst, inga större bråk, förutom min mellanbror som blev sur när jag och hans flickvän spöade honom i kortspel, ha ha. (Sämre förlorare och spelare får man leta efter!). Mamma höll sig förhållandevis lugn med sina kommentarer och pikar, fast hon var på maken lite oförtjänt när han inte ville ha mer julmat (pikade att han säkert skulle åka och köpa hamburgare på McD istället, som att det är något han gör ofta...) och hade köpt en riktigt gräslig leksaksgitarr till Prinsen, trots att jag uttryckligen bett alla att inte köpa sånt som låter i år... Vi kom även in lite på hur det var när jag låg på sjukhuset, jag sa hur det kändes för oss och hon verkade genuint ledsen över det (även om hon inte sa något om att hon skulle göra det annorlunda nästa gång, men man kan inte få allt).

Oj, vad långt och trasligt det blev, är nog lite trött av allt firande tror jag. Nu ska vi försöka hitta julefriden här hemma - undrar vart i röran den finns?!

Fäääärdig!

Och inte på toaletten, utan med julstöket! I skafferiet står burkar med kola, tryfflar och polkabräck, i kylen skinkan, köttbullarna, den inkokta laxen och sillen. Paketen ligger under den klädda granen (en riktig Disneyvariant faktiskt, odlad på sommarstugan). Det enda jag inte hunnit med är mitt traditionella bastubad dan före dopparedan, men det är nog bara bra för min migrän tror jag. På det hela taget känner jag mig lugn och harmonisk (kan kanske bero på att jag har magen full med tryffelsmet?), och ser fram emot morgondagen, migrän eller ej.

Nu återstår bara att önska alla mina bloggläsare en riktigt GOD JUL! Hoppas ni får det riktigt bra allihopa, vänner som ovänner (ifall jag har några sånna som råkar läsa här, t ex surfi-an på Lindex, men den historien tar vi en annan dag ;).

Sista massagen ever

Det var med sorg i hjärtat (för att vara lite lagom dramatisk) jag tog mig till sjukgymnastiken idag. Lilla massagefröken var lika pigg och ärtig som vanligt och deklarerade glatt att hon bara tyckte det var gulligt när hennes make kallade hennes bröst för taxöron! Efter att sista omgången av FRF (Fösa Runt Fläsket, eller bindvävsmassage som det nog egentligen heter), SAD (Stora Axel Darret) och RSM (RyggSlutsMyrorna)* var det dags att säga tack och adjö. Jag överlämnade ett litet paket, innehållande ett halsband jag knåpat ihop och en strut Åre Choklad (hade tänkt ge bort mina hemmagjorda tryfflar, men sen kom jag på att hon har lite kräksjukefobi så då tänkte jag att köpes nog kände bättre). Tänk, hon blev så rörd att hon nästan grät, på sannt, vilket så klart gjorde mig alldeles rörd, och så stod vi där och torkade bort våra små tårar i ögonvrån i smyg. Sen kramades vi och jag åkte hem. Slut.

* Som ni märker har jag haft fullt upp under massagerna att komma på passande (hm, nåja) namn till de olika delarna. Massagefröken har trott att jag bara legat och slappnat av, men inte då, min hjärna har gått på högvarv!

MSN

Ni som tycker jag är oerhört otrevlig och inte svarar när ni pratar med mig när jag är online kan pusta ut! Jag är inte arg eller sur eller så ;), det är bara mamma som har kapat mitt msn-alias på sin dator. Eller okej, jag erkänner, det var jag som glömde kryssa ur den där "spara mitt lösenord och logga in mig automatiskt"-rutan när jag var där sist och lånade hennes dator. Så nu loggas jag in automatiskt där varje gång hon sätter på datorn, och har inte jag igång msn samtidigt märker jag ju inte det. Har försökt telefonguida mamma till att kryssa ur den där bocken flera gånger, men hittills har det inte lyckats och nu har jag gett upp. Det får vara så här fram till julafton då vi åker dit.

Jag har fått en julklapp på posten!

Tack snälla gulliga Busmamman för att du kom ihåg och tänkte på mig, jag blev så glad så glad. Puss på dig!

Stackars maken, dumma mig

Jaha, så kom min otacksamhet tillbaka och bet mig i rumpan! Efter att jag refuserat makens iPod-julklapp letade han rätt på något annat (en mini digitalkamera tror jag), som han beställde från det företag som var billigast på Pricerunner. Det företaget hade flera bra recentioner från nöjda kunder och allt verkade seriöst och bra. Idag började han undra varför klappen inte dykt upp med posten, och efter lite runtsurfande visar det sig att företaget helt plötsligt slutat skicka sina varor! Det har gjorts ett stort antal polisanmälningar för bedrägeri och företaget har försvunnit från Pricerunner och liknande sajter. Hurra, där försvann 1500 spänn rakt ner i deras konkurs (eller vad det nu är som har hänt). Tyvärr betalade han inte med kort, utan direkt över internetbanken, så visaförsäkringen, som faktiskt är ganska bra, gäller inte. Får se vad som händer, men chansen att han får tillbaka pengarna/att varan levereras är nog mycket lite. Merry Fucking Christmas!

Uppdatering:
Nu har maken, tillsammans med 5-600 andra, polisanmält företaget (återkommer med namnet senare), men utsikterna att få igen några pengar är inte goda. Fortfarande verkar ingen riktigt veta vad som har hänt, men att ägaren inte går att få tag på bådar ju inte gott precis. När det gäller banken så kan de inget göra när man gör direktbetalning; hade han betalat med visa-kortet hade ev. deras försäkring täckt det här (beroende på anledningen till att företaget inte skickar ut sina saker). Känns ju lite surt att man blir straffad för att man väljer det säkraste betalningsalternativet, men bankerna är ju som de är.

Jag tävlar hos Busmamman

Hon firar 100 000 besökare (egentligen lite fler) - wow liksom, grattis vännen! :) Undrar hur många av dom som är jag? Skulle vara lite kul att veta, eftersom jag i över ett år inte haft så mycket mer att göra än att läsa bloggar dagarna i ända...

Anywho, vill ni också vara med och tävla om en julklapp med lite tanke bakom går ni in här>>>>.

Fortfarande slut

Förkylningen har satt sig i bihålorna, vilket inte är att rekommendera i kombination med migrän. Dessutom sover lille Herr'n skitdåligt just nu, förmodligen p g a stökande tänder, vilket inte är bra för nått. Hoppas på en vändning snart, på alla fronter, för så här vill man ju inte må till jul...

Helt slut

Har varit på KK och pratat med läkaren som var med och räddade livet på mig. Det, tillsammans med bussresan hem, tog slut på alla krafter jag hade idag. Nu är jag helt slut och känner mig konstigt tom...

Återkommer senare med rapport.

En sak som ändrades var antalet blodpåsar i min blodskuld *pekar åt höger*, jag fick "bara" 22 påsar blod, 14 påsar plasma och 6 påsar trombocyter.

Sexåringar

Jag tycker det är underligt att jag, som tycker att jag kommer ihåg förhållandevis mycket från min barndom, inte har några minnen alls av att det var jobbigt att vara sex år. Ser man på hur dottern är just nu, borde jag verkligen komma ihåg det! (Om det nu var så för mig?) Ett litet exempel är hur hon idag vid middags bordet helt plötsligt börjar prata om en f.d. arbetskamrat till maken, som hon träffat som hastigast vid tre tillfällen. Först var allt bara glatt och hon berättade hur rolig och snäll han var (han gav henne en clementin vid ett tillfälle och en annan gång gömde han sig bakom dörren och sa "hallå i stugan"), men efter en stund började hon snyfta och säga att hon sa-a-a-a-a-aknade Göran så mycket. Det slutade med att hon storgrät och maken fick lova att nästa gång Göran är och hälsar på ska hon få följa med.

Jag förstår verkligen varför det kallas för lilla tonåren, för det är samma känslor som jag minns från min pubertetstid, fast mindre, men tydligare om ni förstår hur jag menar? Jag känner igen den där känslan av att man kan sakna någon man liksom gjort sig en drömbild av så mycket att det gör ont, men som tonåring visade jag det absolut inte så spontant och tydligt som dottern gör nu. Kära söta lilla barn, vad fantastiskt härligt och jobbigt det måste vara med alla stora små känslor som virvlar runt inuti dig just nu!

These precious moments

Barn ett och två leker snällt med varandra på övervåningen, barn tre ligger nöjt på golvet och gurglar med en bläckfisk i plysch. Mamman njuter över att det faktiskt kan vara fridfullt med tre barn. ;)

Tre minuter senare slogs de så klart där uppe och lillfisen skrek. Men det var lugnt ett ögonblick, det var det!

Världens bästa morgon

Idag började dagen med att världens finaste lucia klev in genom sovrumsdörren, och med bricka i hand väckte mig med sin skönsång. Inget att klaga på den väckningen precis. Hon hade dessutom kommit på det helt själv och gjort i ordning, bara fått hjälp av maken att hälla teet i termosmuggen och ta ner brickan. Vad har jag gjort för att förtjäna en så underbar och omtänksam dotter? Som trots att jag är världens tråkigaste mamma just nu, tar hand om mig så bra.

Nåväl, idag har vi i allafall bakat pepperkakor tillsammans, bara hon och jag. Lite mor-dotter tid som var long over due.

Gud vad pinsam hon är!

Ja, inte trodde jag att jag behövde skämmas för min mamma längre, men idag på luciafirandet fick jag den där känslan man hade som tonåring ni vet? När man önskar att hon skulle bli uppslukade av jorden och om inte det går, att jag skulle bli det. Det var på fikat efter luciatåget, och vi satt vid ett bord med bl a våra grannar. De har en kille som går i femman och han hade hjälpt till att baka fikat. Mamma frågar vad han gillar att baka, och han svarar "sån't som är gott", varpå hon kläcker ur sig "Jaha, negerbollar eller?"... i en lokal där hälften av besökarna har annan bakgrund än svensk. Heja mamma. Behöver jag säga att det blev en ganska beklämd tystnad runt bordet. Mamma skrattar lite generat och säger "Chokladbollar menar jag förstås...", men då var det liksom för sent. Undrar om hon fått sig en släng av Tourette's på äldre dar?

Var jag dum nu?

Idag avslöjade maken för mig vad han beställt till mig i julklapp, nämligen en iPod med ingraverat namn (tror jag, han kanske hade skrivit något annat, jätte romantiskt?). Problemet är bara att jag inte vill ha någon iPod, eller jo, visst skulle jag kunna tänka mig en iPod, men det finns andra saker jag hellre vill ha. Det sa jag till maken, så snällt jag bara kunde och han gick iväg och avbeställde den.

Men nu känner jag mig dum och otacksam, jag menar han hade ju klurat ut något han tyckte jag skulle ha och fixat gravyr och allt. Vad tycker ni, ska man säga till när det är något man inte vill ha i julklapp/födelsedags-/bröllopspresent? Eller ska man snällt tacka och ta emot, med risk för att saken blir liggandes i något skåp och samla damm?

