Dagens terapiarbete

För att inte krevera av högljudda barn gjorde vi pärlplattor idag. Ganska avkopplande och fint blev det ju också som ni ser.

Hundvakt

Det kan inte hjälpas, det känns som att jag är ute och går med en råtta.

Regnigt och migränigt

Det var det här dagen. Bättre i morgon tack.

Äntligen varmt igen!

Har frusit den senaste veckan och nästan fått spader på alla ungar som varit inne och väsnats hela tiden. (Klart att de inte heller tycker det är särskilt trevligt ute i kylan...)

Nu kan man ha dörren öppen igen och låta dom springa ut och in som de vill. Mera sånt tack!

Premiär

Kanske inte den bästa maten när man har stor-migrän (högljudd), men gott var det. Och nej, jag kunde inte vänta till de var helt tinade.

Tampong på natten?

Får man ha det nu för tiden? Dom säger i alla fall det i reklamen på TV. Har tampong-sjukan slutat existera i deras värld eller? För här i verkliga världen finns den nämligen fortfarande, det vet jag å det bestämdaste.

Fast jag behöver ju inte bekymra mig vilket som. Jag har ju min menskopp.

Oooo så mycket migrän

... och vad roligt jag mår av Zomigen idag, eller inte. Yr som jag var full och illamående. Ska nog ligga stilla en stund tror jag...

Testar app till mobilen

verkar funka?

Published with Blogger-droid v1.4.8

Jamie Oliver i Stockholm

"What amazes me is that the Swedish people speaks better English than me."

Ha ha, han är väl för söt! (Ja, jag är lite svag för Jamie.)

"Just put that (gravlax med gräddfilssås) in your gob and think of Sweden.", sagt med sensuell röst. Jag tror jag dör... av skratt och inget annat!

... men ägg i bullarna, det är inte rätt, inte om de ska vara "real Swedish buns".

Nu är det dags för "Really rotten herring", haha. Ska bli kul att se vad Jamie tycker om surströmming.
"Oh my God, it's like a stinkbomb... like rotten eggs. But it is... delicious!".
Överraskande.
"My brain is telling me 'don't eat it', while my pallet is saying 'it is delicious!'"

Hahahaha, nu har han varit på kräftskiva och är stupfull av alla snapsar. "It doesn't matter if you have some one boring at the table, 'cause this (snapsen) is making everybody interesting!"

Underbart vackert

Han, den lilla, som nyss var ett litet knyte och nu inne på sitt tredje år. Han står där nere och sjunger med hög och klar röst:
"illa niiigel atta däj, atta däj, anna ta'a däääääj!"

Och aldrig har jag hört en vackrare sång. Min underbara lilla tjyv, vad livet vore tråkigt utan dig.

Det är inte rättvist!

Satt hos grannarna och drack te (ja, faktiskt) i 1.5 timme. Väldigt trevligt och det var alldeles för länge sen sist. Tiden har en tendens att rinna iväg, men det är lite fånigt att vi inte pratat ordentligt på tre(!) månader!

Nu är jag hemma igen och migränen kommer smygande. Varför varför varför kan jag inte ens få gå till grannen och dricka te utan att bli "straffad" (för det är lite så det känns).

Så. Slutgnällt. Nu ska jag bädda om mina finaste och framför allt sovande ungar. Sen blir det sängen.

Behåring

... eller lagen om alltings jävlighet:

- Jag äter kortison. Det ger ökad behåring, men bara på ställen man INTE vill ha det.
- Jag äter imurel. Den ger håravfall, man BARA på huvudet.

Det kommer sluta med att jag är en flintskallig grottmänniska.

Snott, men tänkvärt

(Jag hittade en länk hos Norr went South som gick hit>>> och där knyckte jag den här ;)

Bränna BH?

Ja, på allvar så kommer jag snart bränna upp varenda BH jag provat! Det finns inte en enda BH som sitter som den ska på mig just nu, varken bland dom jag redan äger eller de som finns att köpa. Ska det vara så svårt att göra en som 1) brösten inte ramlar ur, 2) inte delar förut nämnda bröst på två (det är verkligen skit snyggt att ha fyra bröst), 3) inte sitter åt så att jag inte kan andas.

Sen undrar jag lite över det här med BH-storlekar. Okej att kuporna är lite olika stora beroende på modell osv, men borde inte rimligtvis 80 cm alltid vara 80 cm runt om??

Just nu har jag på mig det enda i BH-väg jag har som passar: en bikiniöverdel. Strålande.

Jobbigt väder

Varmt, kvavt, åska, regn, kallt, varmt, kvavt, kallt.

Inget drömväder för ett migränhuvud.

Våra val har fört oss hit

Och när jag ändå håller på och tänker tillbaka, funderar jag lite på de val, mina eller andras, som har tagit mig hit där jag är idag.

