Se och synas

Ibland tänker jag att det vore bättre att ha en sjukdom som syntes utåt. Kanske skulle folk ha större förståelse då? Jag menar, om jag t ex inte hade några armar, visst skulle det vara lättare att förstå att jag inte kan ta hand om mina barn då? Och jag har svårt att se att någon skulle ifråga sätta varför, om jag saknade övre extremiteter.

Å andra sidan är jag glad att det är migrän jag har, som ändå så pass många haft någon gång i sitt liv. Det gör att många ändå kan förstå lite grann hur det är att vara jag. Ändå verkar dom flest glömma bort det efter ett tag, och liksom inte har förståelse för att jag inte orkar med just någonting mer än de absoluta måstena när jag mår som sämst.