Äntligen

Alla sover, endast migrän-Ponder är vaken. Har haft en mycket-migrän dag idag, och längtat efter den här stunden sen tidiga förmiddagen ungefär. Tyst. Lugnt. Ensam.

Tyvärr har jag för mycket migrän för att kunna njuta av det, därför är det lika bra att jag går och lägger mig... snart.

Ibland är jag så jävla dum

Jag har i flera dagar känt att det varit något på gång i min tarm, men valt att ignorera det och tänkt att "om jag inte låtsas om det försvinner det nog". Jag borde verkligen veta bättre, jag borde ha satt in åtgärder på en gång, lagt om kosten och medicineringen. Men nej, det gjorde jag inte, utan jag åt mer mozarella, trots att jag vet att det inte är bra. Jag vet vad som händer, jag tycker inte om när det händer, men ändå struntar jag in varningstecknena. Och då får man betala priset för sin dumhet genom att sitta på toa med magkramper och diaréer. Dum var ordet sa Bull.

Jag önskar att jag inte var så dum, eller att jag slapp vara smart jämt...

Uppdatering 11/12:
Magen är bättre, men inte helt bra. Kurerar mig med skonkost och hoppas på det bästa. Tänker INTE höja kortisondosen i första taget...

Så underligt vuxen

Idag har jag varit med dottern hos skolsköterskan för hälsokontroll, inget konstigt med det. Innan jag gick råkade jag slänga en blick på mig själv i hallspegeln och fick någon konstigt insikt/tillbaka blick... Helt plötsligt kändes det helt overkligt att jag skulle ha ett barn som var så stort att det skulle till skolhälsovården, och därför måste det vara min mamma som stod där och inte jag. För den där sexåriga flickan finns ju kvar här inuti mig, inte kan väl hon vara mamma själv? Lite svårt att sätta ord på, men det var helt klart en skum känsla.

Och det gick bra hos skolsköterskan, när jag väl lyckats slita mig från hallspegeln! ;)

10 år sen idag

Jag vet inte om det beror på att min kropp har fullt upp med sina egna problem, och mitt huvud därför mildrar sorgen, men idag har det nog varit den enklaste årsdagen hittills. Visst blir jag sorgsen när jag tänker på hur det var idag för tio år sen, men inte ledsen på samma sätt som förut. Tiden går och jag har vant mig vid ett liv utan honom, har numera svårt att tänka mig hur det skulle vara om han fortfarande levde...

Jag är på många sätt mycket mer realistisk nu än för några år sen, jag skönmålar honom inte lika mycket. Jag blundar inte för att han hade stora problem med spriten (även om han aldrig erkände det själv) och är därför väldigt vaksam på mina egna och syskonens alkoholvanor. Det känns lite hemskt att skriva det, men på vissa sätt förenklades livet av att han dog - vi behövde aldrig ta tag i missbruksproblemen med allt vad det inneburit och lett till.

Men jag saknar min pappa, det gör jag, varje dag och mitt liv kommer aldrig bli sig likt utan honom. Jag önskar med hela mitt hjärta att han hade fått träffa mina underbara ungar; att de hade fått lära känna sin barnsliga, lekfulla morfar. Om jag bara för en stund fick lämna dom i hans trygga famn så att de fick känna hans styrka och värme, så som jag och mina syskon fick göra. Jag önskar att jag hade kunnat få säga tack, tack för allt han lärt mig och allt han gjort för mig.

Utan för huset brinner idag tio marschaller, en för varje år vi saknat och varit utan dig. Vila i frid. nu och för alltid.

Mozarella

Tur i oturen att jag inte tål mozarella i några större mängder, för annars skulle jag nog hundäta* det varje dag. Finns det något godare än halvsmält mozarella till typ allt?

* Hundäta: Att äta enorma mängder i en vansinnig fart utan att tänka på följderna, något som vår hund ofta hänger sig åt. En gång åt hon t ex en hel ost och en annan gång sex avokado med skal och kärnor...

Tack för maten Busmamman!

Det blev wok, fast med surimisticks (räknas det som veckans fisk förresten? Knappast va... ;) istället för kyckling. Tänk vad skönt det är när någon annan bestämmer maten åt en, det är nästan det jobbigaste tycker jag, själva lagandet är helt okej för det mesta.

Nära döden-upplevelse

Jag såg ett program härom dagen där de pratade med människor som nästan dött och de berättade så fint om allt de sett och upplevt i samband med det. Vissa av dom hade sin upplevelse under narkos, precis som jag, och de berättade om vitt ljus och långa tunnlar med mera.

Jag vet inte om jag ska vara besviken eller tro att de ljuger, för jag såg absolut ingenting under min narkos. (Det är väl lite meningen med narkos?) Det sista jag minns är narkosläkarens blågrå tänder (tänk om jag hade dött, då hade det varit det sista jag såg, muntert värre!) och sen minns jag när de drog ur tuben i halsen när jag var på väg att vakna upp. Där emellan är det helt tomt, svart. Kan inte säga att jag är särskilt besviken för att jag inte upplevde något, det känns skönt att det är svart och tomt under den tiden, som sig bör.

Göte-la-börg!

Enligt antagnings beskedet kan jag om jag vill läsa till läkare i Göteborg! (Får jag bo hos er då -sl-?! Eller kanske hos er Åsa? ;) Eller det kan jag inte, men jag har i allafall en plats där, som jag snart ska ge upp till någon lycklig reserv. Det underliga är att jag hamnade som reserv 26 i Stockholm, som är den utbildning som har högst söktryck, och nummer 688 i Uppsala! Tror att det blivit något fel någonstans, men det spelar ingen roll eftersom jag inte ska läsa någon läkarutbildning alls. Vet inte om det var bra eller dåligt att jag kom in egentligen? Bra för att det ger en egoboost, dåligt för att jag nu tänker ännu mer på om jag valde fel när jag valde civing istället...

Jag kom i allafall in på en journalisitkkurs på distans (nätbaserad), hoppas att den är något att ha och att jag klarar av att fullfölja trots trashuvud.

2 knäckemackor, 3 kex och 2 chokladbollar

Det har jag tryckt i mig och nu ska jag ta min migrän, min förkylning och gå och sova. God natt!

(Jag hade egentligen något jag ville skriva om, men det har jag glömt var det var, så det fick bli det här menlösa inlägget istället.)

Ohjälpligt efter

Andra advent idag och inte en endaste stake eller stjärna har vi lyckats få upp här. Det enda pyntet vi har är paketkalendern; den kom upp tre dagar försent och efter idogt tjatande av dottern. Jag skulle vilja, men det känns inte värt det när det är så in i helvete stökigt här. Först städa, sen pynta, för att ställa stakarna ovanpå all bråte verkar lite vanskligt.

Kan bara hoppas att bästa grannarna tacka ja till nyårssupéinbjudan, då måste vi röja ordentligt i röran och får dessutom en dead line.

Hemma igen

Tyvärr följde migränen med, och även förkylningen, så nu ligger jag lågt i soffan resten av kvällen.

Nattugglar

Om ni undrar varför jag är uppe så här sent så är det för att lille Herr'n inte har somnat för än nu, och jag sitter här och är själv för en stund, för att citera Norrlands Guld-reklamen. Har man ett bebisplåster hela dagarna* blir åtminstone jag lite närhetstrött och vill njuta av mig själv ett tag (hur lät det där?!) innan jag somnar. Nej, nu ska jag surfa på lite adventskalendrar och se om jag kan göra av med lite (mer) pengar, vilket inte brukar vara så svårt. Undrar förresten om jag ska lista vad jag köpt här i bloggen och för hur mycket? Om man ser hur mycket man gjort av med kanske det blir lättare att låta bli menar jag?

* Och då snackar vi helplåster - jag har inte ens kunnat gå på toaletten utan honom...

Osynlig?

Jo, jag har ju som bekant nya glasögon och igår hade jag på mig de gamla, idag de nya. Tror ni att mamma sagt något om det? Antingen är jag osynlig eller så tycker hon att de är så fula att hon inte vet vad hon ska säga. Å andra sidan tog det flera månader innan hon såg lillasysters tatuering på insidan av handleden, och då bodde dom ändå tillsammans.

I landsflykt

Jag och gossarna är hos min mamma, maken och dottern i Norrland hos svärmor. Lille Herr'n är riktigt risig, med feber och hosta, och vill inte vika en tum från min sida. Prinsen är frisk och i full i bus. Mamma suckar för att hon blev väckt av Prinsen en gång inatt. Jag har migrän, fast enligt henne är det visst bara spänningshuvudvärk nu...

Det var nog allt just nu.

Nya brillor

Äntligen har jag fått tummen ur och beställt ett par nya glasögon, innan de gamla ramlade isär helt till och med! Det blev dom här>>> och jag är riktigt nöjd både med bågarna och servicen hos Lensway. (Snabba svar på mejl och det tog mindre än en vecka sen jag beställde att få hem glasögonen.) Dessutom hittade jag en rabattkod så de blev 150 kr billigare, allt som allt 542 kr för bågar, glas och antireflexbehandling.

Vad var det jag sa?

Man ska aldrig prata om saker som man inte vill ska hända, apropå vidskepligheten jag skrev om förut. Igår sa jag till mamma i telefon att det var så bra att lille Herr'n klarat sig från storasyskonens förkylning. Gissa vem som vaknade med feber och hosta vid 01 i natt? Hade jag inte sagt något i telefon hade han varit frisk nu. Bergis.

Jobbigt igen

Två av tre barn sjuka och hemma från dagis och skola, men inte tillräckligt sjuka för att vara det minsta slagna. Får återigen konstatera att mitt huvud inte klarar av att ha dom hemma och det känns precis lika jävla tråkigt nu med...

Umgås

Idag var vi hos mamma på familjemiddag. Alla syskonen var där med sina respektive, plus min extra bror, allt som allt nio vuxna och så våra tre huliganer (som faktiskt var ovanligt lugna). Jag klarade av förrätten och halva varmrätten, sen var jag tvungen att gå ifrån bordet och vila huvudet ett tag. Gjorde en snabb come back till efterrätten (jag menar, vem vill missa chokladkaka), men sen fick vi packa ihop oss och åka hem. Nu sitter jag här med dunkande huvud och vill bara sova, men lille Herr'n har visst andra planer...

Jag är inte gjord för att umgås längre.

Vi har problem

Vad gör man när mamman har migrän med yrsel och inte kan bära barnen p g a av det, och pappan har inflammation i ett muskelfäste i armen? Antar att vi får hårdträna lille Herr'n i att gå själv eller nått...

Veckans Perra

(Ja, jag spelar in "Vad blir det för mat" varje vecka för att kunna avnjuta det i stillhet... och den har inte infunnit sig förän nu.)

"Som gamla raggsockar... men ändå så behagligt."

- Perra on Spiskummin

Börjar känna mig förkyld

Har bland annat nyst femton gånger idag, och ni kan ju gissa hur skönt det är med migrän? Inte blir det bättre av att hålla emot heller, för då känns det ännu mer som att huvudet ska sprängas.

Finns det någon medicin mot nysningar?