... hade jag inte åkt tillbaka till Sydafrika några veckor efter att pappa dog hade jag förmodligen inte träffat maken.
... och hade H. inte övertalat mig att åka dit som utbytesstudent första gången, hade vi heller inte träffats
... hade jag inte blivit gravid med lille Herr'n hade jag inte haft någon migrän. (Å andra sidan hade jag inte haft någon liten H. och det är ju otänkbart.)
... osv

Jag funderar också lite på de saker jag inte gjorde och hur mitt liv hade sett ut då? Vad hade hänt om jag stannat kvar i Sydafrika t ex, eller om jag istället för att börja plugga i Uppsala hade åkt till Grekland och jobbat en säsong?

Vad har du gjort för val för att komma dit du är?

Kul decenium

Det slog mig just att de senaste tio åren har jag varit väldigt mycket sjuk. Först var det Crohn's som gjorde debut, sen var det den första kräk-graviditeten och så har det liksom rullat på fram till att migränen gjorde sin debut.

När man börjar tänka på det är det lätt att bli lite nedstämd på all tid som försvunnit. Men sen tittar jag på mina fina barn och min bästa och finaste Make och tänker att jag haft (och har) det väldigt bra.

Och jag planerar inte att vara lika mycket sjuk de kommande tio åren. Så det så!

Dagens motion

Cyklade fram och tillbaka till sjukhuset för att lämna prover. Kände mig jätte duktig när jag höll på, men vad fick jag för det? Migrän så klart. Så där så jag bara vill ligga stilla och ha det mörkt och tyst. Men det går ju inte med alla hemma så jag har tagit ett piller istället och hoppas på det bästa.

Inte lika duktig idag

Borde ha städat färdigt, men jag orkade inte. I stället åkte vi till stugan och bara var en stund innan vi gjorde barnen till viljes och åkte till badstranden. Där blåste det storm, eller åtminstone styv kuling, så det gick för en gångs skull ganska lätt att få dom där ifrån när det var dags att åka hem.

Nu smälter jag maten - pasta med rökt lax/citronsås - och väntar på att lille H. ska somna. Sen väntar fd. klassisar på stan, om jag orkar... (Har en riktigt mysig mensmigrän att dra runt på idag.)

Duktig

Idag har jag städat och röjt på övervåningen. Jag är långt ifrån klar, men det syns i alla fall att jag gjort en insats.

Bland annat har jag tömt min garderob på alla kläder och skurat ur den, eftersom allt man lägger dit börjar luktar unket... Någon som har några tips på hur man säkert får bort unket? Jag har nämligen ingen lust att behöva göra om det här om en vecka... (Och det börjar bli lite jobbigt att vädra alla kläder innan man sätter på sig dom.)

Screw you ComHem!

Nu har vi tröttnat på att det aldrig fungerar som det ska och skaffat mobiltbredband. Undrar om vi kan få ComHem att ta kostnaden för det, eftersom deras skit aldrig funkar?

Hemma igen

Sommar i skärgården. Sol, klippor och kalla bad i havet. Många avlastande händer runt omkring. Väldigt lite gnäll och bråk mellan kidsen.

På det stora hela, en väldigt bra semester, med bara några få irritationsmoment som jag försöker förtränga.

Varför räcker det inte med oss?

Ända sen förra sommaren har min mamma tjatat om att vi måste komma och hälsa på henne den veckan hon hyrt en stuga vid kusten. Alltså har vi planerat in det, att vi skulle åka dit och vara med henne. (Förstår ju jag med, att hon inte vill vara ensam.)

Ju närmare vi kom, desto mer "problem" blev det: Vi skulle komma då, men inte stanna för länge för sen kom mina syskon och då skulle det bli trångt osv osv. Nu idag pratade jag med henne och då visade det sig att hon bjudit in ytterligare folk dit och att vi "kanske inte får plats då".

Vad jag inte förstår är dels hur vi hamnade längst ner i rangordningen (dvs dom som får anpassa sig efter alla andra) och dels varför det inte räcker för henne att umgås med sina barn och barnbarn? Varför måste hon bjuda dit div. löst folk?

Ja, ja, det lär jag aldrig få veta. Nu ska vi sätta oss i bilen och köra ut till kusten. Får se hur länge vi får vara kvar...

Jag har ju inte skrivit något om fotbolls-VM

Spanien vann.

Så.

Alltså, Kilkenny-skum

Så fantastiskt lent och mumsigt. Synd bara att det blir så lite skum per glas öl... Jag skulle kunna äta skålvis av det med sked.

Jaha, och nu...?

Hörde hur någon pratade med killarna i trädgården och när jag kom ut står där en kvinna jag aldrig sett förut. Med sig har hon en pojke i Dotterns ålder. Hon säger att pojken (som hon kallar vid namn och då placerar jag honom) vill leka med Dottern. När jag svarar att hon är någonstans i området och leker går de iväg för att leta rätt på henne. Nu är det fem barn och leker i vår trädgård (helt ok), bland annat den här killen. Mamman verkar ha åkt hem, utan att säga något till oss.

