Lärde för ett tag sen känna en kvinna på ett Green Day forum. Vi har pratat en hel del och insett att vi har väldigt mycket gemensamt. Idag fick jag reda på att hon har cancer (någon sorts neruroblastom tror jag) som sitter så illa till vid ryggraden att de inte kan operera. Enda hoppet är att läkarna kan krympa den tillräckligt med cellgifter för att kunna ta bort en tillräckligt stor del av den så att hon kan över leva åtminstone något år till. Om de inte kan operera handlar det om månader.
Naturligtvis mår hon fruktansvärt dåligt (hon har två barn som är 10 och 15 år) och behöver någon att prata med. Och denna någon verkar bli jag.
Hur ska jag kunna säga till henne att jag inte vet om jag orkar, hur gärna jag än skulle vilja? Hur kan jag välja bort henne till "förmån" för flickorna?
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag söker mig till de här människorna, som på något vis är trasiga. (Jag vill alltså påstå att det inte är så, eftersom jag först lärt känna dom och sen fått veta om deras problem...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är kanske ändå bra att hon få veta att du själv har mycket nu och inte kan agera stödperson. Förhoppningsvis finns det någon annan som kan vara det.
Hur du bär dig åt? Det är inte så svårt att räkna ut. Du är en underbar människa som får andra att öppna sig och får dem att vara dem personer de är.
Men du måste ta hand om dig själv också.
Massvis med kramar från mig.
Tack vännen, både för fina ord och bra råd. Ska försöka förklara på ett bra sätt att jag har mycket (hon vet hon tonåringarna, men självklart bleknar deras problem i hennes värld jämfört med hennes).
Kramar tillbaka
Oj så svårt men är det en sak jag lärt mig (tror jag) som sjuk så är det att jag inte har kraft att hjälpa andra utan behöver all kraft till mig själv och min familj för att det ska fungerar här hemma. Men det skulle vara oerhört svårt säga det till någon!!! Hoppas det löser sig på ett vis och självklart ska du inte ställa upp om du inte orkar!
Skicka en kommentar