Självtest nr 3

Ensam hemma med alla tre barnen, vakna, på kvällstid, d v s inte direkt enklaste tiden på dygnet att ha hand om dom. Men tänk, jag klarade det! Trots en del skrik från Prinsen, tjat från Storasystern och gnäll från lille Herr'n så klarade jag det! Okej att jag har ganska mycket migrän nu, men det är ju ingen nyhet precis. Och maken fick komma iväg och träffa bästa vännen en sväng, det känns bra.

Inget mer kräk

Han kräktes inget mer igår sen, lille Herr'n, men det räckte så bra med de fyra-fem gånger det blev (tappade räkningen). Eftersom han kräktes efter att han ammade (kom för mycket för fort förmodligen) fick jag pumpa och maken koppa* 10 ml i taget. Först då slutade kaskaderna och han sov gott från klockan 01 till nästan 06. Måste säga att han är fantastisk på att sova den ungen - oavsett vad så när han väl somnat för natten sover han som en sten.

* Och han mindes precis hur man gjorde när man dricker ur kopp, är inte det lite märkligt och coolt? Vi slutade koppa när han var mindre än två månader gammal.

Shit shit shit (eller snarare kräk kräk kräk)

Lille Herr'n kräks, i kaskader, och vi snackar inte små bebisspyor utan riktiga uppkastningar. Tvättmaskinen går varm, lillen är glad men lite matt, jag har pumpat ur bröstmjölk som maken koppar (om han ammar får han i sig för mycket för fort, och då kommer det bara upp igen... det har vi nämligen redan testat). Jag som hade hoppats att få sova inatt eftersom jag har en hel massa migrän, men den nattsömnen är det bara att vinka farväl till.

Virrig

Jag är så virrig att jag inte känner igen mig själv. Ett exempel är att jag skulle skriva ett exempel på hur virrig jag är, men det har jag glömt vad det var. Jag klarar absolut inte att göra två saker samtidigt, och då snackar vi gå-och -tugga-tuggummi-nivån, d v s inte ens de enklaste sakerna. I vanliga fall är jag nog ganska rationell, gör gärna flera saker samtidigt, typ tvättar, packar dotterns ryggsäck och lagar mat, nu är det en omöjlighet.

Jag känner inte igen mig själv och jag tycker inte om det. Tyvärr är det mer än bara amningshjärna - det känns som att migränen fräter sönder allt jag har innan för skallbenet...

Vidskeplig

Gud så löjlig jag är! Jag låter nämligen bli att skriva om vissa saker här, för jag tror att om jag gör det så kommer allt gå åt fanders eller åtminstone skita sig kapitalt. Fast egentligen vet jag ju att mina ord och den här bloggen inte har sån kraft, men ändå vill jag inte skriva om det för tänk-om-utifall-att...

Hur vidskeplig är du?

Och så Salmonella

Gissa vem som missade det här och åt en låda Ruccola av den sorten? Fast om jag blivit smittad borde det väl ha märkts nu, eller?

(Är inte orolig egentligen, men det vore ju så tyyypiskt liksom.)

8-utmaning

Jag har blivit utmanad av Busmamman och Elin:

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favorit TV-program:
1. House
2. Miami Ink
3. Mythbusters
4. CSI
5. Criminal Minds
6. Numbers
7. Cold Case
8. Vänner

8 saker jag gjorde igår:
1. Var på massage
2. Lagade två middagar (tur, för idag har jag migrän)
3. Skottade snö
4. Kollade hur det gick för mina Traderaauktioner (typ 1000 ggr)
5. Åt inte choklad (maken hade ätit upp den och på affären var det strömavbrott...)
6. Tittade på TV (CSI, utan att gråta den här gången)
7. Ammade
8. Pussade mina barn och maken och sa att jag älskar dom

8 saker jag ser fram emot:
1. Julafton (för barnens skull)
2. Åka och hälsa på -sl- och PappaF (whenever it might be...)
3. Göra julgodis, många sorter ska det vara
4. Vår traditionella speldag på juldagen
5. Åka skridskor
6. Våren och värmen
7. Att få lite ordning här hemma
8. Att bygga snögubbe med Storasyster och Prinsen (väntar bara på kramsnö)


8 Favorit restauranger:
1. The Brass Bell, Fish Hoek, Cape Town
2. Peddlars on the Bend, Constantia, Cape Town
3. Pizzerian i den lilla byn i Toscana
4. Gondolen, Stockholm
5. Den där indiska restuarangen på Söder, vad den nu heter.
6. Swedenhielms, Uppsala
7. Sushi-lunch-haket


Sen orkade jag visst inte mer just nu...

8 saker på min önskelista:

Det närmar sig 2000

...kronor på mina Tradera auktioner alltså. Det ser med andra ord ut att bli julklappar i år också! Någon som har några bra tips vad man köper till sina ohängda syskon i strl 29, 22 och 20 (år)?

Dagens lista-utmaning

Cissi har utmanat mig:

Dagens humör: Hyfsat, har nog varken gråtit eller skrikit idag.
Dagens mående: Får säga hyfsat där med, migränen är på väg nedåt efter en topp i helgen.
Dagens borde: Duscha och tvätta håret, vilket jag strax ska göra. Sen finns det 100 borden till av städningskaraktär, men dom skiter jag i.
Dagens frisyr: Kepsfrilla med massagelotion i, vääääldigt snyggt.
Dagens klädsel: Mörkgröna mjukisbyxor från Ica Maxi, rosa strumpor och svart Boob amningströja - verkligen färgkoordinerad och tjusig.
Dagens planer: Nu är ju dagen nästan slut, men jag planerar att hoppa i duschen, amma Lille Herr'n en sista gång och sen sova.
Dagens vill ha: Kokosstänger (smågodis alltså), men det var strömavbrott på affären så maken (som ätit upp mina) kunde inte handla.
Dagens längtan: Att bli migränfri
Dagens fundering: Om vi ska bygga om i köket (bara drömmar).
Dagens beroende: Huvudvärkstabletter av olika slag
Dagens tråkigaste: Legionellasmittan på sjukgymnastiken tror jag
Dagens tidning: DN, alltid DN.
Dagens låt: Musik, vad är det? Jo, maken spelade Josh Groban (!) i bilen idag, You're still you tror jag låten hette som var på när jag klev i och genast beordrade honom att stänga av... :-/

Jag har blivit utmanad av Busmamman och Elin också, men det var så mååånga svar som krävdes att jag inte riktigt orkar idag. En annan dag kanske...? :)

Legionella

Nu vet jag varför det inte blir något bassängplaskande resten av månaden; de har haft en patient som insjuknade i Legionella (lunginflammation) och han har nyttjat både bassängen och duscharna. I bassängen föreligger ingen smittorisk men däremot i duscharna. Problemet på just sjukgymnastiken är att det är stängt på helgerna och vattnet då står stilla i ledningarna. (Därför måste de, varje måndag, spola fram varmvatten i alla kranar innan några patienter kommer.) Temperaturen sjunker då från de angivna 60+ och bakterierna kan växa till. Prov har tagits och i slutet på månaden kommer resultatet (det tar så lång tid att odla upp proverna). Vad som händer om det visar sig att de har Legionella i sina ledningar vet jag inte, men det lär väl visa sig.

Jag har också fått veta att Legionella är anledningen till att det är så dåligt tryck och så stora strålar i duscharna - det är nämligen i den fina vattenångan som Legionella sprids bäst.

Kan inte bestämma mig...

... för om det här>>> (se även bilden) är genomruttet eller om det är fullständigt genialt! Snacka om att sälja in något som inte behövs; jag menar om barnen nu har så bra fantasi kan de väl lika gärna leka med en plastbunke eller nått?

Jag är lite sugen på att mejla till webshoppen och fråga hur många de har sålt av den här totalt meningslösa varan...

Veckans Perra (lite sen)

"Förstår ni, mina små kärleksknyten?"

Hur många programledare säger så till sina tittare?! :D

Prat om Perra

Min lillebror tyckte det var konstigt att min favorit TV-kock är Per Moberg eftersom han i princip bara lagar mat som jag inte äter. Det är förvisso helt sant, och jag har inte lagat ett enda recept från "Vad blir det för mat?". För mig är matlagningsprogram framförallt inspiration och idéer; vad man kan göra med vad, hur man gör i princip o s v. Och där tycker jag Perra är klockren - han visar på ett opretantiöst sätt att det faktiskt inte är svårt att laga gourmetmat, även om det kräver tid och en del förberedelser.

Hur lagar du mat - efter recept eller eget huvud eller mitt emellan?

Mixed Emotions

Maken har visst gått och köpt samma schampo som min pojkvän på gymnasiet hade. Ett sniff och jag är tillbaka i tonårstidens turbulens, med många långa tårfyllda nätter och smärta. Han var inte så psykiskt stabil den gossen, hotade att ta livet av sig när jag ville göra slut bl a. Måste nog be maken byta schampo, för det är jobbigt på allvar att känna alla dom där känslorna igen.

Hur är ditt luktminne förresten? Jag får ofta minnesbilder när jag känner en viss lukt, och jag använder det medvetet också för att framkalla fina minnen. När jag vill minnas min farmor t ex, (som dog för 24 år sen) luktar jag alltid på LdB-lotion, eftersom hon använde den. Den lukten har kommit att symbolisera allt som hon stod för: trygghet, glädje och innerlig kärlek.

Funderat lite till på utmaningen

Tycker ni att jag ska skriva upp hur många påsar blod och plasma jag fick, t ex där till höger, och sen räkna ner för varje påse ni ger*? Kunde väl vara lite roligt att ha ett mål att jobba för liksom?
Eftersom jag inte kan ge själv får ni bestämma, snällt va?!

* Kanske ska tillägga att jag även lanserat den här utmaningen IRL också bland min familj och vänner

En annorlunda utmaning

Det här är ett inlägg jag borde skrivit för länge sen, men av olika anledningar har det inte blivit av.

Det har väl inte undgått någon att jag förlorade en hel massa blod vid lille Herr'ns förlossning, 12-13 liter närmare bestämt. För att rädda mitt liv behövdes ca 30 påsar blod och dessutom ett stort antal påsar plasma (vet inte exakt hur många, men jag ska ta reda på det). Även om jag inte tömde blodbanken helt, så gjorde jag ett enormt uttag och har så att säga en enorm blodskuld att betala igen. (Det här är alltså som jag ser det, inte något krav från sjukhuset eller så.) Tyvärr får jag inte lämna blod själv p g a min tarmsjukdom, men även om jag hade kunnat det hade jag inte kunnat betala igen den blodskulden själv. Därför vill jag uppmana alla er som läser här att lämna blod om ni vill och kan. Hjälp till att rädda en annan människas liv, för man vet aldrig när det är någon i ens närhet, eller en själv, som behöver blod. Om du vill får du jätte gärna ta med dig uppmaningen till din egen blogg, för blodgivare kan vi aldrig få för många av!

Här kan du hitta mer information och din närmaste blodcentral.