Alltså, lämnar man sin 7-8-åring bara så där hos folk man inte känner? Kommer hon och hämtar honom, eller förväntas vi se till att han kommer hem ordentligt? (Han bor alltså inte här i området, utan en bit bort.) Lite konstigt känns det, men igen - alla är vi olika.

Utekväll

Tjoho, nu ska klackarna i taket när småbarnsmorsorna går ut och dricker öl! (Kanske att vi äter lite mat också, vi är ju trots allt över 30 och vet att man inte ska supa på tom mage.) Jag tror det kommer bli en kanon-kväll, men först måste jag tvätta håret.

Vi är olika

Strandpremiär för Ponder-familjen idag. Två väldigt badglada killar skulle hålla redas på av Maken/Pappan (eftersom Mamman inte har några badkläder som passar). Rätt var det var försvann den lille under vattenytan, framför fötterna på Maken. Istället för att, som jag hade gjort, kastat mig ner och rykt upp honom, böjer sig Maken långsamt framåt och fiskar upp den lille.

I min värld kändes det som evighets långa sekunder lille H. låg där under vattnet (bara solhatten syntes på ytan... *ryser*), medan Maken tycker jag är sjåpig - det var ju inga större fel på ungen när han väl kom upp... Olika, som sagt.

Imurel-strejk

Struntade i imurelen i morse och simsalabim så har jag mått okej idag.* Det känns ju inte något vidare bra det här. Ska jag fortsätta med imurelen och bli knäckt av illamående, eller ska jag sluta och riskera skov och fler kortisonbehandlningar? Problemet är att jag ännu inte vet om imurelen kommer hjälpa mig eller ej, det kan bara tiden utvisa. Men är jag beredd att må illa i ett år (till och från, men ändå) för att ta reda på det?

* Att jag sen fått en släng av svamp, i munnen så klart, talar vi tyst om och behandlar med en superkapsel diflukan...

Bara jag

Har skickat iväg Maken och barnen till mamma på middag. Kvar här hemma är bara jag och mitt illamående. (Tanken på att sätta sig i en varm bil var inte särskilt lockande...)

Så underbart tyst och lugnt.

Det här är INTE okej

Har mått illa hela jävla dagen. Så där åksjuksillamående som inte blir bättre oavsett om jag ligger, sitter eller står. Måste försöka jaga fatt på en läkare som kan fixa det här. (Hur vet jag inte och det jag inte saken lättare...)

Jag undrar varför jag mår mer illa vissa dagar av imurelet och andra knappt alls?

Sommarmys

Irriterande

Allt sedan lille H kissade i min toffla har den börjat gnälla när jag går med den. Stackarn gillar väl inte kiss får man anta.

Ungdomar på internet

Jag insåg just att jag haft en diskussion på ett nätforum av rätt avancerad sort med en 12-åring. (Ja, alltså, det var ju flera inblandade...) En 12-åring!! Fyra år äldre än min egen Dotter. Vet hon vad den ungen vet vid 12 vill jag inte vara med. Jag vet att man inte är liten då, men inte fan är man stor nog att diskutera sånt som vi pratade om.

Men hur gör man? Hur håller man koll på vad ens ungar gör och inte på nätet? Hur lär man dom att navigera bland all den skit som finns där ute? Hur lär man dom vad som är sant, vad som är vettigt och vad som är viktigt?

20:52

Och alla barn är vakna. Det går verkligen bra det där med att behålla vardagsrutinerna...

En hemlighet

Jag har en hemlighet, som bara är min. Som ett litet guldägg bär jag den med mig och när jag känner mig nedstämd tar jag fram den. Den gör mig gladare, får mig att orka mera, att vilja mera.

Och det bästa av allt - ingen kan ta den ifrån mig.

Kanske inte så konstigt

Att jag måste fly alltså, när det springer småttingar uppe till halv tio på kvällarna. Så dags behöver jag tyst och lugnt, återhämtningstid liksom.

Jag tror vi måste försöka återgå/behålla lite vardagsrutiner över sommarlovet, annars blir det här tufft.

Första dagen på sommarlovet

... och jag flyr till jobbet. Bådar gott det här. Bara sex veckor kvar...

Höjden av äckel

Idag såg jag två duvor som åt... kräks. De riktigt slafsade i sig av den sura spyan. Jag tror ta mig fan att duvor är de äckligaste djur jag vet.

Friskare på alla håll och kanter

Mest bara den äckliga penicillinkuren som ska ta slut, sen är vi fit for fight igen. Vore ju himla hyggligt om vi fick hålla oss friska hela semestern. Snälla?