Om någon antar utmaningen får ni gärna höra av er till mig. Vem vet, det kanske kommer ett litet tack på posten! :)

Underliga Uppvaknanden

Ibland vaknar jag av stönande och krafs på kudden (nej, det är inte maken som fått kåtslag utan lille Herr'n som påtalar att det är dags att amma), ibland av skratt och gurgel (igen, inte maken), ibland av att någon tänder taklampan och säger "mamma, måtte gå UPP nuuu" (Prinsen, som har dille på att tända lampor, jämt). I dag, i arla morgonstund, väcktes jag av en manlig rap, följt av en klibbig spya i ansiktet. (För att ingen ska få några idéer var det igen Lille Herr'n som presterade båda.) God morgon!

Länge Leve Lökpulvret

Vad vore fredagspopcornen utan lökpulver, salt och en gnutta vitlökspulver? Jag bara undrar.

Här Härjar Hostan

Nu har även Lille Herr'n fått syskonens förkylning och hostar så det skräller i den lilla kroppen. Som tur är påverkar inte en sån petitess som lite hosta hans goda humör! Tycker lite synd om maken bara, när den ena gossen slutat väcka sig själv med natthosta, börjar den andra. Inte så konstigt att han (maken) går och lägger sig innan 21 nu för tiden.

Hoppas bara jag slipper - att hosta med migrän är ingen höjdare...

Beröm mig!

Idag har jag gjort något av det tråkigaste jag vet, nämligen tränat på gym. Det faktum att det var på sjukgymnastiken och inte ett vanligt gym gjorde det faktiskt marginellt bättre, även om jag inte kan påstå att det var kul. Stark är jag inte heller; vissa maskiner klarade jag inte av att göra de föreskrivna femton repetitionerna trots att jag inte hade någon vikt på. Efteråt kändes det ganska migränigt (höjd puls är ingen höjdare), inte direkt oväntat, men också ganska skönt på ett "jag klarade det"-sätt. Hoppas att jag nu kan få lite kontinuitet på det här, speciellt som bassängen är stängd månaden ut (skit skit skit).

I morgon lär jag inte kunna röra mig för all träningsvärk, men vad gör det?!

Gråt-TV

För att knyta an till förra inlägget så har jag just suttit och störtbölat för att Warrick dog i CSI. (Men till skillnad från ultraljuden så gråter jag faktiskt IRL när människor dör.) Tur att det är Boston Teaparty nu så jag blir lite gladare innan jag går och lägger mig. Skratt-TV för att råda bot på gråt-TV, fina grejjer.

För mycket TV var det ja...

Vad är det för fel på mig?

Jag har inte, en endaste gång, varit nära att gråta när jag sett mina barn på ultraljud, och då har jag varit på ganska många p g a min tarmsjukdom. Men när jag såg Miami Ink och Darren var med sin tjej på ultraljud då grät jag. Varför kändes det mer verkligt och rörande än när det var mina egna barn?

Jag kanske borde titta mindre på TV helt enkelt.

Rättstavning

Kan någon förklara för mig varför ordet "massagestav" finns med i Firefox ordlista, men inte "massage"?

Två lika goda kålsupare

Idag när jag kom till min massageterapeut (massös låter så billigt) frågade hon på vanligt vis hur jag mådde idag. Jag tänkte att det kanske är bäst att spä på lite, så de inte får för sig att jag inte behöver massage längre. Alltså sa jag att det inte var något vidare, trots att det egentligen är en ganska bra dag. Massageterapeuten svarade då: "Tänk, det kunde jag se, att det var ganska dåligt". Undrar vem som ljuger bäst, hon eller jag.

Tjugoett, trettio och nollnoll *pip*

Antal barn som sover: 1 st*
Antal barn vakna: 2 st
Antal barn som skriker/gråter: 2 st**
Antal makar som är och handlar: 1 st
Antal mammor med megamigrän: 1 st
Antal Pondrar som är på bristningsgränsen: 1 st

Over and out.

* Prinsen sover sött sedan 19 och nollnoll
** Storasystern tjuter för att hon inte vill att jag ska skicka en tandborste till Lettland, Lille Herr'n skriker för att han absolut inte vill sova.

Sorgligt men sant

Idag är en sån dag när jag bara längtar till barnen gått och lagt sig.

Ville bara säga det.

Välgörenhetsreklam

Jag är inte speciellt förtjust i alla dessa reklamer där man ska köpa "två stycken av våran eminenta vara så skänker vi två öre till de här stackars svältande barnen". Tycker det är fult att vädja till mitt samvete för att få sälja mer. Varför kan de inte bara avsätta några procent (eller promille då det handlar om multinationella storbolag) av vinsten direkt, utan att lägga en massa pengar på usel reklam?

Tack för alla gratulationer!

Kom ju på att jag glömt tacka alla ordentligt för alla gratulationer på min födelsedag. Nu är jag för trött för att lyckas skriva alla här, kommer säkert glömma någon. Det får helt enkelt bli ett kollektivt TACK för alla grattis!

Tre veckor och tre dagar

Så lång tid tog det för de lila(!) suturerna att ramla bort, ifall ni ville veta?! ;) Skulle vilja skriva att jag är "as good as new" där nere nu, men så är det tyvärr inte. Vet inte riktigt vad tantaluringen gjorde egentligen, måste kolla upp det i journalen när jag ska dit nästa gång, men nog var det mer än en skinnflik de tog bort. (Hon mumlade något om invändiga felläkningar också och de kunde hon inte låta bli tror jag...)

Bara för att

... jag skrev bloggtorka, kom jag på en sak jag ville skriva om. *pekar uppåt*

Blogtorka

Känner mig märkligt tom, har liksom inget att säga just nu. Det rullar på som vanligt med alldeles för många måsten och dessutom sjuka barn på det.

I morgon ska i allafall jag och syrran äta kräftor, det ser jag fram emot, och om det inte skiter sig helt blir det nog simma av också.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Alex och Åsa:

3 saker jag skäms för:
1: Vårat hem, det har förfallit totalt det här året och kaos råder
2: Att jag glömmer bort viktiga saker hela tiden
3: Att min älskade hund inte får den uppmärksamhet hon borde ha

3 saker jag är stolt över:
1: Mina barn
2: Min empati
3: Min intelligens

3 saker jag vill göra år 2009:
1: Slippa migränen (otippat va?)
2: Disputera (yeah right!)
3: Få ordning på kaoset (se första frågan)

3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1: Kräkset
2. Förlossningen
3: Lille Herr'n

3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1: Maken, han är min livräddare och mitt allt
2: Medicinerna (sorgligt men sant)
3: Datorn (också det lite sorgligt, fast på ett annat sätt ;)

3 personer jag avundas:
Att avundas är bara dumt, bättre då att göra något åt sin egen situation istället! (Hurtigt va?! Ska skriva något mer uförligt en annan dag när jag inte har så mkt migrän...)

3 personer jag utmanar:
-sl-, Linda/Nellie och Somris, om ni vill och orkar förstås.

Ibland måste man försöka

Idag har jag varit nere på stan, själv, och ätit lunch med bästa Såsa. Det var jätte trevligt och ostressat, men ändå, ändå, fick jag bajsmycket migrän när jag kom hem. Försöka duger, men det är (som sagt) inget roligt när man får betala allt man gör i migrän.

I morgon ska jag i allafall försöka ta mig till sjukgymnastiken och köra mitt träningsprogram hon satt ihop till mig. Kan jag få lite snurr på träningen kommer förhoppningsvis de riktigt höga migräntopparna mer sällan.

Paket

Idag med posten kom det paket, till mig, och för en gångs skull innehöll det inte Traderakläder till ongarna utan bl a det här:
Vad har jag gjort för att förtjäna så bra vänner som ni? Tack ännu en gång för att ni satte guldkant på min dag!

Födelsedag

Och en mycket bättre sådan än förra året... (Kan hända att jag var en smula överkänslig då, med tanke på mitt delikata tillstånd, men helt lyckad var den inte.) Maken, vis av erfarenhet, frågade mycket noga igår kväll om jag ville ha frukost och sång på sängen tidigt på morgonen och blev nog lite förvånad när jag vänligt men bestämt avböjde. Stackarn, det är inte lätt att veta vad som gäller när det ändrar sig från år till år, men just nu är min och lille Herr'ns sömn högst prioriterad. Present har jag i allafall fått redan för ett par veckor sen, nämligen en extern hårddisk på 1 TERRAbite! Det lär väl räcka ett tag, även om jag fotar mycket flitigt... (Räknade ut att om jag snittar 5 gig i bilder per år då räcker hårddisken i två hundra år, bara! :D)

Fick i allafall åka iväg på en timmes massage, äntligen (har varit tre veckors uppehåll p g a sjukdom och ledighet) - jätte skönt och bra att ligga där och slappna av, kände hur en helt bunt spänningar försvann. Sen hem och pula i köket, baka tårta och förbereda middagen (ifred) - något jag tycker om. Brorsan med flickvän kom hit på middag, trevligt och avspännt som vanligt, förutom att dottern har en viss tendens att stirra upp sig när det kommer folk hit... Nu sover ALLA barnen och jag slappar i soffan. Kanske blir det en bit tårta till lite senare, men just nu känner jag mig mätt, nöjd och belåten. :)

Tack -sl-, Alex och Jenny för gratulationer! Tyvärr Alex, slog inte din önskan in, inte helt i allafall, men tack ändå. :)

Och tack Busmamman för grattis, både här och på mejlen, och pussarna i naveln också! :D

J: Tack så mycket! Och du har helt rätt, man måste instruera dom mycket noggrannt, annars vet man ju inte vad man får ju! ;P

Jaha, vad ska jag skriva idag då?

En riktigt trist söndag har det varit, fast ganska lugn eftersom maken fick i farsdagspresent att åka på mässa med Prinsen. ;) Lille Herr'n har ammat som en tok idag - man blir nämligen väldigt hungrig av att röra sig så mycket som han gör.

Nej, vad oinspererad jag blev, ska nog gå och förbereda tårtan till i morgon istället!

30-årsfest

Blev lite födelsedagsnostalgisk och började tänka på min 30-årsfest. Jäklar vad kul det var, eller vad säger ni som var med? (Ja, det är ett försök att locka ut eventuella tjyvläsare.. ;) Alla gästerna var indelade i grupper som tävlade mot varandra i karaoke och lite annat - fruktansvärt roligt, speciellt för mig som var spiknykter eftersom det bodde en liten liten Prins i magen då. Kommer aldrig glömma Lisa och Freddans version av Alice Coopers Poison, tror aldrig jag har skrattat så mycket åt några som sjunger så bra. *nostalgerar vidare*

Fet, flintskallig och otacksam

Ja, det är jag det, i allafall om man ska tro det min mamma insinuerar och säger. Att hon tycker att jag är tjock, och dessutom väldigt dum som inte gör något åt det, har jag skrivit om förut, men igår spädde hon på det lite till. Jag hade önskat mig en enda sak i födelsedagspresent - en salladsskål - men istället för det köpte hon en magtränare till mig (som vi dessutom redan har en). Jag blev faktiskt lite sur över det, dels för att jag inte kan träna som jag vill nu, dels för att jag är less på hennes tjat om min vikt och dels för att vi redan har en sån, vilket i hennes värld blev till att jag är otacksam. Som grädden på moset tryckte hon ner mig totalt genom att påpeka - högt, så att ALLA hörde - att jag tappat väldigt mycket hår och faktiskt ser rätt tunnhårig ut uppe på huvudet. Tack tack, så hjärtligt tack.

Jag borde inte bry mig, inte ta åt mig, men det gör jag.

Ja, ni har nog rätt, hon mår nog inte så bra själv. Som jag sa till Busmamman igår så kan hon varken hantera att jag höll på att dö eller att jag mår dåligt. Hon vill/vågar liksom inte ta in det tror jag. Endera dagen, när jag orkar, ska jag prata med henne i enrum och reda ut det här för så här kan jag inte ha det. Pratade med maken idag och han förstod inte heller vad hon sysslar med, speciellt inte hennes hang up med min vikt.

Och tack för alla grattis, egentligen har jag inte fyllt än, men jag suger åt mig ändå! :)

Äntligen något sevärt

Ni som har 9:an missar väl inte "Garp och hans värld" just nu? En utav mina favoritfilmer (trots bristen på snyggingar ;) baserad på en bok skriven av en av mina favoritförfattare (John Irwing).

Hur väl känner ni Ponder?

Lerica hade knåpat ihop ett sånt roligt test i sin blogg, och jag vill ju inte vara sämre.

Klicka här>>>> för att ta reda på hur väl du känner mig!

Det blir något knas i koden på sista frågan, för fast än man svarar rätt så får man fel... så ni vet!

Och alla ni som gissade på MP borde skämmas... ;)

Här kan ni se resultaten.

Ljugande sjukgymnast

Jag har ju glömt att berätta att jag kom på sjukgymnasten med att ljuga för mig häromsistens; inte direkt förtroendeingivande... Första gången jag var där frågade jag om akupunktur, vilket hon då påstod att hon inte hade tid att ge. Vid avstämningsmötet för snart en månad sen hade hon med sig en student (och uppträdde på det hela taget väldigt annorlunda från första gången) och då kom det fram att hon visst ger akupunktur men aldrig som första behandling! Så, istället för att förklara det för mig första gången, drog hon till med att hon inte hade tid. Antar att hon inte ville/orkade övertyga mig om att prova annat först, eftersom jag tyckte att akupunkturen hjälpte så bra?

Nu har det ju gått ett tag sen avstämningsmötet, men jag blir faktiskt bara mer och mer irriterad över det här. Varför har hon undanhållit mig en behandling, utan att motivera det dessutom, som kanske hade gjort att jag mått mycket bättre nu?

Jävlar, vilken migrän

Föraningen igår stämde, men tyvärr hjälpte det inte att ta tabletter i förväg. Det enda som hände var att anfallet sköts fram till idag på eftermiddagen, annars hade det nog kommit tidigare. När man har auror i form av lila medaljongtapetmönster med blixtar i orange, ont ända ut i tänderna och samtidigt tre barn hemma, då är det inte så himla roligt. För första gången längtade jag tillbaka till mitt (relativt) tysta rum på sjukhuset, där jag kunde få hjälp med H (ibland) och bara ha ont i fred...

Nu har det lättat lite, men det är fortfarande inte bra. Laddar för att maken ska kunna åka och städa på dagis, så fort Prinsen somnar (självklart väljer han idag för att strula)... men då har väl Lille Herr'n vaknat istället. Idag önskar jag att vi inte hade familjekooperativ.

Grattis USA!

Det var ju tur att de tog sitt förnuft till fånga och valde Obama. Fast å andra sidan kan det väl knappast bli värre än vad de har nu...

Undrarförresten om G.B. d.y. verkligen är så korkad som han fått det att verka, eller om det är en illusion de lagt ut?

Idag vill jag bara gråta

Betyder det att jag kommer få hiskelig migrän i morgon? Bäst att medicinera för säkerhetsskull.

Ni som bloggat om träffen...

... förlåt att jag inte kommenterat, men jag känner mig fortfarande lite ledsen att det inte blev något för mig och då är det svårt att skriva klämmiga kommentarer. Det är inte så att jag missunnar er allt det roliga, inte alls, utan helt enkelt det att jag skulle varit där och haft roligt jag också. Hoppas ni förstår.

Städvecka, skenvalpning, mjölkstockning och orutiner

Det kan inte gå en hel dag utan att jag beklagar mig lite (eller mycket) så här kommer dagens gnäll:
Det är redan dags för städvecka igen på dagis, tycker det var alldeles nyss som maken slet med det. Tack vare vintertiden har Lille Herr'ns rutiner blivit helt sabbade och han är numera vaken måååånga lååånga timmar på kvällen. Så länge han är glad är det inga problem, men så fort han blir trött blir han arg och vill ingenting, förutom bli buren och det fixar inte jag. Idag har jag dessutom fått mjölkstockning, igen (andra gången på två veckor); bröstet är rött, ömt och jag känner mig lagom hängig. Har kurerat mig med värmekudde och kålblad, plus en massa amning förstås. Jo, förresten, har man kål i BH:n samtidigt som man värmer med vetekudden så luktar man ganska roligt, som en jätte kåldolme typ. Dessutom tror hunden att hon har valpar, osynliga valpar som bara hon ser, vilket tydligen gör att hon: 1) måste gnälla så fort Lille Herr'n låter, 2) måste gnälla så fort Lille Herr'n slutar låta, 3) måste gå omkring och gnälla om hon är ensam nere (t ex på nätterna), 4) måste bädda (d v s gnälla, krafsa och gå runt runt runt runt) sin säng två gånger per minut. Någon som är sugen på hund? Hon är väääldigt billig just nu...

Ja, det blev ju ett väldigt bra och osammanhängande inlägg, men nu har jag beklagat mig och måste amma lite till känns och låter det som.

Hell-o-ween

Jag blir faktiskt förfärad när jag läser i andras bloggar om att "traditionen" med bus eller godis resulterar i att man får sitt hus vandaliserat. Vad är det för några jävla dumheter rent ut sagt? Jag skulle bli helt skogstokig om någon kastade ägg på mitt hus bara för att jag inte har godis hemma att ge bort när de knackar på (oftast också på fel dag, men det har jag skrivit om förut så det skippar jag i år). I Mammabloggen kan man läsa om några olyckliga grannar som fick putsa om huset för en massa pengar efter haloween-"bus", och jag kan tänka mig att de inte vågar annat än att ha godis hemma varje år nu mera. Jätte fin tradition, verkligen, när man blir utpressad att ha mutor hemma för att slippa skadegörelse. (Känner igen det där från en bok, jag tror den heter Gomorran...) Jag tycker faktiskt att Svensk Handel ska stå för kostnaderna som vandalisering i samband med Halloween, med tanke på att de var dom som introducerade och marknadsförde den "högtiden" i Sverige.

Gråhårig

Ja, att det skulle hända efter det jag varit med om var väl kanske inte så otippat, men i armhålorna?? Numera har jag inte mörkt hår där, utan väldigt mycket ljusare, om inte grått så åtminstone blont. Nåja, inte mig emot, nu syns det inte lika tydligt när man glömt att raka sig (vilket är ungefär alltid för mig).

Känner mig som Madicken

Ni vet den där gången hon fick hjärnskakning när hon hoppade från vedbodtaket och inte kunde åka med på skolutflykten. Istället fick hon ligga hemma i sängen och kräkas. Jag kräks iofs inte, men å andra sidan tror jag chansen är rätt liten att Busmamman också får hjärnskakning (eller migrän?) just idag så att träffen blir uppskjuten. För sånt händer bara i Astrid Lindgrens sagovärld, tror jag. ;)

Äh, dags att sluta upp med att rulla runt i självömkan och försöka ta mig för någonting. Blir nog en liten tur till lekparken med Prinsen i det fina nästan-vintervädret och sen fika med bulle.

Ingen träff för mig

Var tvungen att inse att jag faktiskt inte fixar resan, träffen och Lille Herr'n, hur gärna jag än vill. Tack ni som erbjöd er att hjälpa till med H, jätte gulligt av er, men tyvärr hjälper det inte när man knappt ens orkar med sig själv...

Hoppas ni som faktiskt tar er dit får det jätte bra, men det tror jag inte blir några problem! Och jag räknar så klart med en omtagning när jag blivit frisk, då jädrar ska jag supa/spela/skoja brallorna av er!

Nya migräntoppar

Idag har jag knappt kunnat ta hand om Lille Herr'n, hade helst bara velat ligga i ett mörkt rum och sova. Ska det fortsätta så här hänger Smålandsresan väldigt löst... fan fan fan fan, vad jag är less på att vara socialt handikappad. Jag vill ju så gärna, men tyvärr verkar inte mitt huvud hänga med på det.

Nu är det vila som gäller, och i morgon får jag ta ett beslut.

Ett socialt dilemma

Hemma på våran gata i stan (för att använda ett populärt 70-talsuttryck ;) bor det en hel drös med ongar. Dottern leker framför allt med tre av dom; ett syskonpar (tjejer) som bor tvärsöver gatan från oss och en tjej som bor lite längre upp på gatan. Syskonparets föräldrar känner vi väl, man kan säga att de är våra bästa grannar. Vi har likadan syn på det mesta, däribland barnuppfostran, vilket gör det väldigt enkelt att ha deras barn här. Den andra tjejens föräldrar känner vi inte speciellt bra; vi hejar och pratar om väder och vind men mer än så är det inte. Problemet är att de har en uppfostringsmetod som går ut på att inte ha några gränser alls i princip, utan barnen får göra lite som de vill. Det här orsakar problem, eller åtminstonne spänningar som jag inte orkar med just nu. T ex är det alltid ett jädra tjat om att dottern ska äta middag där*, varenda dag de leker i princip, och alltid har de frågat hennes föräldrar först och de säger ju inte nej. Alltså är det alltid vi som får säga nej, och därmed får en tjurig dotter resten av kvällen.

Nu när jag har varit dålig har vi inte släppt in några barn här, utan vill de leka har det fått ske utomhus, vilket varit helt okej. (Vi har en dotter som älskar att vara ute som tur är.) Nu börjar dock vädret bli trist och det är inte roligt att vara ute flera timmar i sträck, som det blir på helgerna och lediga dagar. Och här kommer dilemmat: Jag känner att det inte är några problem att ha syskonparet här hemma, jag känner dom och vet att de lyssnar på vad jag säger. Den andra tjejen däremot orkar jag inte med just nu, men det går ju inte att förklara för någon av de inblandade på ett bra sätt. Alltså får vi fortsätta med barnförbudet här inne till jag känner mig ännu bättre, vilket inte känns bra dels eftersom dottern så gärna vill vara här och leka och dels för att hon är inne hos de andra istället. (Allra oftast är de så klart inne hos den andra tjejen, eftersom hennes föräldrar aldrig säger nej...) Är jag fånig som känner mig lite stressad av att dottern alltid får vara inne hos dom, medan vi alltid säger nej här? Förhoppningsvis förstår dom (tjejens föräldrar alltså, bästagrannarna är helt med på hur vi har det här), men eftersom jag inte känner dom så bra har jag ingen aning. Blä, jag hatar när mina barn blir lidande av att jag mår dåligt...

* Jag har inget emot att det händer någon gång ibland, men helst då på helgerna, eftersom dottern behöver börja varva ner för kvällen redan vid middagen, annars somnar hon aldrig. Dessutom vill jag att mina barn ska lära sig att middagen samlar hela familjen efter en dag på varsit håll. Än viktigare nu när hon och Prinsen inte är på samma ställe om dagarna längre - ska de hinna träffass åtminstonne en liten stund innan han går och lägger sig måste hon äta hemma.

Bättre idag...

... men inte helt återställd. Tycker inte om att få migräntoppar så här nära Smålandsresan, det gör mig lite osäker på om jag verkligen klarar av att åka. Det är ju inte så roligt att åka bort och sen inte kunna ta hand om sitt eget barn menar jag...

Nåväl, idag ska jag bara vila och kurera mig. Prinsen är på dagis fram till 15 så till dess har jag goda möjligheter till vila så fort maken kommit hem från sitt läkarbesök.

Mega Migrän

Föga överraskande eftersom vi har "fredag hela veckan" här och dessutom två sjuka barn (de äldsta), men ändå jävligt tråkigt. Sitter och funderar på vilket piller jag ska ta; det lutar åt en citodon och en tupplur. Hoppas den inte tänker hålla i sig i flera dagar utan tycker det räcker med en ordentligt jävlig dag istället.

En inte så fin pik

Ja, så har mamma varit igång igen... Det hela började med ett par jeans som jag köpte när jag var gravid, men nu insett att jag aldrig kommer kunna ha. Jag försökte ge dom till mamma, men hon skickade tillbaka dom hit. När jag frågade varför pratade hon först liksom bort det, och sen sa hon att hon tyckte att jag skulle gå ner i vikt istället, så att jag kunde ha dom själv. Tack för den...* Okej, jag vet att jag har ungefär sex kilo kvar till min normalvikt, men som det är just nu är det liksom inte läge att sätta igång och bränna fett. Fast det förstår hon ju inte, eftersom hon inte förstår att jag är sjuk.

* Undrar om det var hennes sätt att ge igen för att jag sa att hon är väldigt fixerad vid sin vikt, när hon frågade mig om jag tyckte att hon har en ätstörning?

Tidsomställning

Jag undrar, igen, vad som egentligen är meningen med att ställa om klockan nu för tiden? Ända sen de EU-anpassade* omställningen tycker jag att den blivit helt värdelös - man vinner ju inget ljus på den på våren eftersom den är så sen - och det är bara besvärligt med alla mat- och sovtider som måste skolas om. Nej, kör på samma tid året om istället, då slipper man åtminstone barn som vaknar okristligt tidigt och knappt orkar hålla sig vakna till middagen.

* Man kunde ju önska att de hade tagit mest hänsyn till oss här uppe i norr, som har det mörkast, och lägga omställningen så att gjorde mest nytta här. Fast chansen att det skulle inträffa, att länder som Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland skulle tänka på "de små obetydliga länderna i norr" är väl i det närmsta obefintlig.

Hej Cissi!

Vad roligt att du är intresserad av min(a) blogg(ar) och lagt till den till din lista trots att jag inte hade aktiverat funktionen än. För det får du ett alldeles eget inlägg här - vilken vinst va?! ;)

Och hej ni andra också som lagt till min blogg, kul kul! :) Själv är jag en segstartad reaktionär, men så småningom kanske jag också börjar med en lista, vem vet?!

Jag har ju glömt att jag är Buzzador nu!

Fick hem mitt första Buzzadorpaket häromdagen, innehållande Nestlés ätklara havre-äpplegröt. Tyvärr innehåller den mjölk, så min bebis kan inte äta den, men jag får hitta andra, icke-mjölkallergiska bebisar att testa på. :)

Vill du också bli Buzzador? Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig. Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken.

Och som vanligt på fredagar...

... har jag en migräntopp. Börjar bli lite trist att aldrig kunna göra något på helgerna faktiskt.

Visuell underredesinspektion

Idag tog jag mod till mig och gränslade spegeln för att ta mig en titt på hur det ser ut där ner nu. Ni kan vara lugna, jag ska spara er alla detaljer, men det ser i allafall inte infekterat ut, något som jag var lite orolig för eftersom det fortfarande gör rätt ont. (Det visade sig att jag fått ett ganska stort hematom ut mot ljumsken och det är det som gör ont. Svidet kommer garanterat från såren och kliet från stygnen - hoppas det läker ihop snart och att trådarna ramlar loss.) Bara att uthärda med andra ord. ;)

Försäkringskassan

Idag ringde min handläggare upp, efter tre veckor och fyra meddelanden från mig... Säger som -sl-, hade det varit jag som inte hört av mig för än tre veckor för sent hade min sjukpenning rykt. Nå väl, han bad i allafall om ursäkt, vilken jag så klart godtog eftersom det knappast är hans fel att de är så överbelastade med arbete och nya riktlinjer.

Jag fick veta att min sjukpenning kommer att bli försenad till på tisdag (skulle kommit idag) eftersom utbetalningen blivit stoppad. Anledningen till det? Jo, de har två olika datasystem för sjukpenning och föräldrapenning, och det för föräldrapenning slår ut det för sjukpenning. Så om man som jag är sjukskriven på 50% och föräldraledig 50% då spelar det ingen roll om en utbetalning för sjukpenning är inlagd, för när utbetalningen för föräldrapenning kommer in försvinner sjukpenningen. Sjukpenningen måste sen läggas in manuellt, efter föräldrapenningen kommit in i utbetalningssystemet - praktiskt va? Undrar hur många miljoner de lagt ner på sina datasystem, när de funkar så bra menar jag...

Samtalet i sig var i allafall givande; nu vet jag hur vi ska göra när jag ska på behandling när maken egentligen jobbar. Alltid något.

Svider, kliar och gör ont

Fan, hade jag vetat att det skulle kännas så här hade jag nog levt med den där flärpen trots allt...

En tråkigt insikt

De här dagarna efter plastiken har jag tagit det väldigt lugnt, inte gjort många knop och heller inte hjälpt till speciellt mycket här hemma. Mest bara vilat och ammat Lille Herr'n i princip. Maken har jobbat lite mindre, vilket innebär att jag bara är ensam (och vaken) med bebis någon timme per dag.

Och huvudvärken är mycket bättre.

Nu vet jag varför jag blivit sämre, och vad jag ska göra åt det, i teorin. Synd bara att det inte fungerar i praktiken.

Börjar känna mig redo

Japp, så här sex månader senare känner jag att jag kan/vill/orkar skriva ner min förlossningsberättelse. Nu gäller det bara att hitta tid när andan och orken faller på - inte det lättaste i det här av galenskap till bredden fyllda huset. ;)

Återkommer när det är klart!

Aldrig mer

... hoppas jag, eller åtminstone vill jag slippa se ut så här på väldigt väldigt länge.

Jag är nog lite udda, för det är inte själva sticket och ditsättandet som jag tycker är jobbigt, utan att ha den där, att sitta fast och inte kunna röra mig som jag vill. Höll på att stressa upp mig ganska rejält över den när jag skulle amma Lille Herr'n (se nedan), som tur var kom de och hämtade mig till operationen då så jag fick annat att tänka på. Den lättnad jag kände när det var klart och de tog bort kanylen var nästan löjligt stor, när man tänker på vilken liten grej det egentligen är.
Det är inte utan att man får lite panik när han försöker rycka tag i droppslangen. Notera armviftandet och mitt krampaktiga tag om dropslangen...

Bra reklam?

Idag insåg jag, efter att ha sett den kanske trettio gånger, att reklamen med buffelskinnsflytvästarna är en Toyotareklam. Jag tycker den är ganska rolig, för att vara reklam, men om det roliga missar att få ut budskapet, då är det kanske inte så lyckat. (Eller så är det bara jag som är virrig och har dålig koncentrationsförmåga som inte minns vad det är reklam för?)

Fortsätter gårdagens lista:

5. Att om jag ogillade sjukhus förut så är det inget mot vad jag gör nu.
6. Att ingreppet var en kakbit i jämförelse med hur det känns när bedövningen släppt.
7. Att det inte bara är jag, utan även mina blodkärl, som är less på nålar.
8. Att det är ganska bisarrt att få samlagsinstruktioner av någon som samtidigt karvar en i mellangården.

Snittad, sydd och färdig

På det hela taget flöt det väldigt smidigt, förutom några mindre motgångar som att enkelrummet vi blivit lovade (eftersom maken och Lille Herr'n var med) inte fanns tillgängligt (inte så bussigt att sitta med bebis i samma väntrum som de som väntar på att göra abort) och att jag var tvungen att sätta nål trots att jag bara fick lokalbedövning. *muttrar över reglerna*

Själva ingreppet gick fort, men opererande läkare var lite bekymrad över hur de inre bristningarna (som jag inte ens visste att jag hade haft...) läkt ihop, men valde att inte göra något åt dom nu utan jag får återkomma om det blir problem. Det svider rätt rejält i stygnen och blöder när jag rör mig, så jag försöker hålla mig stilla så att det går ihop fort. En vecka kan det blöda och sen tar det tre veckor innan det är läkt, d v s ingen bassängträning för mig på länge.

Nu har jag migrän, men det beror främst på att jag var tvungen att gå upp så tidigt i morse och sen inte fick äta eller dricka för än kl 10:30. *muttrar lite till över reglerna*

Så här direkt efter känner jag:
1. Att de var synd att de inte sydde ihop bristningarna ordentligt efter förlossningen (ja, ja, jag vet att det hade fullt upp med att proppa mig full med ballonger och tamponger för att stoppa blödningen, men ändå...)
2. Att det nog hade varit bra vänta till efter jul med tanke på sjukgymnastiken.
3. Att det är skönt att det är över.
4. Att jag vill sooooooova för jag är trött som ett svin.

Nedräkningen har börjat

Om ni vill får ni gärna tänka på mig mellan 07 och 14 i morgon, för någonstans där emellan ska jag sprätta bort den däringa skinnfliken.

Återkommer, förhoppningsvis vid gott mod, i morgon eftermiddag.

Tur att man inte är DM fan

Då hade man nog mått ganska dåligt när Anna Sahlin slaktade "Personal Jesus" i Kanal 5's Musikmaskinen. Ryser än, och då har jag ändå TV:n på väldigt låg volym.

Något lite bättre idag

Kanske håller den äntligen på att klinga av, migräntoppen? (Migräntoppen är verkligen botten, ha ha... Ja, jag har tagit citodon igen, för att klara av att ha alla hemma.)

Planerna för dagen är att göra ingenting och att försöka överleva att hela huset är fullt av ljud. Tur att man har hörselkåpor.

Uppdatering kl 14:15: Maken har tagit hunden och Prinsen och åkt ut till sommarstugan. Storasyster är ute och leker, Lille Herrn ligger nöjt på golvet och fnular. Jag har ätit en god lunch och avslutar nu med en bit mörk choklad. Just nu är det ganska bra trots allt.

Varför ger den inte med sig?

Har gått med samma gamla migräntopp sen i tisdags, och inget verkar bita på den. Pillerna ger bara tillfällig lindring, massagen hjälpte inte, yogan hjälper inte, vattenträning hjälpte inte. Börjar få slut på alternativ nu. Maken föreslog en flaska rödvin; det kan ju knappast bli sämre än vad det är. Om inte annat blir jag ju lite roligt och snygg för en stund*.

Sup och svälj, trevlig helg.

* OM jag nu skulle dricka en flaska rödtjut, vilket inte är troligt, skulle maken naturligtvis vara nykter och ta hand om barnen.**

** Varför kände jag att jag var tvungen att lägga till det??

Dagens

Hittade den här i Jennys blogg:

Humör: Ganska bra idag, förutom utbrottet på Storasyster och Prinsen idag när de målade med tusch där tusch inte ska vara...
Gjort: Så lite att jag knappt kommer ihåg det, men jag har i allafall cyklat till affären, handlat mat och sen tillagat den. (Crabfish-wok blev det för den som är nyfiken.)
Planer: Inte så mycket mer idag. Försöka komma i säng innan 23 eftersom jag ska på vattenträning i morgonbitti.
Ser på: Slänger ett halvt öga på "Du är vad du äter" som visst är på TV nu.
Lyssnar på: Just nu: Svensk Fastighetsförmedlings reklam, "Coming home" ni vet, och gnisslandet från vagnen när maken försöker söva Lille Herrn. När jag ska sova lyssnar jag på ljudböcker, just nu är det "Pyramides" av Terry Pratchett.
Läser: Rubrikerna i DN är ungefär vad jag klarar av just nu, och bloggar.
Dricker: Ingenting just nu, annars alldeles för mycket Pepsi Max, men även te och vatten.
Äter: Åt precis en ruta Lindt Excellance.
Bästa: Att Lille Herrn och jag sov länge i morse.
Sämsta: Att migräntoppen jag haft sen i måndags (och migränen i sig) inte vill ge med sig.
Barn: Ett sover i spjälsängen, ett ligger i loftsängen och lyssnar på Mamma Mu och försöker somna, ett ligger i vagnen och sover... eller nej, nu piper han igen. ;)
Väder: Först spöregn och kallt, sen mulet och lite varmare. Nu är det mest mörkt. ;)

Vad har jag gjort?

"Råkade" söka lite olika utbildningar idag, mest för att se hur långt mina gymnasiebetyg räcker, om jag kommer in, men också för att det kanske kanske skulle vara roligt att testa något annat. Om jag slapp plugga förstås, men det kan nog bli svårt kan jag tro. Annars får jag göra som Busmamman föreslog, och säga att jag är lika smart som en läkare t ex, det borde väl räcka?

Fast nu när jag tänker efter lite till så söker jag bara för att min bror gör det. Jag vill se om jag kan komma in om han gör det. Det skulle på något sjukt sätt vara bra för mitt självförtroende om jag också kunde komma in. Gud vad larvig jag är, för jag har absolut inga planer på att börja om på en ny utbildning. Ska nog gå in och ta bort de där ansökningarna innan det är för sent.

Har ni gjort något larvigt idag?

Det stämde

"Deppig idag - migrän i morgon", det kan bli min nya slogan.

Har klarat mig hyfsat idag trots allt, tack vare pillerknaprande i tid. Så helt dumt är det inte med en liten förvarning ändå, även om den gärna kunde vara av något trevligare slag, typ ett skrattanfall eller så. (Jag hade tänkt skriva orgasm, men det är ju alldeles för fräckt.)

Pratat med Gyn-op

Det gick lättare än vad jag trodde att komma fram till dom (i normala fall får man ju alltid sitta i kö, alternativt lämna sitt nummer och bli uppringd alltifrån en timme till flera dagar senare) och få svar på mina frågor. Det är mycket riktigt ett standard formulär jag fått, och jag kunde bortse från vissa saker (bl a lavemanget, hurra). De kommer även ordna så att vi får eget rum, d v s maken och Lillfisen kan vara med mig hela dagen, så jag slipper pumpa och greja i förväg. Jag sa också till att hon skulle skriva upp att jag INTE vill ha någon PVK och inget lugnande eller annat jox. Lokalbedövning och lustgas räcker, tack så mycket.

Nu vill jag bara att det ska vara över och bortgjort...

Kunde inte låta bli...

Eftersom jag älskar Lollopards kläder och design är jag med och tävlar hos En Mölnbobos Liv, vinsten är ett set barnkläder från Lollopard (se bilderna). Tävlingen är öppen för alla även ni utan blogg. Tävlingen avslutas 31 oktober

Vad hände?

Det som var en så bra dag, (bra sömn, bra massage, god lunch, glada barn), och så helt plötsligt känns allt bara skit utan anledning.

Om mönstret upprepar sig kommer jag alltså få migrän i morgon. Undrar om jag ska ta en tablett redan i kväll för att mota Olle i grind?

Det här är något för mig

http://www.coolstuff.se/Giant_Microbes

Som hand i handske, skulle man kunna säga. Så nu vet ni vad ni ska köpa i födelsedagspresent till mig! (Det är mindre än en månad kvar nu, det är ni med på va?!)

Så här dags...

... för sex månader sedan var läget mycket kritiskt och utgången oviss.

Idag lever jag och svävar inte i livsfara, så visst är det bättre nu än då.

6 månader

Har den äran att gratulera, förbannade migränhelvete.

Tråkig insikt

Helg, alla barnen hemma hela tiden, jag får migräntopp. samma visa varje helg. Känns jävligt trist att jag inte klarar av att ha min egna barn omkring mig ännu, efter sex månader av migränitet. Får man hoppas på bättre tider snart?

Äntligen är han tillbaka

Torsdagskvällarna är räddade - Perra är tillbaka!
Love that man, med eller utan gurkmonokel.

Kvällens citat:
"Nu är den här alldeles behaglig och trivsam. Fucking jävla potatismos och inget annat"

Operationstid

Japp, nu har tiden för underredesplastiken kommit, redan om två veckor är det dags och helt plötsligt känns det inte lika roligt längre... Ännu mer tveksam blev jag när läste igenom följebrevet där det stod att man kunde blöda i upp till två veckor. (Det kan väl inte stämma? De ska ju bara skära bort en liten liten flik och sy ett par styng.) Det skulle betyda ett långt avbrott i min vattenträning och -avslappning, och med allra största säkerhet ett bakslag i migränen.

Nu är alltså frågan: Ska jag avboka operationstiden eller inte?

Saknad

Jag kom på en sak som jag verkligen verkligen saknar - något som migränhelvetet sätter stopp för - nämligen att lyssna på musik och att sjunga. Jag har insett att det är något jag gör ofta i vanliga fall, bara för att jag tycker om det och det gör mig glad. Nu är det helt uteslutet att lyssna på musik, och det enda jag sjunger är en eller annan vaggvisa förr Minibroren när han ska sova.

Tänk att kunna sätta på en favoritskiva på hög volym, sjunga med i alla låtarna och känna sig så där glad och sprallig som man gör av riktigt bra musik.

Längtar mig frisk.

Om väder och kläder

Fredag - sol
Lördag - sol
Söndag - Spöregn hela dagen
Måndag - sol
Tisdag - sol

Gissa vilken dag det var städdag (utomhus) här i området?

Sen kan jag inte låta bli att fnissa lite åt maken - han har verkligen jätte problem att skilja pojkarnas kläder åt. Härom kvällen kom Prinsen ut från badrummet och gick lite konstigt, liksom ihoptryckt. Då hade pappan klämt i honom i Minibrorens pyjams i strl 68, inte undra på att det var lite trångt för en som i normala fall har strl 86! :D

Mycket bättre idag

Jag tror att det varit lite för mycket för mig den senaste tiden* plus att jag glömde ta kortisonet igår som gjorde att jag mådde så pestigt. Idag är det inget inbokat; jag och Lillfisen har tagit det lugnt helt utan krav. Allt känns mycket lättare, t o m migränen.

* Vi har verkligen tokigt mycket saker hela tiden - är det inte sjukhuset är det BVC, föräldrarfikor, städtjänst o s v - och då har vi ändå sållat bort allt som vi inte måste göra... Har ni andra också fulltecknade almanackor?

På gränsen till sammanbrott

Efter fadäsen med läkarbesöket så hämtade sig aldrig dagen, utan den har varit rakt igenom crap. Är för trött för att orka tänka positivt, så idag får det vara crap helt enkelt. Är så innihelvetes trött på att ha ont, att inte orka, att inte vara med. Är så trött, så trött, trots att jag sover många timmar på nätterna (fast kvalitén på sömnen är inte den bästa, eftersom jag har nattmigrän nu för tiden...). Det tär det här.

Nåväl, i morgon är en annan dag, och hur det än är så lever jag, det är det viktiga. (Ett försök att peppa mig själv, funkar så där, känner fortfarande att jag helst bara vill gråta. Eller sova.)

Ja, jag vet, det är lite Drama Queen över rubriken, men det var så det kändes just då. Nu har jag fått lite choklad och ett bad, vilket gör att det känns lite bättre. Sen kom jag på att jag glömt ta kortison idag, och det förklarar både det ena och det andra och det tredje.

Antiklimax

Idag skulle jag få träffa den läkaren som var med under hela tiden jag blödde, hon som liksom har hela storyn och kanske kan hjälpa mig att fylla i mina luckor. Jag hade förberett med en bunt frågor och laddat upp för att fixa den mentala biten.

Klockan 11 hade jag tid, maken kom hem från jobbet vid halv för att hämta upp mig och Lillfisen. Fem i elva satt jag i väntrummet och var anmäld och klar. Sen väntade jag...

Klockan halv tolv tog läkaren in patienten som hade tiden innan mig; då gav jag upp och gick därifrån. (Fast först sa jag naturligtvis till - helt utan vett är jag inte ens när jag är arg. ;) Ny tid kommer på posten, får se när det blir. Känner mig mest tom nu; det är jobbigt att ladda så mycket för något som inte blir av.

Utan internet hela dagen

... och det är bara att inse: Vi är beroende!
Efter några timmar började maken vanka runt i huset och prata om att köpa mobilt bredband ögonabums, för så här kunde vi ju inte ha det. Några timmar senare sitter vi båda helt samvetslöst och tjyvsurfar på grannens nät, "bara för att kolla det viktigaste". Man skulle kunna tro att det var jobmejl eller så, men nej då, det var våra respektive Tradera auktioner som gick ut idag. Beroende, som sagt.

Arg på maken

Alltså, min make har alltid sagt att han inte ska ha några fler tatueringar, att det räcker bra med dom två han har. Tror ni att jag blev något sur då när det visade sig att han tatuerat in en stor jävla nunchaku (se bild) på ryggen och under den mitt namn - ÖVERKRYSSAT!!

Tur som fan för honom att det bara var en dröm.

Makens kommentar, när han skrattat färdigt var: "Hm, en nunchaku kanske inte vore så dumt ändå, och så ditt namn... utan kryss så klart".

Uppvaknande

Hade precis lagt till Lillfisen till bröstet för andra morgon tankningen. Låg och halvslumrade när jag kände att det rann i näsan och tänkte "fan, vad snorig jag är". Bara det att det slutade liksom inte rinna, och innan jag hunnit fatta att det var näsblod* hade jag hunnit bloda ner både kudden, bebisen och mina egna händer. Var dessutom tvungen att bloda ner min mobiltelefon så jag kunde ringa till maken och be om assistans (att ropa funkar inte när både Prinsen och Fundererskan redan är vakna och alla är där nere).

God morgon, typ.

* Känslan var lite den samma som när vattnet går när man är gravid; kiss utan kontroll alltså, fast det var snor den här gången...

En liten uppdatering

Först: Tack för all omtanke och fina ord, det värmer enormt.

Sen: Det har inte hänt något särdeles nytt dåligt, utan det är same old migränskit*. Uppenbart är att jag måste ha hjälp med att hantera bakslagen, för det tar för mycket på psyket nu varje gång jag blir sämre.

* Anledningen till att jag blev sämre var att maken var borta på jobbintervju i Småland från tidiga morgonen till sena kvällen. Trots att jag hade ovärderlig hjälp att min Allra Käraste Syster (hon gick bl a upp med de två äldsta på morgonen och tog dom till dagis/skola så att jag fick sova) gjorde jag mer än vad jag kan och borde och fick således världens migräntopp som satt (sitter) i flera dagar. Har dessutom slutat sova på nätterna, vilket ni säkert kan gissa hur lyckat det är?

Så innihelvete dåligt

Orkar inte skriva mer än så just nu...

För er som är sugna på något gott

*pekar mot matbloggen och dreglar lite*

Första steget taget

Nu har jag anmält mig till två nätbaserade kurser i journalistik. Hoppas nu bara jag kommer in, har ingen aning om söktrycket, men jag borde ha ganska bra förutsättningar tror jag.

Sen får vi se om det är något att ha och vart det leder.

Inte så bra

Rejält migränigt igen och därför ganska deppigt. Är det så här det ska vara nu?

Fan, vad jag hatar bakslag...

Det är egentligen inte bakslagen i sig som är jobbiga, utan det faktum att jag är så skör. Minsta lilla motgång eller jobbighet leder oundvikligen till en migränspik. Nu har jag migränat hela fredagen och hela lördagen. På lördagnatt tog jag en diklofenak (vilket jag helst undviker p g a tarmen) för att bryta toppen och nu känns det lite bättre igen. Tyvärr håller Prinsponken på att bli sjuk och sannolikheten att han kan gå på dagis i veckan är minimal. Förhoppningsvis är han en slagen hjälte* så att jag kan vila lite trots att han är hemma.

* Och hur kul känns det att önska och skriva??

Kampen har inletts

235-2 till Tvättberget. Vi knappar in...

Datum

Vad tror ni, finns det något samband mellan datum och vad som händer i livet? Jag tar ett par exempel från mitt eget liv, så förstår ni vad jag menar:
- Mina fyra senaste partners har varit födda 2/2, 4/4 (två styckna, fast olika år) och 8/8. Naturligtvis har jag inte vetat om det när jag träffat dom, utan det har visat sig senare.
- Mina barn är födda den 12, 13 och 14, inte samma månad och till viss del har vi styrt det där själva speciellt den 14 som annars skulle blivit den 13 och exakt samma dag ;)
- Två gånger har jag varit riktigt nära att dö; den ena gången klev jag ut framför skolbussen och blev påkörd av en bil, den andra gången höll jag på att blöda till döds efter en förlossning. Båda hände den 12/4, (det var dessutom min farmors födelsedag, hon dog tidigare det året jag blev påkörd), fast med 23 års mellanrum.

Mitt vetenskapliga jag avfärdar det som sammanträffande, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på det. Speciellt att jag varit nära att dö just på min farmors födelsedag, två gånger. Jag vill kunna förklara hur det hänger ihop, men det går liksom inte... Kliva ut framför bussen hade jag i och för sig kunnat göra vilken dag som helst, men Herr H skulle ju inte ens födas i april. Visst vore det fint om det var så att min farmor vakar över mig och skyddar mig; att hon var min skyddsängel. Jag önskar att jag kunde tro på det, för det känns vackert och förtröstansfullt med en skyddsängel. Önskar jag inte var så förnuftig ibland, för visst vore det skönt att tro?

Självtest

Idag ska jag utmana mig själv och ta mig ner på stan med lillfisen på bussen. Jag känner att jag inte orkar sitta inspärrad här hemma längre, och jag kan inte låta migränen stoppa mig från att i allafall försöka. Jag menar, migrän får jag ju i allafall, oavsett vad jag gör, och då kan jag ju lika gärna komma ut en sväng innan. Bara att känna att jag faktiskt fixar det, att jag inte behöver förlita mig på någon annan för att komma här ifrån, det skulle betyda mycket.

Uppdatering kl 19:
Det gick, men det var jobbigt. Åka buss är inte bra för migränen, så är det bara. Jag lyckades i allafall hämta upp overallen jag köpt på Tradera, sen fick maken komma och hämta oss med bilen. Eftermiddagen har varit migränig, men det är å andra sidan inget ovanligt och kan inte skyllas enbart på utflykten. Men det gick, och det är det viktigaste.

Mer ont efter massagen

Alltså, vad är det för sorts massage när man har mer ont i ryggen när man kommer därifrån? Idag lyckades hon massera dit en låsning mitt i ryggen; så fort jag reser mig eller rör mig för fort hugger det till. Verkar som att den här sortens massage är för hård för mig just nu, för när jag får både migrän (om än mindre än förra gången) och ryggont, då känns det inte värt det.

Nästa gång ska vi testa skalp- och ansiktsmassage istället, kanske det funkar bättre?

Läs- och skrivträning

Dottern har precis knäckt koden för att läsa, skriva har hon kunnat ett tag. Nu sitter vi och övar, vid varsin dator, och skickar meddelanden på msn. Det är sannerligen andra tider nu, jämfört med när jag var liten och lärde mig läsa genom att titta på tidningen upp-och-ned!

Här följer ett utdrag ur konversationen:
Ponder säger:
HEJ E, HUR GÅR DET?
E säger:
hej mamma degår bra
Ponder säger:
DU ÄR DUKTIG
E säger:
du är snel
Ponder säger:
VAD FICK NI TILL LUNCH IDAG?
(Här var hon tvungen att komma ner och fråga vad "lunks" var för något :D)
E säger:
vi fik fisk bular ochpotatis
E säger:
mamma va bide tiluch
Ponder säger:
JAG ÅT RESTER FRÅN IGÅR
E säger:
mammajag tykel at du är snel pusspuss från e

Framsteg

I helgen har jag gjort något som jag inte gjort på över sex månader, nämligen varit ute och gått med hunden. Inte långt, inte fort, men ändå en promenad med min finaste vovve. Alltid något!

Dessutom har dottern varit hos mormorn och mostern hela helgen, och trots att man inte skulle tro det så märks det STOR skillnad på att bara ha killarna hemma, mot att ha alla tre. Vi har till och med hunnit städa i hallen, så det ser liiiite trevligare ut när någon kommer och ringer på dörren.

Nu är det dax för massageomgång nummer två - återkommer med rapport!

Vill någon förbarma sig över...?

Det värsta av allt är att ju mer man ignorerar det, desto större blir det.

Något att roa sig med?

Här kan man göra egna tavlor av texter, eller bara leka lite.

Ny dörrskylt

Jag vill sätta upp en ny skylt på dörren. Istället för "Varning för hunden" som vi har nu, ska jag sätta upp en där det står "Pigga, snygga och käcka människor undanbedes". Det slår aldrig fel - just dom dagarna när jag är som sunkigast och mest sliten ringen någon raffig pingla på dörren och är så där äckligt pigg och trevlig. När jag bara vill krypa ner under en sten och försvinna, vill hon att jag ska komma på ett trevligt hudvårdsparty eller något annat. Idag var det en trebarnsmamma som
skulle komma och hämta en overall. I mitt stilla sinne tänkte jag att som trebansförälder måste hon väl se lite sliten ut i allafall, men nej då, hon var en sån där superärtig pingla.

Alla ni som är som jag, sunkiga, trötta och inte alls käcka, ni är fortfarande hjärtligt välkomna. Leta bara efter huset med den otrevliga skylten på dörren.

Hektiskt vecka

Massage för mig, föräldrarmöte, föräldrartjänst på dagis, balletpremiär för dottern, BVC med lillplutten, vattenträning för mig. Tror det var allt, men jag har säkert glömt något. Det känns så i allafall. Hoppas det inte var/är något viktigt.

Apropå glömma, eller snarare inte glömma, var jag så stolt när jag kom ihåg att gratta vännens dotter på 3-årsdagen häromdagen... bara det att det var en månad för tidigt! Så kan det gå när man är migrän- och amningsförvirrad; tur att man har något att skylla på i allafall. ;)

Massage-migrän

Idag var jag på första massage behandlingen på Sjukgymnastiken - den var lång (45 minuter) och mer terapeutisk än den avslappnigsmassage jag fått tidigare. Hon gick igenom hela ryggen och löste upp spänningar och knutor så gott det gick, skönt men liksom hårdare än tidigare.

När jag kom hem dröjde det inte länge för än jag fick en riktig migräntopp. Mådde så dåligt att jag var tvungen att ringa hem maken igen (han fick inte jobba mycket idag stackarn) och tog tunga piller för första gången på länge. Nu sitter jag här med dovare värk, men istället med en massa ångest och paranoia. Det försvinner förvisso när medicinen gått ur, men roligt är det inte.

Känns lite ledsamt just nu, jag hade hoppats så mycket på massagen och nu verkar den ha rakt motsatt effekt (vilket inte är okänt). Det är tröstlöst att inte bli bra, speciellt när det kommer bakslag som det här.

Det kostar på

Idag har vi varit och firat lillasysters födelsedag, och jag kände redan när vi höll på att samla ihop oss att "det här kommer bli jobbigt". Dum som jag var lyssnade jag inte på mig själv, och nu sitter jag här och är helt slut i kropp och själ. Hoppas det snart vänder så att jag orkar med mig själv och andra. Har så många jag vill träffa och umgås med, men vet att det är ett högt pris jag får betala för bara en kort stunds socialt umgänge.

Nej, nu ska jag bara vila så att jag orkar åka till Småland i november!

Förpärligt

Lite mer terapiarbete:
Frågan är bara vad man gör med alla dessa halsband? (Har redan prackat på alla i min närhet, och själv kan jag ju bara ha ett åt gången på mig...)

Kul att ni gillar dom, själv känner jag mig lite som ett dagisbarn när jag sitter och trär pärlor, men avkopplande är det. :D Ser ni något ni vill ha kan ni väl mejla mig på mejlatillmig[at]yahoo.se så ska vi se vad vi kan göra åt saken. ;)